Ett nytt försök

Har verkligen inte brytt mig om att ens logga in på blogg.se på
ett tag. Inte har jag orkat läsa andras bloggar heller.

Jaja.

Jag var så ledsen igår för det här med Frasse.. usch.



Men jag hade en riktigt trevlig kväll igår. Träffade Ruben och Alexis,
mina gamla tweets. Det var bara Amelie som saknades men jag
hoppas vi kan ses allihopa snart ändå.
Vi tre gick till.. Viking Bar eller vad det nu hette. Där träffade vi
några bekanta till Ruben så vi blev ganska många helt plötsligt.
En av de vi träffade hette Paula. När vi skakade hand och båda sa
vad vi hette så blev vi lite paffa, det är inte så vanligt att man träffar
någon som heter det. Eller så är det det men det händer mig väldigt
sällan iallafall. Hon hade en likadan jacka som mig och hon dansar
också. Fast jag tror hon är mycket bättre än mig! Men det spelar ingen
roll, det var ballt ändå.

Vi var där tills de stängde och sen gick vi vidare till något biljardställe.
Mycket trevligt. Fast en av de där tjejerna var väldigt jobbig.
Hon hade helt klart druckit för mycket och blev väldigt.. skränig.
Och klängig. Jag tyckte synd om henne och var orolig för att hon
skulle bli utslängd (hon och de andra tjejerna var 18 och släpptes
ganska så motvilligt in då det var 20årsgräns).

Annars var det som sagt kul! Lite innan de stängde så bestämde jag
mig för att gå hem och kom väl hem strax innan fyra.

Du och jag på tankevägen!

Jag drömde att någon bestämde att Frasse skulle dö.
Fyfan.

Jag saknar honom. Jag saknar honom så sjukt mycket.
Vill inte att han ska bo hos Max för jag vill ha honom hos
mig hela tiden. Så fort jag tänker på det så är jag nära
att börja gråta. Jag vill inte åka och hälsa på min katt.
Det är en konstig situation också. Det är faktiskt det.
Max har ju flickvän nu och det är väl inte så kul för henne
att hans ex åker hem till honom då och då. Det förstår jag.
Men jag måste träffa Frasse. Max behöver inte vara där
egentligen. Tycker såklart att det är roligt att träffa honom
också, det gör jag verkligen. Känns bra att vi kan vara
vänner. Men jag förstår som sagt om det finns de som
inte tycker att det är lika kul som jag.

Men jag saknar min Frans. Kärlek till honom.

Utställning i Skrapan!












Hej det är jag som är mamma till Vi Fem

Satt på Peacehomeplanes* tunnelbanestation och väntade på att
tåget skulle hämta upp mig. Kom då att tänka på vad man skulle
döpa ungarna till, om man någon gång i livet skulle skaffa sig
några(haha, säger ni som läser detta om 20 år om du/ni finns
och om bloggen fortfarande existerar då).

Ett tåg rullade förbi och en vagn var "döpt" till Julian. Det var det
som satte igång tankarna kring just det här för jag tänkte att det
skulle vara riktigt lame om man hade fyra barn som hette Julian,
Dick, Anne och George(Georgina). Eller varför inte fem så
får den sista heta Tim också. Då skulle man helt plötsligt vara
mamma till Vi Fem. Coolt? Nej men det finns ju massa andra namn.
Om man får minst två barn så kan man ju komma på riktigt roliga
namnkombinationer. Tänk om man hade två kompisar som hette
Thelma och Louise till exempel.
"Jag kommer till middagen, ska ut och träffa Thelma och Louise
först!"

Fast det blir ju förstås inte samma grej utan "and" istället för och.
Men som sagt, det finns hur mycket som helst att välja emellan.
Piff och Puff? Haha, stackars barn.

* Fridhemsplans

RSS 2.0