L O C K E D I N N E V E R L A N D

Jo det är som så att jag har en liten fundering.

För några månader sedan köpte jag sjukt snygga skor enligt Max
och mig själv. Från Monki. Det enda negativa med dom var att
det lät så mycket när man hade de på sig. Klick klack hela tiden,
speciellt på tunnelbaneperrongerna. Jag vill helst inte märkas så
det var något jag skulle behöva vänja mig vid. Jaja, det är fine nu.

MEN. Jag tror nästan att de vill döda mig. Gummigrejen som täckte
klackarna har givetvis gått av på något sätt så nu ser man bara
något träliknande där. Det innebär att jag halkar. Överallt.
Först var det alla löv på marken som var en livsfara. Tänk hur
jobbigt det är på hösten när löven är utspridda precis överallt.
Plus att det är blött. Jag vet inte hur många gånger jag har varit
riktigt nära på att ramla och typ dö. Som tur är har jag tydligen
en kick-ass-balans så det är ju tur! Men det är trist att gå omkring
och vara nervös hela tiden. Går inte säker inomhus heller.
McDonald's läskigt hala golv och utspillt ris i mataffärerna kan
komma att sätta punkt för mitt liv. Och jag är inte redo för det än.

Inte nog med det! I båda fina men dödliga skorna så är det något
som skaver in i mina hälar. Det har något med spikarna i klackarna
att göra. Därför måste jag gå med bomull i strumporna för det
gör ont.

Men mamma och jag har kollat upp skomakarpriser och jag är
definitivt redo att betala de dryga 200 kronorna det kommer att
kosta.