L O C K E D I N N E V E R L A N D

All I need is a little time,
To get behind this sun and cast my weight,
All I need is a peace of this mind,
Then I can celebrate.

All in all there's something to give,
All in all there's something to do,
All in all there's something to live,
With you ...

All I need is a little sign,
To get behind this sun and cast this weight of mine,
All I need is the place to find,
And there I'll celebrate.

All in all there's something to give,
All in all there's something to do,
All in all there's something to live,
With you

Det kändes så megalyxigt att äta kyckling med SALLAD dessutom.
Det smakade grymt gott så jag lär äta mer av det senare.
Vi har precis haft en pasta+någonting-till-period i några veckor.
Någonting-till har varit sådant som spenat eller tomatsås/morotssås.
Eftersom vi bara äter vegetariskt i skolan så har har man nästan kunnat
räkna mig som en vegetarian den senaste tiden då vi inte ätit kött hemma
heller.
Efter maten bänkade jag mig här framför datorn igen men först värmde jag
en kopp varm choklad och en sådan där vetekudde.

Tänk att det finns människor som man verkligen inte
kan komma överens med... och att det finns vissa
händelser, konflikter och dispyter man inte kan glömma
eller komma över. Det är bra att inte glömma visserligen,
men att känna att det lämnades på fel sätt, att det
fortfarande är ouppklarat.
Även fast det har gått en lång tid så kan man inte undvika
att ibland tänka tillbaka då man var moppen någon
använde för att köra runt i skiten med för att sedan kastas
åt sidan.
Så kändes det. Så känns det.
Det hela sköttes på ett fult och fegt sätt och jag tror inte att
jag en enda gång kom till tals. Jag kontrade inte men
å andra sidan kanske det inte var värt det ändå. Ja.. bortsett
från att man inte såg till att få upprättelse för en bokstavlig
smutskastning. Det har varit gånger då jag har velat dra upp
det hela, bara för att sätta punkt. För att kunna komma över
det och på riktigt gå vidare utan att med jämna mellanrum
tänka tillbaka på det.

Nu ska jag alldeles strax bege mig mot tunnelbanan.
Tänkte åka till Linus nämligen. Mitt mission är att få
hit honom men det blir eventuellt bara jag som kommer
tillbaka, vi får se.

Hade en jättetrevlig lunch tillsammans med Tomas! Det var så längesedan
vi sågs så nu... trist som fan, men det kan det ju naturligtvis bli ändring på!
Jag tog den billigaste pizzan, ändå så kostade den 55! Minns när
capricciosan brukade kosta 45 spänn, det var tider det! Oj, hittills har jag
avslutat alla meningar med utropstecken ser jag.. ska försöka tona ner det
lite:D Herr Frank kom inte, det var riktigt synd och jag tyckte det var dålig
stil att han inte ens hörde av sig.
Här är han:


Tomas och jag satt och hade trevligt i ungefär en timme då han var tvungen
att springa tillbaka till sitt jobb. Då gick jag till ett café bredvid Blå Lotus, där
min farbror jobbar. Fick en väldigt god blodapelsinsdricka.



Strosade sedan runt ännu mer på söder och hamnade på Beyond Retro.
Man kan hitta riktigt coola kläder där. Idag såg jag en långklänning som var
helt täckt av paljetter i guld. Den var så rolig att jag var tvungen att prova den
och vad ska jag säga om det... Kanske att jag fick mig ett gott skratt i
provrummet!
När jag scannat butiken kände jag att jag behövde komma hem, var så trött.
Gick förbi en frisörsalong och gissa vem jag såg! Alejandro (kanske stavar fel)
från Globala, han tog studenten förra året. Riktigt trevlig pöjk! Han erbjöd sig
hjälpa mig med plugget om jag någon gång behövde och allt.. (i tvåan alltså).
Nu praktiserar han på MOC och var själv jättefin i håret vilket jag sa.
Började babbla på om mitt egna hår, vars färg börjar gå mer och mer åt det
bruna hållet och min utväxt börjar synas allt mer. Då föreslog Alejandro att han
kunde färga håret åt mig där på salongen. Behöver inte betala för själva
jobbet eftersom han är lärling just nu, men färgen kostar förstås, dock inte mer
än 150 sa han och det tycker jag att det är värt.

Så... jag har nu erfarit en skön dag! Borde ha pluggat hemma (studiedag idag)
men vad fan... Det har varit en tuff vecka för mig så det här behövde jag verkligen.

Klockan 14:00 ska jag träffa två fina vänner till mig,
Frank och Tomas! Har känt de båda i över ett år men
vi har aldrig setts alla tre, även fast det har kommit
på tal flera gånger. Frank och Tomas känner alltså
också varandra.
Vi tänkte passa på att ses nu innan Frank flyger
tillbaka till Japan där han har varit ett tag, vet inte
riktigt hur många månader.. Kanske fyra, fem?

Så nu tänkte jag ta ett bad, kombinerat med frukost.
Glömde bort att äta igår så nu är jag väldigt
hungrig. Men Oboy drack jag! Mmmm!!!

