Mami
IDAG FYLLER MIN FINASTE MAMMA ÅR!!
-ett tag till iallafall. Vi har haft en underbar dag!
-ett tag till iallafall. Vi har haft en underbar dag!
And off to Neverlands
Michael Jackson dog inatt som de flesta vet nu. Hemma uppdaterades
vi av CNN ett tag innan pappa zappade vidare till friidrott och allt var det
var. Gick och la mig men var sedan upp tre gånger inatt för att gå på toa
och då var CNN fortfarande på. Det var så jag fick reda på hans död.
Jag vet att jag inte känner Jackson, men jag kan inte hjälpa att jag känner
sorg ändå. Jag vet även att människor dör varje dag men nu fick man
världens inblick. Det kom närmre inpå på något sätt när man såg
människor springa in och ut från sjukhuset, när man såg hans bror i
tårar, Och så vidare.
vi av CNN ett tag innan pappa zappade vidare till friidrott och allt var det
var. Gick och la mig men var sedan upp tre gånger inatt för att gå på toa
och då var CNN fortfarande på. Det var så jag fick reda på hans död.
Jag vet att jag inte känner Jackson, men jag kan inte hjälpa att jag känner
sorg ändå. Jag vet även att människor dör varje dag men nu fick man
världens inblick. Det kom närmre inpå på något sätt när man såg
människor springa in och ut från sjukhuset, när man såg hans bror i
tårar, Och så vidare.
Sådant jag minns
Musiken tystnade plötsligt och jag vände mig om mot TV:n för att se
vad som hände. SVT-something-tablån berättade att här sänder
Barnkanalen 05:30 - 20:00. Flashback! Det har hänt förut och nu än
en gång vrids min klocka tillbaka dryga sju år.
Jag ligger där. Stilla ligger jag i sjukhussängen på avdelning Q82.
Det är mörkt för det är mitt i natten och jag ligger klarvaken. Inte en
chans att jag skulle kunna somna. Dygnsrytmen har liksom rubbats
en aning. Jag sov lite för mycket på dagarna. Jag minns till exempel
att jag somnade när min då 9, nästan 10-åriga bror var på besök.
Vi skulle se på film. Vi fick välja bland många olika. Vi bläddrade
i filmpärmarna som sjukhuspersonalen gav oss. Vi valde Föräldra-
fällan. Men jag somnade. Inte för att jag hade tråkigt, nej nej. Det bästa,
det som förgyllde min tid på sjukhuset var när jag fick besök från mina
nära. Tydligen hade min bror också somnat, på kanten av min faktiskt
sköna sjukhussäng. Men när jag vaknade var han borta. Det var hemskt
och jag tror att jag grät.. jag var väldigt känslig(are) då. Jag har alltid
älskat min bror oändligt mycket. Det kändes jobbigt att somna och då
missa de där betydelsefulla timmarna för att istället spara energi till att
hållas klarvaken om nätterna. Det finns ingenting att göra om nätterna.
Det enda jag kan göra är att spana upp mot videon som är samman-
kopplad med TV:n som sitter fast i taket. Iakttar hur videons digitala
klocka minut för minut går vidare mot morgonen. Det tar alltid en sån
himla tid!! Varje natt är det likadant. Vid tresnåret börjar fåglarna kvittra
och då måste man vänta ytterligare fyra timmar innan trean börjar sända
barnprogram.
Det var för mig väldigt påfrestande. Det fanns inte så många sätt att
fördriva tiden på, jag kunde ju inte ens sitta på sängkanten utan att
falla ner mot golvet. Jag var helt och hållet beroende av människorna
i min omgivning. När det gällde att duscha, gå på toa, sitta upp, klä på
mig... Det enda jag kunde göra själv var att äta. Jag kunde föra en gaffel
med pannkaka till min mun. Det var allt. Innan det var möjligt blev jag
matad med glass och drack cola ur en spruta. Innan DET fick jag nypon-
soppa genom någon slags slang och fick suga vatten ur typ skumgummi.
Fotnot: dagens konstiga ord: tablå.
Tablå. Tablå. Tablå. Tablåer. Tablåerna. Kanalernas TABLÅER.
Sunny
Jag sitter hemma hos papi och co. Börjar känna mig allt tröttare vilket
bara är skönt, sängen jag sover i är så skön här.
