L O C K E D I N N E V E R L A N D

Jag tror jag behöver lite mer punk i mitt liv.
Vill ha schyssta lurar som klarar av att langa skön bas
och så vill jag sitta där på tunnelbanan och känna mig
peppad.
På sista tiden har den där peppometern stått på minus
ett och det har varit ganska jobbigt. Men jag har iallafall
kommit på att jag behöver en återkomst av punkens
röjiga skrän.

Imorgon ska jag prova på det där med att jobba 7 dagar i sträck.
Nästa fredag blir det 12 dagar. Bow wow.

Har varit till hjälp på kontoret idag och det känns bra att ha varit
det. Både för mammas och min tidrapports skull. Men mest för
mammas, helt klart.
Har haft en skön helg måste jag säga. Har jobbat, lagat och ätit
god mat och så har jag sett massa BUFFY. Såg precis klart
sista avsnittet på tredje säsongen och det var såklart sjukt bra.
Snacka power!

Dessvärre har det även hänt något dåligt. Min ring(!!!) har gått
sönder. Inte vilken ring som helst. Det var en silverring som jag
fått från min faster när jag var typ 11. Har haft på mig den sen
dess om jag inte har varit tvungen att ta av mig den såklart.
Ska gå till en silversmed och fråga om man kan göra något åt saken.
Gillar den ju. Mycket.

Har haft roligt med mamma! Vi har varit värsta teamet hela veckan
känns det som. Och igår kom brorsan förbi på jobbet och hann
bland annat säga att han har saknat mig (och mamma). Åh åh ÅH.
Blir alltid rörd när han säger något sådant då det inte händer så ofta.
När det väl gör det så betyder det på något sätt ännu mer än vad det
skulle göra om han sa det dagligen.
Familjen känns splittrad. Frasse är hos Max. Mamma är mestadels på
jobbet, jag är där jag är (pendlar hit och dit) och detsamma gäller
brorsan. Doris är alltid hemma däremot. Men ändå.. alla är på sina
håll för det mesta och jag tycker det är jobbigt. Sen så har jag ju pappa
och dom på söder och jag har inte träffat dom på flera veckor vilket
också är jobbigt. Tiden räcker inte till för allt man måste hinna med.
Vardagsprylarna, vännerna, familjen och allt annat.

Känner mig väldigt stressad faktiskt. Tiden räcker inte till.
Något annat som stressar mig är att man alltid är tillgänglig. Vart man
än är. Det är tack vare den där manicken kallad mobiltelefon. Vart jag
än håller hus så förväntas man vara tillgänglig. Folk kan ringa och
smsa. Det gäller både jobbet och utanför jobbet och det får mig att
känna mig.. ja stressad. Lite instängd också. Vet inte riktigt hur jag
ska förklara det bättre..
Jag kan förstås lämna telefonen hemma men det får man ju inte typ.
Man SKA ha den med sig. Man ska svara snabbt också och om man
missar ett samtal så ska man ringa upp så fort det går helst.
Har börjat stänga av ljudet på telefonen.
För man får ju aldrig vara IFRED. För sig själv.
Jag menar absolut inte att jag ogillar de som kontaktar mig. Det har inte
så mycket att göra med just dom, det är själva grejen att alltid vara
tillgänglig för.. alla som vill få tag på en.

Oj, hade verkligen inte tänkt mig att spåra in på detta.

Här går det undan!
Idag fick jag känna på ca en minuts dödsångest delight.
Gick från en kund och på marken precis bredvid mig så
började plötsligt någon grön lasergrej att synas. Direkt
hoppade hjärtat upp i halsgropen på mig. Fortsatte att gå
och den försvann men bara efter några meter så var den
där igen. Än en gång bredvid mig. Fyfan vad skraj jag var.
Smsade Johan och frågade om lasersiktegrejen kunde vara
grön istället för röd och han sa att ja, så kunde det vara
(han kollade på nätet).