Jag älskar verkligen att träffa människor, nya som gamla vänner.
Igår var Amelie och jag uppe på fjärde våningen i skolan och
pluggade. Hela tiden hörde vi ljudet av folk som spelade basket
och även att det spelades musik på skolgården.
Vi tittade ner på dom från fönstret och någon konstaterade att
det inte var några från skolan, det måste vara ett gäng 91 eller 92or.
Blev jättefnittriga och Amelie ropade ut hallå genom fönstret och
duckade sen så de inte skulle se henne, men det gjorde de nog
ändå.
Solen sken och det kändes verkligen som sommar, så vi bestämde
oss för att gå ut och hälsa. Kul att vi gjorde det för de var jättetrevliga.
Amelie spelade basket med dom och jag satt och pratade med
en fjärdedel av kvartetten. Sen skulle de dra och då åkte vi hem vi
med.
De kom och spelade idag också så vi fick njuta av att deras goda
musiksmak då de ställde upp alla bildörrar och hade volymen på
max eller något. Eftersom de hade bil kan man ju anta att de inte var
92or. De sa att de var 20 eller något.. Jag skyllde på att de såg mindre
ut uppifrån (Saker brukar ju se mindre ut på håll).
Älskar att bryta mot det "typiskt svenska". Att prata med totala främlingar
kan vara så himla kul. Kanske leder det till att de inte blir så främmande
längre och då har man helt plötsligt nya vänner och sådana är alltid
bra att ha!


BAH! Nu är jag sååå hungrig. Måste äta något snarast, men först ska
jag möta upp mamma så vi kan handla lite mat.
Längtar efter min Linus också, han är waaaaaay too far away ._.

Har funderat om jag verkligen ska lägga upp den här bilden.
Mamma är en trogen läsare och där står jag med en öl och
Linus x)
Men nu bestämde jag mig för att skita i en sån liten sak, jag är
faktiskt 18 där :)
Den här bilden skickade Linus till mig idag, hade inte sett den
innan. Bilden hittade han på ansiktsboken och när jag såg den
blev jag så himla glad då jag inte ens visste att den existerade.
Haha, jag hade RÖTT hår då! Det är nog en färg som kommer
komma tillbaka någon gång, gillade den verkligen.
Men åååh kolla bilden, fan vad fin!
Det var samma kväll som vi hade stått där på centralen utan att
kunna skiljas åt.

Innan jag går och lägger mig måste jag säga att jag mår
1000 gånger bättre än igår och kvällen därinnan.
Det kändes då som att jag genomgick världens största
kris och det gjorde jag väl.. Men nu känner jag mig inte
tom och kall inuti och inte heller känner jag mig som
världens minsta. Den stora tunga stenen, eller snarare
bergsblocket som tyngde ner mig har jag nu blivit av med.

Mår verkligen bättre.

Sandra och Amelie som sitter och är hur fina som helst i den sköna solen!

Stod och väntade på Anna. Vi skulle till teatern som skulle börja första gången
denna dag. Teaterkursen hålls på Tjejzonen och jag vet att den är väldigt bra,
då jag har gått där tidigare.
Men det är inte det som är det viktiga. De viktiga är var jag väntade.
På centralen. Stod vid spärrarna på den sidan av centralen då alla kommer
springandes från pendeltågen. Alltid har de lika bråttom, och våga inte gå på
fel sida av strömmen av människor. Man styrs av strömmen, ungefär som
plankton.

När jag stod där och väntade kastades jag tillbaka i tiden, ungefär 205 dagar.
Där hade vi stått, Linus och jag. Vi hade träffats kvällen innan och nu skulle
vi skiljas. Men det gick inte, det var verkligen en omöjlig uppgift.
Jag tror vi stod där i nästan en halvtimme tills vi tillslut började gå, - åt samma
håll. Tillsammans åkte vi nerför samma rulltrappa och klev på samma tåg.

SWOSH! Tillbaka till nutiden!!!! Bandet spolades fram 205 dagar och där stod jag.

Jag är SÅ FÖRVIRRAD!!!! Jag förstår ingenting. Vet inte hur någonting ligger till
och jag vet inte hur det kommer se ut heller.
Tur att jag började på teatern igen ialla fall. Där kan man låtsas hur mycket man
vill. Hoppas Anna går kvar, hon är verkligen en fin tjej och vän!
Och en annan fin vän är Amelie. Älskar verkligen henne.

Känns som att all luft kramats ur mig.
Till storlek är jag liten men nu känner jag mig
även som den allra minsta inuti. Och därinne är jag
så kall, så kall. Gud vad jag fryser. Är så tom, men ändå
inte. Känner så mycket, känner mer! Vad ska jag göra?

Jäklar, vilken panglördag det blev!!

The Game- One Blood : http://www.youtube.com/watch?v=jUspb0gFprI

Den där mackan blev aldrig av igår men jag är inte ens
lite hungrig nu.
Brorsan och jag småstädar lite för snart kommer
moster med son och vovve:)
De tar med sig lite käk också vilket passar rätt bra,
för magen verkade sig påminnas om matbristen
då jag nämnde den ovan.

