Let it out
Jag antar att jag fortfarande hakar upp mig ibland. Eller, det är så.
Men det är verkligen inte mitt fel.
Jag försöker blicka framåt och gå vidare för det är det jag vill och
jag har tyckt att det har gått ganska bra men det kommer de
gånger då det inte riktigt går. Med det sagt menar jag inte att jag
kommer ge upp, det är något jag måste jobba på. Däremot så lär
jag behöva hjälp på en punkten.
Jag förbannar alkoholen och jag går sönder när jag tänker på
hur människor låter sig själva ge efter och låta den ta kontrollen.
I vissa situationer har jag förståelse men i andra fall går det helt
enkelt inte ihop i mitt huvud. Folk kan göra riktigt idiotiska saker
på fyllan. De skyller sedan på att de inte minns någonting och att
de aldrig skulle göra det som hände i nyktert tillstånd. Så är det
säkert men även fast de var stupfulla så var de där just DÅ och
handlade i just DET ögonblicket.
Jag mår dåligt över att jag inte kan prata om det här med de
inblandade. För ingen av dom minns någonting och kan därför
inte förklara varför det hände. Det blir plötsligt väldigt enkelt för
dom känns det som. Det hänger liksom helt och hållet på mig,
mitt ja eller nej. Det skulle det göra ändå då jag fick ett övertag
som jag inte bett någon om att få.
Har man problem med alkohol så bör man inte konsumera
den. Har man en gräns som aldrig någonsin borde överskridas
så bör man se till att aldrig kommer hända. För sin egen skull
men även för ens nära.
Jag vill inte behöva vara orolig hela tiden. När jag är ute vill jag
känna att jag kan slappna av. Vill inte leka polis. Och herregud,
jag vill absolut inte ha dåligt samvete för att jag känner såhär.
Det är fullt naturligt men otroligt jävla tråkigt och enerverande.
MEN målet är att jag ska komma över det på riktigt även om det
lär ta tid.
(Vilken händelse och människor det här handlar om kommer
jag inte skriva om)
Men det är verkligen inte mitt fel.
Jag försöker blicka framåt och gå vidare för det är det jag vill och
jag har tyckt att det har gått ganska bra men det kommer de
gånger då det inte riktigt går. Med det sagt menar jag inte att jag
kommer ge upp, det är något jag måste jobba på. Däremot så lär
jag behöva hjälp på en punkten.
Jag förbannar alkoholen och jag går sönder när jag tänker på
hur människor låter sig själva ge efter och låta den ta kontrollen.
I vissa situationer har jag förståelse men i andra fall går det helt
enkelt inte ihop i mitt huvud. Folk kan göra riktigt idiotiska saker
på fyllan. De skyller sedan på att de inte minns någonting och att
de aldrig skulle göra det som hände i nyktert tillstånd. Så är det
säkert men även fast de var stupfulla så var de där just DÅ och
handlade i just DET ögonblicket.
Jag mår dåligt över att jag inte kan prata om det här med de
inblandade. För ingen av dom minns någonting och kan därför
inte förklara varför det hände. Det blir plötsligt väldigt enkelt för
dom känns det som. Det hänger liksom helt och hållet på mig,
mitt ja eller nej. Det skulle det göra ändå då jag fick ett övertag
som jag inte bett någon om att få.
Har man problem med alkohol så bör man inte konsumera
den. Har man en gräns som aldrig någonsin borde överskridas
så bör man se till att aldrig kommer hända. För sin egen skull
men även för ens nära.
Jag vill inte behöva vara orolig hela tiden. När jag är ute vill jag
känna att jag kan slappna av. Vill inte leka polis. Och herregud,
jag vill absolut inte ha dåligt samvete för att jag känner såhär.
Det är fullt naturligt men otroligt jävla tråkigt och enerverande.
MEN målet är att jag ska komma över det på riktigt även om det
lär ta tid.
(Vilken händelse och människor det här handlar om kommer
jag inte skriva om)
Kommentarer
Trackback