Jag förstår väl att det vara några snorungar som lattjade
runt någonstans. Vem det nu än var som skrämdes så
lyckades denne verkligen med det. Grön laser är skadlig
för både ögon och hud och dessutom olaglig utan licens
eller hur det nu var.

Det var så läskigt att den liksom.. följde mig en bit där jag
gick. När jag kom till jobbet och berättade så var det ingen
som förstod hur jag kunde vara rädd. Grön laser liksom?
Men det är väl inte så konstigt att man hajar till?
Eller? Jag vet inte om jag ska känna mig supertöntig eller
inte. Obehagligt var det iallafall.

Och inatt drömde jag om en chuckie-docka och att jag ammade
en liten bebis(inte chuckie). "Det gör inte lika ont som jag trodde
det skulle göra".

Mmmkay.

Nu ska jag äntligen få gå och lägga mig.
ÄNTLIGEN!!!!

Mamma sa något för några minuter sedan. Hon försökte
få det att låta som något positivt men jag vet inte riktigt vad
jag ska tycka om följande:

"Du är jättefin utan smink men jag tycker du ser lite
mental (engelskt uttal) ut. Jag blir nästan lite rädd"

Jag: "Okeeeej...."

Mamma: "Nej men alltså, Winona Ryder var på mental-
sjukhus i någon film. Du är lite lik henne"

Jag: "Uhmm.... "

Mamma: "Har alltid tyckt att Per Oscarsson har sett lite galen
ut. Det är något bra!"

OKEJ, du kan inte rädda det här morsan! :D

Det här är Tullan, en kattunge som bor hos en av tanterna jag går till.
Vild som tusan men när jag sätter igång med dammsugningen så hoppar
hon upp på det högsta skåpet. Där sitter hon och bevakar varenda steg
jag tar. Sötnosen.

Inatt drömde jag en sådan där sjuk dröm igen. En person dog!!
Säger inte vem.
Var osams med denna person. Hade tagit hennes kamera/mobil-
grej och så för att ja, snoka lite. Men henns kompisar och hon
kom på mig och jag skämdes väldigt mycket. Bad om ursäkt och
hon kramade mig! Vi blev sams.

Sedan kommer det konstiga(förutom kramen då). Jag gick upp
mitt i natten, i drömmen, och la mig i en soffa en stund. Minns
inte om jag tyckte något var konstigt eller inte. Gick sen därifrån.
Gick förbi en person med brännskadat ansikte. Sedan la jag mig
i sängen eller något. Ganska kort därefter så rådde det panik
för.. den där tjejen hade dött. När jag hade lagt mig i den där
soffan ELLER VAD DET NU VAR så hade jag tydligen lagt mig PÅ
ett solarium(heter det så). Märkte jag något? Nej.
Det var liksom lika platt som det jag trodde jag hade lagt mig på.
Olyckligtvis låg tjejen i solariet. När jag låg ovanpå maskinen
så brändes hon. Märkte inte det heller. Det luktade inte, det lät
ingenting och jag hade inte en aning om att det ens fanns ett
solarium där. Det var henne jag såg sen när jag skulle lägga mig
i sängen igen. Flickan med brännskadorna. Hon var så svårt
skadad att hon dog. I drömmen konstaterade jag lite halvt att det
nog inte var en dröm. Jag blev hysterisk och förtvivlad. Det hade
inte varit meningen att något sådant skulle hända. Vi hade ju
blivit vänner till och med.

VARFÖR KOKAR HJÄRNAN IHOP NÅGOT SÅDANT?!?!?!
THAT'S JUST SICK MAN.

Lite småsjuk. Har varit hemma från jobbet idag och kommer
vara det imorgon också. Skönt.

Behöver en paus från det där stället tror jag. Eller okej, jag
vet. Mitt immunförsvar som är en del av mig tog då
tillfället i akt och chillade lite extra så jag blev sjuk. För att
kunna stanna hemma.

Mitt immunförsvar har med åren lärt sig att inte bryta ner
sig självt helt och hållet.