Börjar känna hur hungern tränger sig på.
Har inte ätit någonting sedan lunchen i skolan så
jag ska nog ta och göra mig någon macka eller något
snart.
Men det får dröja ett slag, för jag ser just nu på
"I ditt ansikte" med Magnus Betnér och det är
hur kul som helst. Han och någon snubbe snackar
om kristendomen i en kyrka i Göteborg, mycket
underhållande!

Förut skrev jag om hur upprörd jag kunde bli av Singing
Bee-reklamen. Några andra som verkligen stör mig något
otroligt är de där 3-reklamerna där man tvingas beskåda
ett flertal människor som kommer från olika delar av Sverige.
Vissa av dom står jag nätt och jämt ut med, men det är en
tjej där som pratar sjuukt irriterande.
En av hennes repliker får mig att vilja fly rummet varje gång
och det är när hon säger något i stil med "Jag ska surfa så sjuuukt
fort, precis öööveraaaallt". Lämna rutan snälla!
Blir så illa till mods! Där sitter tjejen i en sketen gympasal
och.... yttrar sig! Haha, nä-ää tack!
När jag ser den reklamen blir jag inte lockad av något som har
med 3 att göra, däremot känner jag mer avsmak för vissa
dialekter. Om det gäller flera så kan vi ju snacka taskig reklam!

Snacka om att helgen har varit efterlängtad!!
Känner ni igen det där med att i vissa perioder så känns
veckorna huuur sega och långsamma som helst?
Well, jag befinner mig i en sådan period just nu och självklart
är helgerna över på två röda.
Nu är det helg ialla fall och det är verkligen skönt.
Helgen är veckans noble riddare som regelbundet
kommer och drar upp mig ur kvicksanden.
Det uppskattar jag.

Imorgon är det lördag och då ska jag hem till Patricia
i UPPLANDS VÄSBY (fyfan) och fira att hon nu är drygt
18 år. Vi kommer vara en del tjejer, Patricias föräldrar
samt några av deras vänner. Kommer nog bli hellyckat!

Nästa vecka vill jag utnyttja pluskortet till fullo och åka till
Linus så mycket jag kan. Men som vanligt så måste jag
gå en del efter hur mycket plugg jag har. Men jag vill
åka till Linus, jag tänker åka till Linus och jag SKA åka till Linus.

Ä N T L I G E N ! ! ! !

...som farmor brukar säga.
Ska bara plugga lite till.. sen så!

Den här bilden dyker upp lite här och där och det lär den fortsätta göra!
Jag tycker så himla mycket om den, även fast den inkluderar en cigg.
Om jag ska vara ärlig så ser jag den nästan inte alls ändå.. Jag ser bara
min älskling och alla minnen vi hittills har skapat börjar spelas upp i mitt
arma huvud. 200 dagar. Inte ens jag kan förstå det. 2 0 0 d a g a r !
Tänk att någon så fin kan vilja vara med någon som mig. Det är så jag
tänker ofta. Jag är så glad att jag har Linus!!!<3<3<3<33333

Vad många fräknar jag fick i somras.
Nej fy, den meningen påminner mig om att sommaren är förbi.
Men imorgon är den en dag närmre! (Oj, så käckt!)

Brorsans syn kanske inte blir helt återställd.
Doktorn sa att risken är stor att det inte blir så.

Tråkigt att vara på så kasst humör när det är en väldigt speciell
dag idag.
Först och främst: GRATTIS PATRICIA PÅ 18-ÅRSDAGEN!!!! Nu är
vi en hel drös 18åringar som aldrig kommer bli riktigt vuxna.
Inte tråkiga vuxna ialla fall.

För det andra: Linus och jag har idag varit tillsammans i 200 dagar.
Igår kväll gick jag och la mig strax innan 22:00 och tänkte läsa
i naturkunskapsboken men jag var så slut att jag somnade direkt.
Någon timme senare vaknade jag av att mobilen ringde, men
jag hann inte svara då jag vaknade i slutfasen av ringandet.
Den som ville få tag på mig gav inte upp och försökte igen så jag
svarade.
Jag: A, det är P.
Linus: Jag älskar dig.

Det måste vara den bästa öppningsrepliken genom tiderna,
speciellt när det kommer från Linus. Sov bättre efter det tror jag,
behövde nog höra det.

Men jag har haft grym tur att hamna i samma skola som dessa människor.
Kan inte beskriva hur mycket jag tycker om dom, så mycket betyder de för
mig. Ändå så saknas det bilder på ett flertal personer.

Plugga är inte min grej. Redan nu känns det för mycket och jag
har lagt upp det så dåligt att jag känner att jag inte klarar av det.
Religionsinlämningen får vänta, jag kan inte sitta i hundra år med
den och samtidigt tänka på att tiden rinner ut för de andra
uppgifterna. Måste bättra mig när det gäller att planera och när det
gäller att koncentrera sig på olika saker överhuvudtaget.
Känns så dumt och pinsamt att jag har universums största klump
i halsen för att jag själv har sett till att det har blivit så.
Blir också irriterad på hur lärare alltid ska klämma in alla inlämningar
och prov i slutet av en och samma vecka.
Känner mig så dålig för jag har inte klarar av något som egentligen
borde vara så enkelt. Att jag inte har träffat Linus på länge känns också
så jobbigt. Det känns som att allting hänger på mig när det gäller allt
och det får klumpen att expandera ännu mera.
Nu måste jag fortsätta med att försöka åstadkomma något.