Att solen verkar ha fäst sig vid den här biten av världskartan är också
en himla bra grej. Varje morgon när jag vaknar är det första jag gör
att kasta en blick mot fönstret. Det gör jag för att se vilken färg himlen
har och därefter påkopplas antingen ett glatt eller mindre glatt humör.
Det märker jag av i duschen. Ju gladare jag känner mig, desto
mer sjunger jag. När det kommer till mina fönster så är persiennerna
så gott som aldrig uppdragna, eller hur man nu ska välja att kalla det.
Morgonens första blick mot den västra delen av mitt rum handlar
alltså oftast om att tolka det sken som släpps in genom de små små
gliporna mellan persiennerna. Ibland står fönstret öppet vilket gör det
hela mycket lättare.
Jag vill för övrigt inte ha nerdragna persienner men det är någon stackars
tråd som plötsligt förvandlats till två och därför kan jag inte dra upp dom.
Det hänger helt enkelt inte ihop.
Det jag däremot Kan göra är att vrida på den där persiennskruvgrejen och
på så vis införliva det dunkla med det motsatta. Men inte utan randiga
skuggor på väggen mittemot. Det går an.
bara är skönt, sängen jag sover i är så skön här.
Att solen verkar ha fäst sig vid den här biten av världskartan är också
en himla bra grej. Varje morgon när jag vaknar är det första jag gör
att kasta en blick mot fönstret. Det gör jag för att se vilken färg himlen
har och därefter påkopplas antingen ett glatt eller mindre glatt humör.
Det märker jag av i duschen. Ju gladare jag känner mig, desto
mer sjunger jag. När det kommer till mina fönster så är persiennerna
så gott som aldrig uppdragna, eller hur man nu ska välja att kalla det.
Morgonens första blick mot den västra delen av mitt rum handlar
alltså oftast om att tolka det sken som släpps in genom de små små
gliporna mellan persiennerna. Ibland står fönstret öppet vilket gör det
hela mycket lättare.
Jag vill för övrigt inte ha nerdragna persienner men det är någon stackars
tråd som plötsligt förvandlats till två och därför kan jag inte dra upp dom.
Det hänger helt enkelt inte ihop.
Det jag däremot Kan göra är att vrida på den där persiennskruvgrejen och
på så vis införliva det dunkla med det motsatta. Men inte utan randiga
skuggor på väggen mittemot. Det går an.
Old friend
Eternal sunshine
Är för närvarande inte den bästa uppdateraren men jag lever!
Ska nu bege mig in mot stan och njuta av den fortfarande
varma solen. Underbart!
Ska nu bege mig in mot stan och njuta av den fortfarande
varma solen. Underbart!
EOS
Den närmsta
Sitter just nu och känner stark ångest inför att stängas ute från
älskade fronter, närmsta kompanjonen i tre år.
Haha ja, det är sant.
älskade fronter, närmsta kompanjonen i tre år.
Haha ja, det är sant.
Studenten
Har så mycket att berätta så jag orkar inte, vet inte var jag ska börja..
Men okej då.
STUDENTEN
Blandade känslor!
Champange-frukosten hölls på berget utanför skolan. Kom dit runt
halv tio och möttes av en jätteglad Champange-Louie! Drack själv
ingenting, bara några få droppar. Gillar tyvärr inte champange..
Sedan var det brunch i skolans matsal men eftersom jag var tvungen
att springa mellan skåp och receptionen med datorn som jag inte
hade lämnat in tidigare så fanns det inte så mycket kvar till mig.
Det blev en smörgås med ost plus EN jordgubbe. Efter det fotades
vi av någon fotograf och av biträdande rektor och engelska C-läraren
Patrik. Skoj.
Vad hände sedan? Jo, sprang upp till aulan för att prata med Alfred.
Vem är han då? Min musiklärare som jag smygtagit sånglektioner
av. Han och jag gick och repade, det gick hur bra som helst..
Hann bara en gång och sedan var det dags för diverse tal och så i
aulan. Mycket skratt och fotograferande, men det var också väldigt
sorgligt.. Rätt var det var så sa Lasse att vi var efter i programmet men
att det skulle avslutas med lite musik. Då reste jag mig och stegade upp
för scenen, hur nervös som helst. Ingen verkade förstå vad som skulle
hända, inte jag heller typ. "Ja.. det är min första gång" sa jag i micken
och då applåderade alla. Alfred började spela så fint som han alltid
gör och sedan började jag sjunga. Men det gick inte så bra först.
