L O C K E D I N N E V E R L A N D

Jag känner mig så sjukt konstig för tillfället. Det här är
helt jävla SICK! My GOD! Jag är så lättad att jag tror jag
dör. När samtalet som jag väntat på så länge kom så
började jag gråta och kunde inte säga någonting alls
överhuvudtaget. Sprang med telefonen till mamma så
hon fick sköta snacket.

Allt jag har gått och burit på de senaste dagarna finns
kvar men det har blandats med lyckorusningar och allt
som är bra i världen. Det är helt galet, finns ingen chans
att jag skulle kunna förklara vad som händer inom mig
denna sekund. Jag är.. herregud.