Förresten, om det här är mer än vad jag klarar av, vad är det då jag
faktiskt klarar av egentligen? Det här känns löjligt.

Här är några inlämningsbilder till Foto A-kursen.

Efter skolan bjöd jag brorsan på hamburgare och sedan efter
att vi hälsat på våran farbror så delade vi på oss.
Jag åkte till dansen och hade min första lektion på evigheter
kändes det som! Det var riktigt jobbigt med styrketräningen men
ändå skönt på något underligt sätt, känns bra att komma igång
igen liksom.
När lektionen var slut satte jag mig på tunnelbanan igen och
bara någon "fyra" bort så satt en kvinna som hade tränat eller något
för helt ogenerat böjde hon sig på alla möjliga sätt.
Hon stretchade alltså.
Jag tänkte att det var väl bra, jobbigt annars när träningsvärken
sätter igång(även fast det är bra värk).
Jag kunde inte heller undgå tanken på hur hon skulle reagera om
jag helt plötsligt helt seriöst började stretcha på plats.
Skulle hon flytta på sig? Fråga om jag drev med henne? Skulle hon
anse mig konstig?
En rolig film spelades upp i skallen på mig kan jag ju säga!

DESSUTOM, så var jag på besök hos tandläkaren idag
och kan nu glatt meddela om att jag inte hade några hål
denna gång heller. Nice.
Påväg därifrån kände jag att dagen inte kunde bli så mycket
bättre. Tydligen höll någon långt däruppe med, för rätt vad det
var när jag satt på tunnelbanan såg jag hur en, två, tre, fyra, FEM
tanter, de flesta klädda i fula beiga kappor (och byxor OCH hattar)
närmade sig min position i vagnen.
De omringade mig, och inte nog med det, de började kackla på
finska. En av dom envisades med att "growla" när hon "pratade".
Jag höll på att tuppa av, men väl framme i Fridhemsplan så
flydde jag min kos.
Kan inte säga att den resterande biten av min resa till skolan var
så behaglig heller.. Jag satt där på min favoritplats på fyran
(platsen längst bak till vänster, bredvid den där varma saken)
och plötsligt invarderades den bakre delen av bussen av små
skrikande knattar som fick en tant att dra sig till den främre delen.
Kom på mig själv sitta mitten av stormens öga, än en gång och
längtade sönder mig efter att min slutstation skulle närma sig.

Blir så glad av att för första gången på över två år, gå i
samma skola som min bror!

Minns i grundskolan att mina vänner jag hade där tyckte
att brorsan och jag var för bra kompisar för att vara syskon.
Var vi tvungna att hälsa på varandra? Bråkade vi aldrig?
Nej, vi har aldrig slagits och vi har i princip aldrig skrikit på
varandra (vet inte ens hur det låter när jag skriker).
So what? Det är mycket roligare att ha en bra relation till
sina syskon tycker ialla fall jag.
Precis som att man inte kommer superbra överens med
varenda kotte så kanske vissa inte gör det med sina syskon
heller, det är helt naturligt, men det gäller inte Leopold och
mig och det känns bra att ta till vara på.

Very well! Mamma bubblar av glädje, jag gör det med och
även Leopold tror jag. Det här var verkligen något som
förhöjde dagen många gånger om!

Bilden är ritad av Leopold i Paint

Den här veckan har faktiskt börjat hur bra som helst!
Jag värmde mjölk i kastrullen som jag hällde i den
kakao -och sockerförsedda koppen och det var mycket
värmande och gott!
Sedan när jag stod framför spegeln kände jag mig, -faktiskt,
fin! Hur bra är inte det!
Väl i skolan letade jag upp min bildlärare då min dator inte
är sams med photoshop. Han sa att jag kunde gå till Johan,
the man in the reception, så skulle det bli fixat. Sedan frågade
han om hur det var för brorsan i sin skola och tipsade även
om att det var en elev på globala som hade hoppat av i helgen,
vilket betydde att det fanns en ledig plats i årskurs ett!
Jag sprang till rektorn och yada yada yada!
Nu är platsen Leopolds om han vill, han har till klockan 18 att
bestämma sig, hoppas han väljer rätt.

Igår hade mammas vän Ebba sin 40-årsfest och vi höll till på ett café vid
Mariatorget. När vi kom in i värmen hängde vi av oss ytterkläderna och
beskådade allt gott som fanns lite här och var.




Den här bilden ser lite ut som en målning (ialla fall på kameradisplayen)








Sen var det RÖJJJJJ!!!! Haha, nää, men det var riktigt trevligt!


Christer och Lotta var där! Det var jättekul att få träffa dom:)


Födelsedagsbarnet Ebba och mami.

De enda gångerna Frasse och Doris står ut med varandra är när de är
hungriga och vill ha mat. Då plötsligt är de hur sams som helst.