Var verkligen så otroligt nervös. Dessutom så har jag i princip aldrig
sjungit "seriöst" inför någon. Inte på det här sättet ialla fall.
Ibland ville min röst inte räcka till. Usch vad jag skämdes, men ibland
gick det bättre. Försökte hålla blicken stadig så jag tittade på Lisa hela
tiden nästan. Hon grät! Louie verkade gråta.. Magnus grät till och med.
När jag var klar så reste sig allihopa och applåderade. Det var en häftig
känsla men jag var så upptagen med att vara besviken på mig själv
för jag tänkte på repetitionen när det hade gått felfritt. Jaja! Är ändå
väldigt imponerad av mig som sjöng inför alla där.
Osmickrande bild men det får fungera som något slags bevis på att jag
faktiskt gjorde det!
Strax efter det var det utspring och det måste vara bland det kontigaste jag
har varit med om! Där kutade vi ut framför alla familjer som en annan flock
och sjöng I Natt Jag Drömde(vi dissade studentsången). Jag skrattade och
grät om vart annat.. Sedan sprang jag ut bland alla människorna och hittade
snabbt mina fina. Hur mycket som helst hängdes runt min nacke eller hals
eller vad man säger. Gosedjur, blommor, champangeflaskor.. Det var helt
sjukt. Bilder togs, hur många som helst. Får lägga upp senare när jag har
dom. Jag var helt utom mig.. det var så sjukt alltsammans..
Rätt var det var så var det dags för flakåkande. COOLASTE flaket ever.
Tur att jag hade bytt om inför det för man blev hur blöt som helst!
Vi startade på skolgården och skulle tydligen komma tillbaka dit också men
det blev inte riktigt så, så jag visste inte vad jag skulle göra. Hade inget
busskort med mig och inte heller någon mobil eller pengar. Vi hamnade
vid centralstationen. Lånade Louies mobil och fick tag på pappa som sa att
jag skulle vänta tills han kom. Passade på att njuta av solen så mycket jag
kunde så länge. Den hade varit framme hela flaktiden vilket var hur kul som
helst då det hade regnat så mycket, både innan och efter. Jaja, pappa kom
och under armen hade han en hjälm. Jag ba Whaaat, kan Han åka
motorcykel? Nej det kunde han inte men han hade fått skjuts av greven,
en polare till honom. Tydligen skulle jag också åka. Pappa sa att vi skulle
ses snart och så vinkade han av oss när vi åkte därifrån. Det var en rolig
upplevelse, har aldrig åkt mc förut kan jag ju säga.. Vi åkte lite överallt
och pratade om lite av varje. Efter 20 minuter eller något så åkte vi hem och
stannade utanför fönstret där massa stod i fönstrena och tog bilder på
motorcykelpaula. Pappa hämtade högtalare, vände de utåt mot gatan
och spelade någon pampig låt. Sedan fick vi komma in! Så fort jag klev in
i lägenheten blåste Maya massa såpbubblor framför och på mig, det var
jättefint! Det var mycket folk där och efter att jag hade hälsat på alla
hoppade jag in i duschen lite snabbt.. mina fötter var helt indränkta med
öl då mina skor olyckligtvis har massa hål i sig. Jaja, när jag kom ut i
studentklänningen så hölls en skål för mig och sedan skulle jag öppna
alla presenter. fick massa smycken och pengar.. det blev en flaska av
Renato och sedan fanns ett väldigt stort paket. Mamma sa till mig att jag
skulle förstå piken och med den repliken blev jag väldigt nervös.. vad
kunde det vara? Slet upp paketet och fann en kartong som skulle innehålla
en grön dammsugare. En sådan skulle jag ju behöva när jag flyttade
hemifrån. Det var väl lite småkul tänkte jag men jag hade ju inga planer på
att flytta än! Men sedan såg jag att kartongen redan var öppnad och att de
tejpat igen den.. det kunde väl inte vara en dammsugare då tänkte tröga
jag. Kunde det vara en...? Nej vågade inte hoppas på något. Men jag öppnade
kartongen och fann EN SYSTEMKAMERA!!!!!! Just nu vet jag inte alls vad
modellen heter man whateeever!!! Fyfan vad glad jag blev!!
