Hoppas vi ses igen
Igår var vi på bårhuset som sagt. Var inte säker på om jag
ville följa med in men det kom ändå automatiskt. Nu efteråt
känns det riktigt bra att jag gjorde det. Men det var
samtidigt så sjukt och hur jobbigt som helst att se honom
ligga där. Overkligt. Sorgligt. Förjävligt. Läskigt. Konstigt.
Blir så ledsen av allt det här. Träffade Arne sällan men jag
saknar honom på ett sätt som jag aldrig saknat någon.
Vet ju att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Men
jag kan inte låta bli att hoppas på att vi ses i nästa liv
om något sådant existerar. Eller att han kommer och
spökar lite för oss.
Kommentarer
Trackback