Såg precis klart Batman - The Dark Knight och den var grymt
bra! Vill se om den och skulle inte ha något emot att göra det
nu, SÅ bra var den enligt mig.
Heath Ledgers insats var briljant, han förtjänar verkligen flera
utmärkelser för sin prestation. Det känns synd att inte få se
något mer med honom, något nyare. Hans äldre filmer ska
jag nog ta och se dock, har bara sett några få.

Just nu är det bara Doris, Frasse och jag hemma. Mamma och Leopold
var tvungna att åka till sjukhuset då Leopold har fruktansvärt ont i sitt
öga. De var där igår också och då var det nästan ännu värre. Leopolds
bandagelins som skyddade från stygnen hade försvunnit så det skavde mot
hornhinnan.
Måste tipsa om en grymt bra låt som heter "Just the two of us" (Ja, jag kom att
tänka på den i och med rubriken). Låten finns med i filmen Bandits som för
övrigt är suuuper!
http://www.youtube.com/watch?v=4eJbEcq5LWo

För några nätter sedan då jag låg i min säng, redo för
att somna in då kom jag att tänka på hur mysigt det är
att fylla år. Tänkte framförallt på hur det brukar vara på
morgonen.
Under de flesta åren har jag haft en våning(s?)säng i mitt
rum och jag minns hur jag tänkte på hur det skulle vara
att fylla år då man låg i en "vanlig" säng. En säng som inte
har en till säng över sig. Sen köpte vi en skön IKEA-säng
som jag nu sover i, och det är faktiskt bättre tycker jag.
Då finns det rum för de andra familjemedlemmarna att
sätta sig där och bara en sådan sak har en väldigt hög
mys-faktor tycker jag.
Jag tänkte vidare och började se fram emot nästa år, men
då slog det mig att jag nu är 18! Det betyder att jag om några
år inte lär bo hemma, ska jag då vakna upp på födelsedagen
ensam?
Det kan naturligtvis betraktas som ett lyxproblem och jag antar
att det är det men det är fortfarande viktigt för mig.
Det känns som att jag har kastat bort för många födelsedagar
genom att gnälla över att jag inte vill bli äldre och då missat
det dåvarande nuet som jag vet har varit underbart. Precis som
nu. Jag är så rädd för att bli äldre och att bli vuxen, det känns inte
okej alls faktiskt, jag vill inte.

Här kommer några bilder från min käre bror Leopolds födelsedag.
Vi var och åt på "Greken på hörnet" som finns att finna på Söder nära Slussen.





Leopold var modig och provade på svärdfisk!




Det var gott! :)


Mormors tallrik som såg lockande ut!

Jag var nyss SÅ nära på att börja gråta.
Haha, såg på Sex and The City (what else?) och...ja.
Det betyder en sak: nu önskar jag mig alla säsongerna!
Det är faktiskt hur bra som helst, att det fortfarande finns
så många avsnitt som jag inte har sett än.

Jag stod och tittade ner på Frasse som mötte min blick. Jag trodde att han
tänkte klättra upp på mig så jag väntade men han gick iväg.
Rätt vad det var så kände jag hur någon skuttade upp på ryggen på mig och
visst var det Frasse, min partner in crime!
Det var lite synd att en av hans klor bara råååkade träffa en av mina fingrar:P
Men det gjorde ingenting då han började spinna som en tok.

Jag blir grymt irriterad och nästan arg varenda gång
jag måste utstå Singing Bee-reklamen. Den är hemsk.

Jag åt ingen frukost hemma så jag var verkligen hur
hungrig som helst när första rasten inträdde.
Det kändes som ett självklart val att gå ner till skolans
caféteria för att köpa mig en smörgås.
Ni anar inte hur god den var. Den var himmelskt god!
Bröd med philadelfia, avocado, rödlök och gurka (samt
paprika som någon annan fick äta)

Resultatet av den första fotouppgiften. Trist att den blev minimini här på bloggen.
Det blev verkligen inte som att jag hade tänkt mig, men jag blev ändå nöjd då
det tog mig ungefär en halvtimme att göra den.

Har avklarat den första utmaningen idag och det är att
vakna och gå upp. Den andra är att slita sig härifrån men
det gör jag alldeles strax och då ska jag klä på mig och
äta frukost, kanske finns det pannkakor kvar att värma?

Känner mig sjuk, eller ialla fall som att jag är på god väg
till att än en gång behöva ringa och sjukanmäla mig.
Jag fryser, näsan krånglar och även halsen känns något
irriterad nu. Hoppas det inte behöver bli värre än så!
Borde jag ta med mig en filt till skolan att ha i skåpet som
jag sedan kan ta fram när helst jag vill? Hade nämligen
en blå sådan med vita tassavtryck förra året. Jag minns hur
min samhällskunskapslärare började skratta när jag klev
in i klassrummet med filten runt mig.

Jaja! Nu ska jag göra mig i ordning så jag inte blir sen till
psykologilektionen klockan nio!