"Känner mig som en människa igen" sa jag. Inte nog med det, i kartongen
låg även en fotoskrivare och fotopapper. Herregud säger jag bara, den
bästa presenten någonsin! Wow.. kan inte säga så mycket mer än så..
Det var helt otroligt. Maten som jag åt sedan var hur god som helst och allt
hade Catharina gjort! Hon är så duktig på mat så det finns inte.. men mamma
hade faktiskt vispat grädden sa hon. Haha, ja, allt var hur bra som helst.
Höll sedan ett tal för att tacka alla som var där. Catharina grät och pappa såg
lite gråtvänlig ut han med haha.
TACK FÖR VÄRLDENS BÄSTA MOTTAGNING!!!!!!
Senare på kvällen blev det slutskiva på Huset i Gamla Stan men.. det blev
som det blev. Både bra och dåligt men fy vad jag grät. Och inte av bra
anledningar. Men om man bortser från det så var dagen väldigt väldigt bra!!!
Men okej då.
STUDENTEN
Blandade känslor!
Champange-frukosten hölls på berget utanför skolan. Kom dit runt
halv tio och möttes av en jätteglad Champange-Louie! Drack själv
ingenting, bara några få droppar. Gillar tyvärr inte champange..
Sedan var det brunch i skolans matsal men eftersom jag var tvungen
att springa mellan skåp och receptionen med datorn som jag inte
hade lämnat in tidigare så fanns det inte så mycket kvar till mig.
Det blev en smörgås med ost plus EN jordgubbe. Efter det fotades
vi av någon fotograf och av biträdande rektor och engelska C-läraren
Patrik. Skoj.
Vad hände sedan? Jo, sprang upp till aulan för att prata med Alfred.
Vem är han då? Min musiklärare som jag smygtagit sånglektioner
av. Han och jag gick och repade, det gick hur bra som helst..
Hann bara en gång och sedan var det dags för diverse tal och så i
aulan. Mycket skratt och fotograferande, men det var också väldigt
sorgligt.. Rätt var det var så sa Lasse att vi var efter i programmet men
att det skulle avslutas med lite musik. Då reste jag mig och stegade upp
för scenen, hur nervös som helst. Ingen verkade förstå vad som skulle
hända, inte jag heller typ. "Ja.. det är min första gång" sa jag i micken
och då applåderade alla. Alfred började spela så fint som han alltid
gör och sedan började jag sjunga. Men det gick inte så bra först.
Var verkligen så otroligt nervös. Dessutom så har jag i princip aldrig
sjungit "seriöst" inför någon. Inte på det här sättet ialla fall.
Ibland ville min röst inte räcka till. Usch vad jag skämdes, men ibland
gick det bättre. Försökte hålla blicken stadig så jag tittade på Lisa hela
tiden nästan. Hon grät! Louie verkade gråta.. Magnus grät till och med.
När jag var klar så reste sig allihopa och applåderade. Det var en häftig
känsla men jag var så upptagen med att vara besviken på mig själv
för jag tänkte på repetitionen när det hade gått felfritt. Jaja! Är ändå
väldigt imponerad av mig som sjöng inför alla där.
Osmickrande bild men det får fungera som något slags bevis på att jag
faktiskt gjorde det!
Strax efter det var det utspring och det måste vara bland det kontigaste jag
har varit med om! Där kutade vi ut framför alla familjer som en annan flock
och sjöng I Natt Jag Drömde(vi dissade studentsången). Jag skrattade och
grät om vart annat.. Sedan sprang jag ut bland alla människorna och hittade
snabbt mina fina. Hur mycket som helst hängdes runt min nacke eller hals
eller vad man säger. Gosedjur, blommor, champangeflaskor.. Det var helt
sjukt. Bilder togs, hur många som helst. Får lägga upp senare när jag har
dom. Jag var helt utom mig.. det var så sjukt alltsammans..
Rätt var det var så var det dags för flakåkande. COOLASTE flaket ever.
Tur att jag hade bytt om inför det för man blev hur blöt som helst!
