Minnen överallt
Stod och väntade på Anna. Vi skulle till teatern som skulle börja första gången
denna dag. Teaterkursen hålls på Tjejzonen och jag vet att den är väldigt bra,
då jag har gått där tidigare.
Men det är inte det som är det viktiga. De viktiga är var jag väntade.
På centralen. Stod vid spärrarna på den sidan av centralen då alla kommer
springandes från pendeltågen. Alltid har de lika bråttom, och våga inte gå på
fel sida av strömmen av människor. Man styrs av strömmen, ungefär som
plankton.
När jag stod där och väntade kastades jag tillbaka i tiden, ungefär 205 dagar.
Där hade vi stått, Linus och jag. Vi hade träffats kvällen innan och nu skulle
vi skiljas. Men det gick inte, det var verkligen en omöjlig uppgift.
Jag tror vi stod där i nästan en halvtimme tills vi tillslut började gå, - åt samma
håll. Tillsammans åkte vi nerför samma rulltrappa och klev på samma tåg.
SWOSH! Tillbaka till nutiden!!!! Bandet spolades fram 205 dagar och där stod jag.
Jag är SÅ FÖRVIRRAD!!!! Jag förstår ingenting. Vet inte hur någonting ligger till
och jag vet inte hur det kommer se ut heller.
Tur att jag började på teatern igen ialla fall. Där kan man låtsas hur mycket man
vill. Hoppas Anna går kvar, hon är verkligen en fin tjej och vän!
Och en annan fin vän är Amelie. Älskar verkligen henne.
denna dag. Teaterkursen hålls på Tjejzonen och jag vet att den är väldigt bra,
då jag har gått där tidigare.
Men det är inte det som är det viktiga. De viktiga är var jag väntade.
På centralen. Stod vid spärrarna på den sidan av centralen då alla kommer
springandes från pendeltågen. Alltid har de lika bråttom, och våga inte gå på
fel sida av strömmen av människor. Man styrs av strömmen, ungefär som
plankton.
När jag stod där och väntade kastades jag tillbaka i tiden, ungefär 205 dagar.
Där hade vi stått, Linus och jag. Vi hade träffats kvällen innan och nu skulle
vi skiljas. Men det gick inte, det var verkligen en omöjlig uppgift.
Jag tror vi stod där i nästan en halvtimme tills vi tillslut började gå, - åt samma
håll. Tillsammans åkte vi nerför samma rulltrappa och klev på samma tåg.
SWOSH! Tillbaka till nutiden!!!! Bandet spolades fram 205 dagar och där stod jag.
Jag är SÅ FÖRVIRRAD!!!! Jag förstår ingenting. Vet inte hur någonting ligger till
och jag vet inte hur det kommer se ut heller.
Tur att jag började på teatern igen ialla fall. Där kan man låtsas hur mycket man
vill. Hoppas Anna går kvar, hon är verkligen en fin tjej och vän!
Och en annan fin vän är Amelie. Älskar verkligen henne.
Kommentarer
Trackback