Eftersom Leopold<3 fyller år idag så var vi ute och åt.
Denna gång blev det middag på en grekisk restaurang
som låg till i ett gatuhörn på Söder. "Greken på hörnet"
hette den:D Det var gott (men jag tror mammas pannkakor
var ännu godare!).
Nu ska jag överlåta min brors dator till honom och sen
småstäda lite i mitt rum.

Imorgon är det skolan som gäller!

Det har pågått i några dagar nu, men igår kväll kände
jag hur det okontrollerat rann i näsan på mig och dessutom
så frös jag hela tiden. Därför bestämde jag mig för att
stanna hemma idag så jag kan ta det lugnt innan det
blir ännu värre. Kanske behöver inte stormen bryta ut då.

Hursomhelst, när jag tagit beslutet att stanna hemma idag
så kände jag hur tröttheten vällde över mig. Jag la mig i
mammas säng och tänkte se lite på TV men titt som tätt
nickade jag till, men jag ansträngde mig faktiskt till att inte göra det.
Men självklart somnade jag.
Vaknade av att telefonen ringde och det var Linus.
Jag minns ungefär vad vi pratade om.. Jag minns att Linus
typ sa "Vad liten du låter idag" och att jag svarade überlångsamt
med "....jag...är...(...)....trött". Sedan sa han något om att han
hade klarat något han aldrig hade klarat förut(tror jag). Kanske
frågade jag vad det var men sedan hörde jag bara ett dovt
pip-pip-pip. Jag förstod absolut ingenting, vad hade hänt?
Hade jag pratat med Linus eller vadå? Hade han lagt på? Vad
det det som hade låtit? Jag tänkte att det var bäst att ringa upp
honom.
Första gången det har hänt tror jag men jag somnade när vi
pratade! Tydligen hade jag sagt något och så hade Linus börjat
förklara om vad det var han hade klarat och plötsligt kunde han
höra mig andas tungt. "Hallå? Babe?" Nej, inte vaknade jag av det.
När jag ringde upp igen fick han sig ett gott skratt:D
Tänk att jag var så trött... Hade drömt en massa också.

Dels drömde jag att pappa, Catharina och Maya hade jättetråkigt
i Thailand(eller om det var Mexico?). Tydlingen var det minuspoäng
för att det var så många spanjorer där, sa dom och imiterade
någon på spanska.
Sen drömde jag också att jag samt ett par blev...mini. Vi var ungefär
lika små som en vanlig hederlig mobiltelefon.
Nästa dag var jag med några klasskompisar och paret förvandlades
till duvor som jag kunde kommunicera med och så tog jag otroliga
bilder på dom med kameran. När de flög iväg sprang jag efter,
"Väääänta!!", och blev nästan påkörd av en vit skåpbil. Jag gick tillbaka
till mina vänner och förklarade för dom varför jag kunde prata med duvorna
och de accepterade direkt min historia om att vi blivit hur små som helst
och därav värsta polarna. Det kändes skönt att de förstod mig tänkte jag nog.
Sedan frågade jag dom om de kunde tänka sig vara med när jag skulle
fota hur många människor som helst. Det var ett stort, dock oplanerat
projekt. Jag undrade om de kunde sitta med mig i juryn (tror Top Model 3
visades på TV när jag somnade). Vi åkte båt ut till en himla ö vilket var lite
jobbigt för båten åkte alltid lite snett.
När vi kom dit började det brinna har jag för mig så jag smet in genom en dörr
där det där paret var.

Det var det.

Mamma laddade ner några sweet-sixteen-låtar som
vi sedan väckte Leopold med. Sedan fick han några böcker
och pengar till Londonresan av mig.
Inne i köket hade mamma och jag dukat jättefint. Jag hade
vispat grädden till pannkakorna som mamma gräddade
igår kväll, yum yum, och mamma hade gjort urgoda fruktdrinkar
på banan, mango och apelsin tror jag. Mm-m!
Det var sjukt gott, börjar bli hungrig nu när jag tänker på det.


Här var vi påväg in till Leopolds rum. Inte så kul med bilder på dörrar
vanligtvis kanske men denna är ju utsmyckad med miljarders klistermärken.





Ja, jag fick för mig att göra detta igår. Det uppskattades kan jag ju säga.



Du önskar förmodlingen att du var här!

Grattis till världens bästa brorsa på 16-årsdagen!

"Jag kan inte förstå hur jag
kan få vara med dig!
jag nyper mig i armen, bara
för att inse att du inte är en dröm.
Du är den ängel som ger mitt liv
mening, jag älskar dig av hela mitt
hjärta!"

Linus
7 sept 2008
16:47:23

Vet att jag klagat mycket över min ekonomiska situation
och så och jag står fortfarande fast vid vad jag sagt,
men just nu känner jag att jag liksom badar i lyx.
Sitter här, bänkad framför tv:n och Sex and The City
omgiven av mina älskade spinnande katter Doris
och Frasse. Just nu är jag nöjd.

