Nu spårar jag

Imorgon ska jag prova på det där med att jobba 7 dagar i sträck.
Nästa fredag blir det 12 dagar. Bow wow.

Har varit till hjälp på kontoret idag och det känns bra att ha varit
det. Både för mammas och min tidrapports skull. Men mest för
mammas, helt klart.
Har haft en skön helg måste jag säga. Har jobbat, lagat och ätit
god mat och så har jag sett massa BUFFY. Såg precis klart
sista avsnittet på tredje säsongen och det var såklart sjukt bra.
Snacka power!

Dessvärre har det även hänt något dåligt. Min ring(!!!) har gått
sönder. Inte vilken ring som helst. Det var en silverring som jag
fått från min faster när jag var typ 11. Har haft på mig den sen
dess om jag inte har varit tvungen att ta av mig den såklart.
Ska gå till en silversmed och fråga om man kan göra något åt saken.
Gillar den ju. Mycket.

Har haft roligt med mamma! Vi har varit värsta teamet hela veckan
känns det som. Och igår kom brorsan förbi på jobbet och hann
bland annat säga att han har saknat mig (och mamma). Åh åh ÅH.
Blir alltid rörd när han säger något sådant då det inte händer så ofta.
När det väl gör det så betyder det på något sätt ännu mer än vad det
skulle göra om han sa det dagligen.
Familjen känns splittrad. Frasse är hos Max. Mamma är mestadels på
jobbet, jag är där jag är (pendlar hit och dit) och detsamma gäller
brorsan. Doris är alltid hemma däremot. Men ändå.. alla är på sina
håll för det mesta och jag tycker det är jobbigt. Sen så har jag ju pappa
och dom på söder och jag har inte träffat dom på flera veckor vilket
också är jobbigt. Tiden räcker inte till för allt man måste hinna med.
Vardagsprylarna, vännerna, familjen och allt annat.

Känner mig väldigt stressad faktiskt. Tiden räcker inte till.
Något annat som stressar mig är att man alltid är tillgänglig. Vart man
än är. Det är tack vare den där manicken kallad mobiltelefon. Vart jag
än håller hus så förväntas man vara tillgänglig. Folk kan ringa och
smsa. Det gäller både jobbet och utanför jobbet och det får mig att
känna mig.. ja stressad. Lite instängd också. Vet inte riktigt hur jag
ska förklara det bättre..
Jag kan förstås lämna telefonen hemma men det får man ju inte typ.
Man SKA ha den med sig. Man ska svara snabbt också och om man
missar ett samtal så ska man ringa upp så fort det går helst.
Har börjat stänga av ljudet på telefonen.
För man får ju aldrig vara IFRED. För sig själv.
Jag menar absolut inte att jag ogillar de som kontaktar mig. Det har inte
så mycket att göra med just dom, det är själva grejen att alltid vara
tillgänglig för.. alla som vill få tag på en.

Oj, hade verkligen inte tänkt mig att spåra in på detta.

Kommentarer
Postat av: annapanna

Hej Paaaowwwwww! Måste bara säga att jag känner igen meg helt.. det där med mobilen. Det är ju så HÄÄR jobbigt faktiskt, och sen blir folk lite irriterade om man inte svarar (vilket jag kan förstå för behöver man nn så behöver man ju nn) men det är sjukt jobbigt att vara behövd ibland. Verkligen ett typ jagharettsåbralivsåjagkanklagapåsånthär-problem, men ändå! Fett jobbigt!

Tänkte bara säga det :) Hoppas du mår bra Paulis! kramisar

2011-01-23 @ 15:20:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0