L O C K E D I N N E V E R L A N D

Lyssnar på Veto som är det bästa just nu. Har inte tröttnat något alls på
den underbara skivan Crushing Digits. Stort tack till gudmor som
inroducerade mig!

Försöker hitta något att ha på mig ikväll då Max och jag ska till The Bridge.
Tar mig lite emot att skriva the Bridge, det är verkligen ett supertöntigt
namn. Fast det kanske låter lite roligare än Bron när jag tänker efter, men
ändå. The Bridge.. nae, det går bort. Hursomhelst så ska vi dit. Tror det
mest är jag som faktiskt vill det. Max har jobbat på Älvsjömässan hela
dagen så han lär vara hur trött som helst. Men jag VILL. Mest för att det
är nytt och gratis(för denna gång). Sedan blir det hem och sova.

Imorgon vid 11-12 så ska jag fotas av min vän Tomas. ÄNTLIGEN! Vi har
bokat tid och ställt in tretusenfyra gånger typ. Efter det ska jag.. inte göra
någonting. Kanske gå runt på stan i min fortfarade nya klänning bara
för att jag känner mig riktigt snygg i den, haha.
På kvällen är det dags för Ace! Som vanligt eller? Det blir Tove, Louie,
Hannah, Amelie, jag, Max och Marcus + vänner till honom. Hoppas på
Patriciac och Anna också men vet inte hur det blir med dom. Min mobil
är nämligen spårlöst borta. Har absolut ingen aning om var den skulle
kunna vara.. Det är både skönt och jobbigt. Det är verkligen något som
saknas..

På söndag ska jag och mamma se när Max hoppar bungyjump. Det ser
jag fram emot! Men oj.. skulle inte jag leta fram partystashen?

Kräftskivan var lyckad! Den höll till på en väldigt fin ö vid namn Ornö!
Louie var där tidigt för att förbereda och vi andra samlade ihop oss
på pendeln påväg till Handen runt 16-tiden. Väl vid Handen åkte vi
buss och sedan en färja över till en välkomnande Louie!
Hennes faster som också hyrde stuga på ön tog hand om våran
packning och skjutsade upp den till huset. Vi andra gick.
Plötsligt började det regna som bara fan! Vi skrek übertjejigt och
passade på att överdriva så mycket det bara gick. Okej, inte
Patricia kanske.. (höhö). När vi inte trodde det kunde regna mer
så gjorde det det ändå. Vi blev verkligen hur blöta som helst.
Vi sprang till ett hus och klistrade fast oss längst väggarna då taket
bara "stack ut" lite grann. Vi skrek i panik samtidigt som vi skrattade
så vi grät. Det lilla skyddet vi hade var inte till någon vidare hjälp,
speciellt inte när det började blåsa så att regn attackerade piskande
från alla håll och kanter. Men tillslut hörde vi hur en man stod och
ropade på oss 20 meter bort.
Några blöta sekunder senare stod vi där, hemma hos totala främlingar
vars hallgolv gick från torrt och rent till blött och skitigt. De var så snälla
så och lånade oss tre paraplyer. Vi gick och regnet började avta.

Vi kom fram till huset och oh boy, vad fint det var! Det var som hämtat ur
den mysigaste sagoboken. Kräftskivepeppen exploderade och vi
irriterade oss över den där oskrivna regeln som säger att skivan ska
hållas då det börjar mörkna där utanför. Vi hackade ihop en sallad
som ställdes i kylen. Sedan väntade vi.. Louie, Tove, Hannah och jag
spelade ett spel som förmodligen var det tråkigaste i hela vida
världen. Det handlade om att ta reda på vad som var bäst, -man eller
kvinna. Det passade ju oss globalisar. Verkligen.

Jag vet inte riktigt vad vi sysslade med men tiden gick och tillslut
efter att ha dukat fram allting så var det dags. Bordet var jättefint!
Louie hade varit baotaduktig med att fixa fram allt. Seriöst, hon borde
få kräftskivefixarmedaljen. För det första hade vi en vit pappersduk.
För det andra och det tredje och whatever så fanns det girlanger,
ljuslyktor och andra saker man ska hänga upp. Sedan speciella
kräft-knivar, servetter med avbildade kräftor på och över bordet hade
någon strött konfetti föreställande hästar. Nej jag skoja, kräftor såklart.

(....)

Och ajuste, - tre kg kräftor.
Snacka om att det var gott! Vi åt och snapsade eller hur man nu ska
uttrycka sig. Det var gott med mat och riktigt äckligt med de där
sistnämnda. De har sådana konstiga namn också. Piraten och
Gubben och allt vad de hette. Snapsvisorna var också egendomliga,
men på ett bra sätt!

Det var en riktigt mysig kväll/natt. Mycket dans, sång, sanning och
konsekvens, twister and so on... Dagen efter åt vi frukost i solen.

Koriander smakar verkligen inte gott.

