L O C K E D I N N E V E R L A N D

Det var kul att få komma hem. Kändes bra att träffa familjen
och de verkade känna detsamma.
Mamma hade gjort en potatisgratäng och så stekte hon
lövbiff till. Fanns även sallad med tillhörande dressing och
dessutom bearnaissesås eller hur det nu stavas.
På spisen stod en hallonpaj och i frysen fanns två paket
vaniljglass. I skafferiet väntade sourcream & onion-chips
och dippen höll till i kylen. Inte nog med det, mor hade även
lagrat upp med x antal cola-burkar samt godis som glittrade
på köksbordet.
Fint välkomnande, blev verkligen jätteglad. Men.. ibland kände
jag bara för att gråta. Det blev för mycket när det gällde att
ställa om sig till det som för mig annars är det normala livet.
Jag har fått uppleva så mycket under de senaste veckorna.
Orkar verkligen inte ta det här och nu för det är så tungt och
mycket. Är så lycklig för att få ha varit med om det.
Har tagit nästan 2000 bilder och ska strax åka till pappa för
att visa honom dom.
Det ska bli kul det med, har inte träffat honom på evigheter
då han åkte till Karibien innan jag åkte till Nicaragua.

Men. Annars känner jag mig på ett väldigt konstigt humör.
Har ingen energi och blir ledsen av att titta ut genom fönstret.
Det är kallt, det är fult, allt ser likadant ut.. Det är stelt och tråkigt.
Sedan har jag ont i magen också.
Hinner inte mer nu, måste dra mig härifrån in mot stan.

Bettan: har knappt haft pengar på mobilen så jag kunde inte
svara, men jag kom hem i lördags eftermiddag. Fick inte ditt
sms förrän på kvällen dock. Tack för att du hörde av dig, det var
kul!