Vi startade på skolgården och skulle tydligen komma tillbaka dit också men
det blev inte riktigt så, så jag visste inte vad jag skulle göra. Hade inget
busskort med mig och inte heller någon mobil eller pengar. Vi hamnade
vid centralstationen. Lånade Louies mobil och fick tag på pappa som sa att
jag skulle vänta tills han kom. Passade på att njuta av solen så mycket jag
kunde så länge. Den hade varit framme hela flaktiden vilket var hur kul som
helst då det hade regnat så mycket, både innan och efter. Jaja, pappa kom
och under armen hade han en hjälm. Jag ba Whaaat, kan Han åka
motorcykel? Nej det kunde han inte men han hade fått skjuts av greven,
en polare till honom. Tydligen skulle jag också åka. Pappa sa att vi skulle
ses snart och så vinkade han av oss när vi åkte därifrån. Det var en rolig
upplevelse, har aldrig åkt mc förut kan jag ju säga.. Vi åkte lite överallt
och pratade om lite av varje. Efter 20 minuter eller något så åkte vi hem och
stannade utanför fönstret där massa stod i fönstrena och tog bilder på
motorcykelpaula. Pappa hämtade högtalare, vände de utåt mot gatan
och spelade någon pampig låt. Sedan fick vi komma in! Så fort jag klev in
i lägenheten blåste Maya massa såpbubblor framför och på mig, det var
jättefint! Det var mycket folk där och efter att jag hade hälsat på alla
hoppade jag in i duschen lite snabbt.. mina fötter var helt indränkta med
öl då mina skor olyckligtvis har massa hål i sig. Jaja, när jag kom ut i
studentklänningen så hölls en skål för mig och sedan skulle jag öppna
alla presenter. fick massa smycken och pengar.. det blev en flaska av
Renato och sedan fanns ett väldigt stort paket. Mamma sa till mig att jag
skulle förstå piken och med den repliken blev jag väldigt nervös.. vad
kunde det vara? Slet upp paketet och fann en kartong som skulle innehålla
en grön dammsugare. En sådan skulle jag ju behöva när jag flyttade
hemifrån. Det var väl lite småkul tänkte jag men jag hade ju inga planer på
att flytta än! Men sedan såg jag att kartongen redan var öppnad och att de
tejpat igen den.. det kunde väl inte vara en dammsugare då tänkte tröga
jag. Kunde det vara en...? Nej vågade inte hoppas på något. Men jag öppnade
kartongen och fann EN SYSTEMKAMERA!!!!!! Just nu vet jag inte alls vad
modellen heter man whateeever!!! Fyfan vad glad jag blev!!
"Känner mig som en människa igen" sa jag. Inte nog med det, i kartongen
låg även en fotoskrivare och fotopapper. Herregud säger jag bara, den
bästa presenten någonsin! Wow.. kan inte säga så mycket mer än så..
Det var helt otroligt. Maten som jag åt sedan var hur god som helst och allt
hade Catharina gjort! Hon är så duktig på mat så det finns inte.. men mamma
hade faktiskt vispat grädden sa hon. Haha, ja, allt var hur bra som helst.
Höll sedan ett tal för att tacka alla som var där. Catharina grät och pappa såg
lite gråtvänlig ut han med haha.
TACK FÖR VÄRLDENS BÄSTA MOTTAGNING!!!!!!
Senare på kvällen blev det slutskiva på Huset i Gamla Stan men.. det blev
som det blev. Både bra och dåligt men fy vad jag grät. Och inte av bra
anledningar. Men om man bortser från det så var dagen väldigt väldigt bra!!!
Once again..
... Jäklar, tar studenten idag.
Går från att inse det till att inte tänka på det och vidare till att nästan helt
och hållet glömma bort det. Därför blir jag smärre chockad varje gång
jag kommer på att jag och mina beloved homies faktiskt tar studenten.
IDAG!
Går från att inse det till att inte tänka på det och vidare till att nästan helt
och hållet glömma bort det. Därför blir jag smärre chockad varje gång
jag kommer på att jag och mina beloved homies faktiskt tar studenten.
IDAG!
Insikten
Jäklar, jag tar studenten imorgon..
SE60100092
Imorgon är det studentlunch. Hejdå till datorn jag har haft som både
vän och fiende i tre år, hejdå till älskade skåpet, hejdå till bästa
korridoren. SORGLIGT. Är inte förtjust i sådana här förändringar,
tycker det är jobbigt. Men något bra är att det lär bli grymt god
mat imorgon iallafall.
Har studentklänningen men inga passande skor eller något
koftliknande.. Louie och jag ska därför bege oss ut på stan efter
lunchen för att leta rätt på något. Fröken ska hitta skor hon med!
