L O C K E D I N N E V E R L A N D

Första dagen på månader(typ) som Max och jag inte smsar
eller ringer varandra för att säga godnatt. Känns sjukt konstigt.

Jag försöker vara stark. Vet inte hur det verkar utåt men inuti

Jag vill sova hela dagen.

Hemma igen! Mamma och jag har varit i Filadelfiakyrkan
och sett Rufus Wainwright! Vilken talang! Humor hade han
också (såklart). Han sa efter en superbra låt, The Art
Teacher, att vi hade väldig tur som fick höra hela låten.
Han höll nämligen på att sluta mitt i allt för att skratta då
han tänkte på Eurovision. Han hade aldrig sett programmet,
förutom i förrgår, -"In Finland of all places!".

Haha, det måste ju verka hur sjukt som helst för en som
aldrig sett det tidigare. Ja, det är ju faktiskt det.

Det var också sorgligt. Han berättade om sin mammas
bortgång i januari och att det fortfarande är väldigt
tufft för familjen och att det kommer fortsätta vara det
framöver. Såklart.. Kunde verkligen förstå hur han menade
och kanske hur han kände. Rufus avslutade med en låt
av sin mamma, det var väldigt fint.



Tack fina mamma för ikväll!

Man orkar inte tänka på ALLT som händer i livet. Inte samtidigt ialla fall.
Det blev ju en "liten" overdose i fredags kan man ju säga och det blev
Arne som vi har fokuserat mest och fullt på sedan dess. Men det är klart
att jag inte har glömt bort älsklingsronja! Den här bilden är från i somras
när Max och jag tog mamma till skärgården på hennes födelsedag.

Igår var vi på bårhuset som sagt. Var inte säker på om jag

Fick ett sms idag som jag förstod var från Marianne.
Automatiskt fylldes jag av hopp och tänkte att hon skulle
berätta om att allt bara har varit en bluff och att Arne
i själva verket lever. På riktigt, det var det första som
dök upp i huvudet på mig.

Men nej tyvärr. Arne finns inte kvar i denna värld.
Inte kroppsligt ialla fall. Men vi håller honom kvar hos
oss genom att prata om honom och tänka på honom..
Det känns bättre när vi pratar om honom. Jag älskar
när mamma berättar om hur det var när hon var liten
och hur Arne var då och även efter det. Jag blir så
himla stolt på något vis.

Upp och hoppa! Bästa Louie tar en handling så jag slipper
det. Så jag har bara en städning idag hos en söt liten dam
som förra gången sa till mig att hon får "Stockholms bästa
hjälp". Gulligt! Hon har även kallat mig pärla och slängt
iväg en liten slängkyss när jag var klar och skulle gå en
gång. Känns bra att vara uppskattad. Tycker dock att
jag inte gör något superspeciellt när jag städar direkt
men huvudsaken är ändå att kunden är nöjd.

När jag är klar med det så ska jag möta upp mor och
bror. Vi ska hoppa på någon buss som tar oss till
Norrtälje där vi ska bli upphämtade vid Norrtälje sjukhus
entré. Marsch iväg till bårhuset. Vet fortfarande inte
om jag kommer kunna klara av att se Arne ligga där.
Men trots allt så gör han ju inte det, det är bara en
död kropp, ett skal. Kanske måste se det också så jag
inte går runt och inbillar mig att allt bara är ett stort
sjukt skämt. Det är lite så jag tänker nu liksom...

Senare ikväll så ska vi till Strand. Det ska vara någon
spelning där med Ginjer Ninja som min gudmor tar
han om och hjälper. Ska bli roligt att träffa Eva! Och
Johanna som också kommer vara där. Det är så synd
att vi ses så sällan. Det är bara det att jag nu inte
vet hur mycket energi man kommer ha till det..
Men nu har ju i och för sig lönen kommit så jag får
se till att boosta mig med värsta middagen eller
något.

Nu ska jag ta en dusch och försöka hitta något att
ha på mig. Svejzers.

Undrar HUR dåligt man kan må?
De finns ju de som mår mycket sämre än mig.. Därför tänker
jag alltid på att jag inte borde sjåpa mig och ta till ett leende
istället. Har såklart kommit på att det är ganska dumt av mig.
Det är klart att man måste få må dåligt, oavsett om det finns
de som mår sämre än en själv. Man borde inte ens jämföra
sig själv med andra. Inte alltid ialla fall. Det är förstås bra att
ibland inse hur jäkligt bra man har det när det kommer till
vissa saker.. Rent materiellt hör jag till de rikaste i världen.
Har det också väldigt bra då jag inte behöver leva i ständig
oro pga mina politiska åsikter och så vidare..

Så visst, jag har det bra. Men mår jag bra? NEJ. Jag mår så
jävla dåligt just nu och har gjort det ett bra tag. Istället för
att verkligen inse det så har jag som sagt tänkt på att jag
är dum och bortskämd som klagar på min situation då jag
ständigt jämfört mig med vissa andra. Jag har tänkt att
jag kanske överdrivit, som om jag bara mådde kasst på
låtsas för att folk skulle bry sig och ta hand om mig. Det är
inte så, men jag har tänkt så för att sen bli arg på mig själv
och än en gång tycka att jag är heldum.

Ronja har dött. Min morfar har dött. Imorgon blir det bårhus.
Trött som FAN på jobbet. Vet inte vad jag ska göra med mig
eller mitt liv(NEJ JAG VET INTE VAD JAG SKA PLUGGA ELLER
NÄR). Det är slut mellan mig och Max nu :´(
Jag gjorde slut och det känns förjävligt just nu. Vill helst
bara åka hem till honom nu nu NU. Men jag måste ta hand om
mig själv först. Jag måste må bra och vara någorlunda nöjd
med mig själv innan jag kan fokusera på någon annan.

JOBBIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Har ringt bårhuset och de ska ordna så vi kan få se Arne
imorgon. Är fortfarande inte helt säker på om jag skulle klara
av att se honom men jag har tid att tänka på det. Om inte
annat så åker jag dit för mammas skull då hon känner att
hon inte kan åka dit ensam. Det förstår jag verkligen.

Idag får jag lite annat att göra. Två tvättstugor, en städning
och en handling. Allt på ca fyra timmar. Känner mig inte så
sugen på att vara sådär glad och "klämmig"(som tanterna
påpekar mig vara ibland) idag. Men, det gäller att lämna sig
själv vid dörren.

Jag skrev ett långt inlägg men när jag postade det så hade

Jag är ledsen och upprörd.

Dels pga all SKIT som har hänt idag och dels pga ett telefonsamtal
som gav mig jobbiga känslor. Personen på andra sidan luren låter
allt mer likgiltig dag för dag och det skrämmer mig. Känns inte heller
som att denne är helt och hållet ärlig med mig just nu.

Äta var det ja...

Jag går bara omkring och gråter.

Det är så stört att två betydelsefulla personer i den egna världen
försvinner på en och samma dag. Det är så svårt att förstå,
det är knappt att jag gör det.

Jag måste verkligen äta något snarast, annars faller jag ihop
och just nu är det ingenting jag vill.

Vad är det här för jävla dag egentligen?

Varje gång Jay säger "THAT'S A WRAP!" på Top Model så
fnissar jag till lite. Han säger det när de är klara med ett
fotosession men framför mig ser jag att han står och
pekar på en helt vanlig wrap. Haha.



Jag har så bra humor.

Älskade ÄLSKADE Ronja, mormors fina labrador, har gått bort.
Idag vid 13-tiden. Det gick bra till och det var den enda
lösningen men det är klart att det känns jobbigt. Fina Ronja
som har funnits med i större delen av mitt liv, -13 år.

Alltid go och glad! Snällare hund får man leta bra länge efter.

Kommer aldrig glömma Ronja, vovven med sammetsöronen.

Hittade hundra spänn idag!

Det känns dessutom som att mitt huvud är fyllt av en massa
snor. Mm-m.

That's right, jag börjar typ bli sjuk. Hoppas det är något som
går över till imorgon men jag är inte så säker på det.
Grejen är den att jag förmodligen kommer försöka jobba
ändå, i och med att jag hellre behåller aporna för mig själv
(interna jobbgrejen igen). Får så dåligt samvete så fort jag
känner att jag gör fel eller rör till i ordningen.

Men NU ska jag sova. Allt jag behöver är kanske bara några
timmars sömn.

Idag har varit en jobbig dag. Har varit värsta känslovraket och
har känt mig som en tickande bomb. Naturligtvis så håller jag
det inom mig så det märks kanske inte utåt lika mycket..

Går runt och känner att jag bara vill svimma. Vill ramla ihop
och stanna där ett tag. Funderade till och med på att jag inte
skulle äta bara för att det skulle hända. SICK.

Jag är så löjlig ibland! Går inte ofta runt och tänker sådär men
är man på det humöret kan det spöka till riktigt ordentligt i
skallen.

Har kommit på att jag verkligen behöver en timeout. Är så
fruktansvärt trött på jobbet fast jag egentligen trivs väldigt
bra. Idag när jag kände mig megadeppig så var det riktigt
svårt att vara glad och trevlig. Skulle inte kunna tänka mig
vara något annat men det är inte roligt att göra sig till för
det tar mycket på krafterna. Finaste Max coachade mig i
telefonen och han tycker också att en ledig vecka inte skulle
sitta helt fel. Har jobbat konstant sen augusti. Eller just ja,
var i London en vecka + julafton och nyår.
Vågar inte riktigt prata om ledighet med de på jobbet för
jag vet hur stressade de är precis hela tiden. Vill inte kasta
gorillor på dom(intern jobbmetafor). Har tagit en vecka
ledigt nu i sommar men mer än så blir det väl inte. Ska dock
försöka få lite ledigt i slutet av juli så jag kan åka till Värmland
på den årliga släktträffen.

ORKAR INTE.

Imorgon är jag ledig och det känns så otroligt jäkla bra.
Ska träffa Louie och Tove vilket kommer bli bananas för
vi tre ses aldrig nuförtiden. Vad vi kommer göra har jag
ingen aning om men kul kommer vi ha, det har vi
alltid!

Syncronized

Idag har varit en sådan där mindre bra dag.

Jag liksom vaknade ledsen. Sen blåste jag nästan bort
samtidigt som jag inte kunde andas. Första tanten
blev arg på mig utan någon som helst existerande
anledning och jag fick gå direkt. Sedan blev det städning
och därefter städning.

Inget blev bättre av att mitt ben gjorde ont. Eller, har
snarare haft känningar i det. Men sådana där smått
obehagliga som alltid lyckas oroa mig.

Har haft mindre roliga tankar i huvudet också.

Åh jag drömde en sån bra dröm inatt. Träffade en mycket speciell
person, oh ja. Och vem är denna speciella person om inte
Chris Corner!! Gick på hans spelningar och efteråt fick jag chansen
att prata med honom. Vi utbytte mailadresser, facebook, nummer
och allt!! Har du gjort det i din dröm eller? Nä, just det!