Nu är det denna låt som gäller:
http://www.youtube.com/watch?v=5xya6MimgzY&feature=related

Är fallit tillbaka till ännu en Kent-period tror jag och det är deras
nyaste album som jag låter spelas i mina öron då tillfälle ges.
Har dock inte lyckats dras ner i deppträsket som annars kan vara
ganska oundvikligt när det gäller aktivt Kentlyssnande.
Nej, nu är jag mest bara glad för att jag har börjat digga denna skiva,
eftersom jag först tyckte den kunde jämföras med Patrik Isaksson
som jag INTE är något fan av alls.

Annars då? Jo, brorsan blir 16 imorgon! Mamma och jag har...
Nej, kan inte skriva det idag just in case. Man vet aldrig om Leopold
skulle bli helt crazy och börja läsa olika bloggar.
Risken är väldigt liten men det vore synd att förstöra i förväg.
Apropå Leopold så var han och mamma och undersökte hans öga
tidigare idag. Tydligen är det ett ganska omfattande sår på hornhinnan
och de kan därför inte titta närmre på den gula fläcken som förmodligen
också är skadad. Han fick en "bandage-lins", som ser ut som en helt
vanlig lins, bara att den har i uppdrag att skydda ögat från stygnen (de
sydde innanför ögonlocket om jag minns rätt). Hoppas verkligen att det blir bra tillslut.

Nu ska jag lyssna på låten en gång till och sen ska jag in till
vardagsrummet och se Ett Herrans Liv som slutar 23 och då zappar
jag till trean där tamtadaaa...det är dags för två Sex and The City-avsnitt!

AdjökiSh

Jag har varit ganska nere den senaste tiden även om jag
gör allt för att inte visa det. Jag vill inte vara den som sprider
en massa negativ energi.
Men hemma är det en annan sak. När man är hemma så är
man, och där finns det ingen att låtsas för. Man slutar anstränga
sig.
Men igår kväll.. När Linus hade gått för att ta sig hem till Järna..
Då satte jag mig framför datorn för att se Sex and The City och
plötsligt ringde mobilen och jag svarade.
"Kan du öppna porten? Jag är vid skolan nu".
Det var Linus som hade ändrat sin destination och var påväg tillbaka.
Jag blev så glad, så glad! Det hade varit ett tag sedan sist som vi
ägnat varandra tid tillsammans och jag tror att det behövdes.
Att Linus kom tillbaka igår alltså. Tror att mitt humör kan ha haft med
det att göra, att vi setts så sällan nu. Så sällan för att vara vi!
Sist vi sågs var på vår 6-månaders dag och då hann vi bara ses i
typ 45, 50 minuter..
Har verkligen saknat Linus och på så sätt kommit fram till att jag
verkligen älskar och håller av honom. Jag har aldrig varit tjejen som
har brukat ordet "älska" på ett överdrivet sätt, men med Linus har
det blivit annorlunda. :)

... och äldre lär jag väl bli, men jag såg så söta
kattungar idag att jag höll på att döööö....
(Hur länge ska det uttrycket finnas kvar?)

Mamma och jag var hos grannen mycket längre än vad
vi hade tänkt. Vi skulle ju bara titta in lite snabbt och säga
hej till de små krabaterna men innerst inne visste vi väl
att det skulle bli omöjligt.



























Jag säger ju det!! Vill verkligen ha en liten filur, men det skulle inte vara så
schysst mot de två älsklingarna vi redan har.
Förresten, den katten på bilden som man antar är mamman är i själva verket
kattungarnas mormor. Hon heter Vide och är mamma till vår katt Frasse.


Det är Frasse på bilden och ja.. tycker han och hans mamma är jättelika.
Frasse har dock sina vita ställen, som framtassarna och ena baktassen.

Jag erkänner (som om jag någonsin förnekat det)!! Jag är världens kattmänniska.

Linus och jag har precis tittat klart på The Last King of Scotland
och den är verkligen otroligt bra. En film som är mycket
viktig och värd att se!

Men nu känner ialla fall jag att jag behöver se något mer
uppmuntrande så det blir nog lite Friends och Sex and the city
härnäst! Kanske ska jag gå och fixa en kopp med varm choklad
också.. Det låter bra.

Förresten är den här låten underbart bra:
http://www.youtube.com/watch?v=h8eMB2aNwMQ

Ja, vad ska man säga? Är hur trött som helst! Somnade på
tunnelbanan och vaknade precis när det nästan var försent
att springa ut på perrongen.

Nu är jag hemma och det enda jag kan tänka på är att
sova, men det ser rent ut sagt förjävligt ut här hemma och
jag kan inte låta det vara så.
Jag som person får dåligt samvete för ungefär vadsomhelst.
Om jag inte fick det, skulle jag tjatat på de andra familje-
medlemmarna att hjälpa till men det kan jag inte.
De är precis som jag trötta efter jobb och skola.
Men jag kan inte låta bli att bli irriterad över hemmets
nuvarande tillstånd, jag kan inte leva så och därför får jag väl
ta tag i saken själv. SEN ska jag sova eller ialla fall slappa
som bara fan!
Skulle passa perfekt med en filmkväll ikväll, med snacks och
coca-cola. Och LINUS! Saknar honom så det bränner inom mig.

Ibland känns det bara som att jag inte hör hemma någonstans.