Idag provade jag denna klänning för tredje gången och jag kunde verkligen
inte låta bli att inte köpa den. Den är superfin! Max färgade om mitt hår igår
också så nu är jag kvitt den förbannade utväxten dessutom! Nice nice nice!

Dags för en ny arbetsvecka som man säger! Superhungrig!
Vill berätta om kräftskivan i lördags på vackra Ornö men just nu
finns det inte tid till det. Det var iallafall hur kul som helst vilket
inte förvånar mig för fem öre.

Men nu måste jag borsta tänderna och dra!

Vaknade inte på rätt sida idag kan jag ju säga. Sov inte bra alls så jag
känner mig inte utvilad. Men jag har bara en städning idag så jag jobbar
i högst två timmar skulle jag tro. Woho! Skulle till en till dam men hon
har tydligen hamnat på sjukhus.. inte lika mycket woho där.

Inledde morgonen med en dusch iallafall så lite bättre är det. Men jag
är riktigt trött! Längtar till imorgon kväll för då är det kräftskiva hos mormor
och på lördag är det Ornö som gäller där ytterligare en kräftskiva ska äga
rum. Med mah giiirlZ! Ska bli hur mysigt som helst!

Det var himla fint där ute på Dalarö.
Och det var riktigt roligt att träffa allihopa för vi ses på TOK för sällan!
Kvällen bjöd på god mat och trevligt sällskap i kombination med
vacker natur. Det var bara två saker som var mindre bra med kvällen.
Det ena var att vi fick se på när flyttfåglarna satte kursen söderut. Då vet
man att sommaren börjar lida mot sitt slut och det, ursäkta språket,
-suger fett! När förra vintern äntligen var över tänkte jag att jag inte
skulle palla med en till men hey, snart är vi där igen.

Oj, det var inte alls meningen att tvärvända sådär från bilden vackra
Dalarö till vinterdeppen! Vänd tillbaka, shazam!

Stugan vi sedan gick in i för att fly den sjunkande temperaturen var
hyrd av käre gudmor Eva + familj. Mysigt var det, det fanns en super-
skön soffa i manchester som jag helst skulle vilja sno hem.
Det åts kladdkaka, bakad av Frödingegänget och det pratades på om
allt möjligt i flera timmar. Fast jag satt mest och skrattade.
Det var en bra kväll helt enkelt som även inkluderade massa coaching.
Behövde det så det uppskattades verkligen! Sedan sov jag gott i den
sköna manchestersoffan.



Men stopp!
Vad var det andra mindre bra med kvällen? Tja, i ena gardinstången hänge
en docka av typ halm eller något. Den hade en snara runt halsen vilket
var ytterst obehagligt. Speciellt när mamma började dra upp diverse
skräckfilmer och sådant. Inte för att jag har sett någon utav dom men det
betyder inte att mitt huvud inte kan koka ihop läskigheter. Eva fick ta ner den
när vi skulle sova för den var för kuslig. Den var ialla fall inte ond eller något.
Vi överlevde natten och fick även reda på att dockan var till för att jaga bort
häxor och spöken.

Trött och seg. Var uppe tre gånger i natt och tidigt imorse väcktes
jag av pappa då han tenderar att nästan skrika när han pratar
(han märker det inte själv). Måste hem till andra sidan stan
också.. mamma glömde sin mobil som hon måste ha men inte
kan hämta då hon är på jobbet. Blörgh.

Om några timmar ska brorsan, mamma och jag till Dalarö och
träffa min gudmor som har hyrt en stuga där. Lär bli trevligt,
inte ofta man träffar henne då hon bor i Hamburg.

Imorgon vill jag till Ace men jag har inte mycket pengar alls nu
så det är inte säkert att det blir så. Men jag hoppas, har alltid
så roligt där!

................ over and out.

KOM PÅ EN GREJ FRÅN ACE.

Rätt var det var så sa Max att killen med gråa tröjan som precis gick ut till
äckliga rökstället, var en av de tre som hade misshandlat honom för
nästan exakt ett år sedan. På en sekund blev jag så otroligt förbannad.
Inte för att jag visste vad jag skulle göra men jag gick efter den där
snubben. Ruben och Co stod där i vimlet och jag berättade för R om
varför jag hade gått dit. Direkt undrade Ruben om vi skulle göra någonting,
men Astrid besvarade det med "men snälla nån..". Inte för att jag skulle
lyfta ett finger, men det var ändå bra att bli lugnad. Vände på klacken och
gick in till Max igen.