Annars då? Jag vet inte. Kan inte säga hur jag mår. Ena sekunden
är det bra, ialla fall helt okej, sedan tvärvänder allt och så mår jag
skitdåligt istället. Kul med lite variation?
vän och fiende i tre år, hejdå till älskade skåpet, hejdå till bästa
korridoren. SORGLIGT. Är inte förtjust i sådana här förändringar,
tycker det är jobbigt. Men något bra är att det lär bli grymt god
mat imorgon iallafall.
Har studentklänningen men inga passande skor eller något
koftliknande.. Louie och jag ska därför bege oss ut på stan efter
lunchen för att leta rätt på något. Fröken ska hitta skor hon med!
Annars då? Jag vet inte. Kan inte säga hur jag mår. Ena sekunden
är det bra, ialla fall helt okej, sedan tvärvänder allt och så mår jag
skitdåligt istället. Kul med lite variation?
Pan
Tassa runt på tå
Tycker att det känns så jobbigt att jag bara har några få dagar
kvar i skolan som jag älskar. Är inte alls redo för att ta studenten
som många andra verkar vara. Dunderpeppade är dom.
De här sista dagarna känns dessutom väldigt obekväma och
sorgliga. Det finns en person där som jag inte riktigt vet hur jag
ska bemöta och därför går jag och ser mig om hela tiden.
Utifall att. Varför ska jag känna så? Vad är det jag är så rädd för?
Förra veckan skulle jag bli överlycklig av att se denna människa
då jag verkligen höll/håller(?) av den. Men nu, nu är jag rädd för
att våra blickar ska mötas i matsalen eller trapphuset.
Såg den här personen i caféet när jag kom in i skolbyggnaden.
Kastade av mig skorna och tog mig upp för alla trappor så fort
jag kunde. Jag var sen så jag skyndade mig till rätta klassrummet.
När de frågade hur det var med mig kunde jag inte stanna kvar
där så det blev några gråta-inne-på-toaletten-minuter.
Hela dagen har varit så.. har känt mig som en.. jag vet inte vad.
Har varit den absolut tråkigaste personen. Men jag kunde inte
göra något åt det.
kvar i skolan som jag älskar. Är inte alls redo för att ta studenten
som många andra verkar vara. Dunderpeppade är dom.
De här sista dagarna känns dessutom väldigt obekväma och
sorgliga. Det finns en person där som jag inte riktigt vet hur jag
ska bemöta och därför går jag och ser mig om hela tiden.
Utifall att. Varför ska jag känna så? Vad är det jag är så rädd för?
Förra veckan skulle jag bli överlycklig av att se denna människa
då jag verkligen höll/håller(?) av den. Men nu, nu är jag rädd för
att våra blickar ska mötas i matsalen eller trapphuset.
Såg den här personen i caféet när jag kom in i skolbyggnaden.
Kastade av mig skorna och tog mig upp för alla trappor så fort
jag kunde. Jag var sen så jag skyndade mig till rätta klassrummet.
När de frågade hur det var med mig kunde jag inte stanna kvar
där så det blev några gråta-inne-på-toaletten-minuter.
Hela dagen har varit så.. har känt mig som en.. jag vet inte vad.
Har varit den absolut tråkigaste personen. Men jag kunde inte
göra något åt det.
Svårt med orden
Som jag sa till mamma; det skulle vara så skönt att få komma
bort ett tag. Har känt så en tid. Speciellt när jag är ute och går
på stan eller befinner mig i valfri affär. Att det skulle vara skönt
att ramla ihop och ligga där ett tag. Och inte göra någonting.
Skulle inte föredra att hamna på sjukhus igen, men.. blaaah.
Kan ju inte förklara någonting rätt.
Vill bara vara.
bort ett tag. Har känt så en tid. Speciellt när jag är ute och går
på stan eller befinner mig i valfri affär. Att det skulle vara skönt
att ramla ihop och ligga där ett tag. Och inte göra någonting.
Skulle inte föredra att hamna på sjukhus igen, men.. blaaah.
Kan ju inte förklara någonting rätt.
Vill bara vara.
Det onda
Är fortfarande så himla arg.
Aj mitt hjärta
OKEJ JAG KAN INTE SOVA HAR BARA EN BILD I HUVUDET
BORT BORT BORT BORT BORT BORT BORT BORT BORT!
