L O C K E D I N N E V E R L A N D

För några nätter sedan då jag låg i min säng, redo för
att somna in då kom jag att tänka på hur mysigt det är
att fylla år. Tänkte framförallt på hur det brukar vara på
morgonen.
Under de flesta åren har jag haft en våning(s?)säng i mitt
rum och jag minns hur jag tänkte på hur det skulle vara
att fylla år då man låg i en "vanlig" säng. En säng som inte
har en till säng över sig. Sen köpte vi en skön IKEA-säng
som jag nu sover i, och det är faktiskt bättre tycker jag.
Då finns det rum för de andra familjemedlemmarna att
sätta sig där och bara en sådan sak har en väldigt hög
mys-faktor tycker jag.
Jag tänkte vidare och började se fram emot nästa år, men
då slog det mig att jag nu är 18! Det betyder att jag om några
år inte lär bo hemma, ska jag då vakna upp på födelsedagen
ensam?
Det kan naturligtvis betraktas som ett lyxproblem och jag antar
att det är det men det är fortfarande viktigt för mig.
Det känns som att jag har kastat bort för många födelsedagar
genom att gnälla över att jag inte vill bli äldre och då missat
det dåvarande nuet som jag vet har varit underbart. Precis som
nu. Jag är så rädd för att bli äldre och att bli vuxen, det känns inte
okej alls faktiskt, jag vill inte.