Vaknade sur som ett bi och det ledde till att jag kom sent
till skolan. Åkte för långt med bussen och så, enbart för att
jag inte orkade gå av.
Men väl i skolan så fick jag krama finaste My och det blev
jag glad av. Klockan 12 ska jag vänta utanför hennes
korridor så vi kan äta lunch tillsammans, och apropå lunch
så fick vi nybakade hallonlimpor igår.

Börjar bli dags att röja lite i rummet så att man äntligen kan få sig sin
skönhetssömn. Imorgon är en ny dag och jag ska försöka att skippa
negativiteten så mycket jag bara kan då jag har kommit på mig själv
hålla till lite för mycket på den sidan på sista tiden. Men det är som Alfons*
farmor säger "Man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt".
Vem orkar egentligen vara på topp och glad hela tiden? Det är isåfall
en superkraft!
Slutar innan lunch och då ska jag eventuellt fara ut till Södertälje för att
träffa Linus och hans käre mor. Det skulle vara grymt trevligt!
Men om jag stannar kvar i skolan så får jag gratis fika i aulan och se på
alla frivilliga som ställer upp på Singstar och Guitar Hero. Haha, jag älskar min
skola!


*Med Alfons menar jag INTE Fredrik Reinfeldt.

Tog mig till det fortfarande ganska så nya modehuset i Vällingby efter skolan
då jag kom på att jag inte hade någon hemnyckel. Började scanna de olika
butikerna i jakt på Kappan med stort K. Den jag slutligen fann var inte the ONE
men ändå ganska så lik den fina kappan jag har i tankarna.
Ska inte ge upp mitt sökande!

Det ser ut som att den där orkanen Gustav tog sig en sväng
förbi mitt rum också. Lagom kul.

D
A
N C E
C
E

D A N C E
A
N
C
E

D A N C E
A
N
C
E
   
D
A
N C E


 



 

Idag fick vi vår första uppgift tillhörande
kursen Foto A i skolan. Har en idé, men det är
bråttom då bilden ska vara klar redan på måndag.
Därför behöver jag hjälp då jag vill ha människor med
i bilden. Jag efterlyser 4-6 personer, både tjejer och killar,
som ska se ut att vara uppklädda för att dra ut på världens
fest, that's it. Om det ska bli så bra som det kan bli för en
amatörfotograf som mig så ska dessa personer vara väldigt
färgstarka, klädmässigt och personlighetsmässigt.
Tror det kan bli riktigt bra om det bara blir av, och vad är det
som säger att det inte kan bli det? Om någon alls läser detta
och känner att "hey, sign me up!" så kontakta mig snarast möjligt.

Det är som sagt en skoluppgift det handlar om, så det finns inga
pengar med i bilden, men det kommer garanterat bli kul!

Ha det bäst!/Paula

Jag är trött, jag är hungrig, jag är seg.
MEN, jag är SÅ på G!
Jag har börjat känna mig allt mer rastlös på senaste
tiden och det känns faktiskt ganska så bra, det är som
om jag laddar upp för någonting. Vill ut ut ut!
Är pank, men jag måste ut, så är det bara.
Jag bryr mig inte ens om att det förmodligen blir
Viper Room(billigt) jag slutar upp på.
Helst skulle jag vilja besöka 360 då de har öppnat igen,
denna gång på Söder, men då kostar inträdet mer
än 0 kronor så.. ja, det är som det är!

Ser fram emot tills det andra Sex and The City-avsnittet
är slut så man kan få somna för natten.
Nej, det går inte innan, jag har fastnat helt nu när det
gäller serien nämnd ovan.
Så.. vad ska man göra under timmarna som återstår?
Dega i soffan och zappa mellan kanalerna?
Ja, det vore att ljuga om jag skulle säga att det inte lutade
åt det hållet, men ett annat alternativ vore att typ.. plugga.
Fy, det är inte ens kul att skriva ordet plugga, men det
är så skönt när man kan tänka att "det var bra gjort av mig".
Brukar inte tänka så när jag ägnat timmar åt tv:n direkt..

Mina ben värker och jag vet precis vad det beror på,
- det långa stadsstrosandet! Det känns som att alla
Drottninggatans butiker har blivit besökta av mig och
Hannah. Hittade inte mycket som jag kunde tänka mig
att köpa men några klädesplagg vill jag minsann ha.
Tyvärr Paula, tyvärr... Du har inga pengar att spendera.
Så om någon har något tips om jobb att dela med sig av
så hör gärna av er! Jag vill ha råd att leva!


Bilden är tagen av en fin Sarah

Vi fick nybakade blåbärslimpor till lunchen idag.
Hm.. Vad bakar dom härnäst? Ska bli spännande,
gott var det ialla fall!

Det är en stor dag för lilla mig!
Idag har Linus och jag varit tillsammans i sex månader!:D
Det känns fortfarande som att jag närsomhelst kommer
vakna upp, för det är verkligen en dröm jag lever i.
Att få vara med den man älskar och som älskar en tillbaka
är något helt otroligt och fantastiskt!


Hihi, en numera gammal bild på oss!