Som jag nämnde i föregående inlägg så kan Louie och jag vår grej.
Vi skulle kunna förvandla ett tüpper ware-party till det mest storslagna,
och vad jag vet så är det inte någon i livet som lyckats med det hittills.
Förutom vi då. Plus några till, några närstående. Vi har det i kompis-
kretsblodet I guess.
Babbel babbel!
Det var sjukt kul igår! Louie och jag var på plats på Mango bar, Ace,
strax efter att de hade öppnat. Öl började konsumeras några minuter
därpå. Vi beslutade oss för att vi minsann skulle vara först ut på dans-
golvet, precis som på kryssningen med hela årskursen. Tyvärr var det
två tjejer som förstörde våra smidda planer. Men sedan blev det tomt
igen och då när Beatles med Don't Let Me Down spelades var det vår
tur. Vi dansade så fult vi kunde, fast med rätta känslan såklart. Bonus-
poäng till oss då vi dessutom drog på oss 3D-glajjorna. Vet inte hur
vi såg ut för resterande klubbgäster men sådant brukar vi inte direkt
orka lägga ner energi på att tänka över så mycket. Vi blev dock lite
besvikna på själva glasögonen då ingenting såg extra 3D-igt ut och inte
såg vi några dinosaurier heller, konstaterade fröken L. Men ändå!

Allt fler började rulla in och efter ett tag träffade vi Ruben, Astrid +
Calle, Simon och Niklas. Trävligt trävligt. Och hur kul som helst var det
när självaste Amelie också kom. Tjoho that!
 
När jag dricker öl måste jag springa på toa stup i kvarten. Det skulle
vara okej om det inte vore för att kön till tjejtoaletterna alltid ska vara
så långa och megasega. Det är inte svårt att förstå varför. De flesta
känner antagligen till det här med att tjejer(många av dom) älskar
att gå åtminstone två och två samtidigt på toa. Ibland tre å tre! Varför?
Jo, för man måste lätta på sina hjärtan i lugn och ro och prata om alla
snyggingar i rummen utanför. Om inte annat så måste man prata!
På toan. Länge. Det vore helt okej för mig om det inte vore för att jag
lätt kan få hallå-jag-måste-gå-på-toa-NU-paniken. Hursomhelst.
På vägen från toaletten så såg jag två killar som satt med sina ölglas.
Wow, tänkte jag, vad snygga stilar! Jag talade om det såklart och de
blev riktigt glada. Gick tillbaka till tjejerna och vi roade oss åt allt möjligt!
Sen dansade vi och det var g r y m t kul, gud vad jag verkligen innerligt
älskar att dansa! Men ibland behöver man en liten paus. Så jag gick
tillbaka till de två som hette Ludwig och Tim. Sistnämnda talade
engelska. Det var bra för då fick jag öva upp min lite och det var roligt.
Vi pratade mest om vart vi kom ifrån och att jag skulle vilja flytta till
London och sådant. Apropå Staden med stort S så täffade jag även
Johanna från min gamla grundskoleklass. Det var häftigt för vi hade
precis, dagen innan börjat talas vid på nätet. Riktigt söt tjej!
När jag skulle köpa en till öl, den fjärde, så kom Louie med världens
överrasskning, - MAX! Herregud vad glad jag blev! Värsta kicken!
Då bestämde jag mig för att skippa den där ölen, kände att det var
bra som det var.

Så ja, det var en awesome kick-ass-night! Träffade hur trevliga människor
som helst, dansade mycket och njöt av den grymma stämningen!

Det blir Louie och jag only. Men det är ingen fara. Vi kan sånt här.




:D

Igår var en bra dag!
Träffade Jasse för det första. Det var väldigt längesedan sist så det var kul!
Det blev några timmar med ögonblink, remmar med röd och grön smak (hm..),
Supermario och prat om ditt och datt.

Sedan åkte jag hem, bytte om för att möta upp Amelie i stan. Vi skulle på
All Out Dubstep! Vi var friggin taggade men vakten lät oss inte komma in då
det var 20 årsgräns. Eftersom vi är 19½ så gick det ju inte. BU THAT!
Amelie gick hem och jag drog till McDonald's vid Skanstull för att läsa medan
jag väntade på Max som höll till på Trädgården. Beställde en cheesburgare
men tydligen säljs dom inte under nätterna där längre. Blev smått chockad
måste jag erkänna. Blev en mellan pommes och en liten milkshake istället.
Efter ett tag kom Max och i följetåget hade han sin bror+sambo, kusin och
kollega. Vi gick till Imperiet där åldersgränsen också måste ha varit 20.
Där var vakterna mycket schysstare dock och rådde oss endast att ta det lugnt
med drickandet. Sweeeet. Därinne träffade vi storebror Milles vänner som var
ett gäng otroligt dansglada filurer. Vi skapade oss ett dansgolv och dansade
tills de stängde vid 3. Då var det dags att åka hem.

Idag är det en ny dag. Jag mixtrade ihop en wok till lunch och Max och jag såg
klart andra 24-säsongen som slutade apigt spännande!
Ikväll är det Ace som gäller. Det blir Louie, Amelie och jag. Kanske Ruben och
Hannah också. Det blir nog nice!

Tänker mycket på mamma. Hon har en obeskrivlig pain-in-the-ass-tandvärk
och hennes tandläkare (som hon faktiskt litar på) är på semester i några
veckor till. Ska ringa henne nu! Mamma alltså.