Tisdag kväll
Kolla vad mysigt vi hade det ikväll! Värsta goda maten med hur fint sällskap som helst!
Sjuk
Blä jag mår inte bra. Önskar man var 10 igen så mamma kunde stanna
hemma för att ta hand om mig.
Smart tjej
Galen kväll igår. Har fortfarande inte sovit. Mår bra men..... gud vad jag måste äta något. Strax bär det av till Elinor för glöggmingel och sedan är det Slakthuset som gäller ikväll. Eller så sover man i ett dygn.
Att flytta en bil med bara händer
Det har ju varit ett härligt snökaos här i stan. Värst var det.. hm, var
det i onsdags? Först var jag bara så jävla förbannad, sur och irriterad
men när jag blev trött på att vara det så kom jag på att snön inte var snö.
Det var konfetti såklart. Tänkte att vart jag än gick så var alla så fantastiskt
glada över att se mig så att de inte kunde låta bli att sätta på den där
konfettimaskinen. Så efter lunch gick jag mest runt och skrattade.
Men alla vara inte lika glada som mig. Kollektivtrafiken spårade ju ur
totalt(tack och lov inte bokstavligt talat. Eller?). Pendeltågen, t-banan och
bussarna gick inte alls där ett tag. Till och med tvärbanan fick stängas
ned tillfälligt då en bil hade stått i vägen i Gröndal. Haha.
Dagen efter när Erika och jag befann oss på tvärbanan då vi var påväg
hem så stannade den till i Gröndal. Innan eller efter stationen men inte
där den skulle hursomhelst. Jag flinade och tyckte jag var lite rolig
när jag sa "Haha lär väl stå en bil i vägen".
Och vad sa chauffören inte några sekunder efteråt? Jo:
"Vi kan inte köra vidare just nu då det står en felparkerad bil ivägen.
"Vi kan inte köra vidare just nu då det står en felparkerad bil ivägen.
Vi får stå kvar här tills bilägaren kommer tillbaka".
Tror jag skrattade högt. Ja, jag är lättlurad tänkte jag skriva men
lättROAD menar jag förstås. Chauffören lade strax efter till:
"Om det nu inte finns några starka personer här som kan tänka sig att
hjälpa till med att putta bort bilen?"
What the heey...
En man reste sig och började tåga mot förarhytten. Han följdes av en
äldre dam och jag tänkte att det här fan var ett rätt tillfälle att äntligen
få putta på en bil. Man har ju väntat hela livet liksom. Så jag reste på
mig också och det gjorde även Erika. Kändes som en film. Vi gick efter
de andra in i förarhytten och ut genom dörren som hörde till. Där stod
biljäveln och vi började med att försöka flytta på den. Och det gick!!
Vilken lycka!