DET GÖR ONT I HELA MIG
Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Men imorgon ska jag trolla
bort mig igen. Jag lär inte vara så pratglad då heller för jag vill
inte tänka på det som hände för ungefär 24h sedan.
BORT BORT BORT BORT BORT BORT BORT BORT BORT!
DET GÖR ONT I HELA MIG
Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Men imorgon ska jag trolla
bort mig igen. Jag lär inte vara så pratglad då heller för jag vill
inte tänka på det som hände för ungefär 24h sedan.
Jag dog
Hur ska jag..
Åh. Jag vet inte..
Hade en väldigt bra dag med min mamma och Louie. Smsade L igår
natt och hon kom till mig idag. Även fast det är en bit bort från allt.
Just nu känner jag mig långt bort. Från allting. Mamma och jag
mötte hursomhelst Louie vid stationen och sedan shoppade vi loss
på ICA. Det blev massa gott; Allt som behövdes för nachos, läsk,
Häagen Dazs och jordgubbar(men de hann vi aldrig äta).
Vi lagade mat och åt. Det blev himla gott. Sedan drog vi ut mot skogen,
traskade in där det inte fanns några andra människor i närheten.
Sedan skrek vi. I början kastade vi kottar på ett dött träd som vi fann.
Sparkade, slog. Det var ovant, jag gör aldrig sådant.. Men det var skönt,
behövde det som fan. Sedan skrek vi så mycket vi kunde. Visste inte
innan idag hur det lät när jag skrek. Måste göra det oftare, tror det
är bra för hälsan med tanke på hur mycket skit som jag låter lagras
inom mig utan att få något utlopp för det.
Nöjda lämnade vi skogen. Väl hemma tog vi fram glassen, satte
oss framför TV:n och såg Sverige-Danmark-matchen. Trist att "vi"
förlorade men jag orkar faktiskt inte bry mig speciellt mycket.
Har annat att tampas med för tillfället.
Jag bevittnade något. Igår natt, det har inte ens gått ett dygn. Jag är
fortfarande förfärad. Fruktansvärt obeskrivligt sårad. JAG ÄR ARG.
Så jävla förbannad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sprang därifrån, ignorerade att
telefonen ringde. Ville bara därifrån. Först tänkte jag åka till Lilla
Essingen men vad fan skulle jag göra där? Nej, drog hem.
Men först satt jag på en trottoarkant. Orkade inte någonting, var
så utmattad. Grät och grät. Telefonen fortsatte ringa och tillslut
svarade jag. Hade och har all rätt att vara hur arg som helst, ändå
blir jag praktiskt taget utskälld av personen på andra sidan luren.
Så jag la på. Tårarna fortsatte att rinna nerför kinderna.
Sedan hände något som var ganska komiskt. Ett rådjur kom nästan
hela vägen fram till mig där jag satt trasig på trottoarkanten. Vi tittade
på varandra en stund, den verkade förstå hela grejen och sedan hoppade
den vidare. Jag pallrade mig upp och gick till tunnelbanan, det var askallt.
Tog mig hem, stod 5.30 utanför porten. Ringde mamma som fick
släppa in mig. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Mamma omfamnade
mig. Sedan bäddade hon min säng och hämtade bror. Han höll om
mig och jag kunde inte sluta gråta. När han stod där med armarna
runt mig kände jag en sådan stark frustration och ilska. Visste inte
vad jag skulle ta mig till så jag drog naglarna hårt över ansiktet.
Nu har jag två små sår bredvid ögat. Sedan la jag mig under täcket
och de två filtarna med alla kläder på. Ändå så frös jag så jag
skakade. Älskade Frasse kom och mamma satt på sängkanten.
Hade varit vaken i nästan ett dygn. Somnade. Drömde jobbigt och
vaknade runt 11-tiden. Kunde inte sluta tänka på det som hade hänt.
Hur hade jag reagerat? Hur borde jag ha reagerat? Hur skulle jag vilja
reagera? Då önskade jag att jag hade kastat ett glas i golvet eller något
men nej, det var bra att jag bara drog därifrån. Hade förstått att de skulle
springa efter så jag gömde mig på våningen ovanför ett bra tag.
Jag såg vad som hände och bilden kommer tillbaka med jämna
mellanrum. Hur fan kan man göra något sådant? Hur fan i helvete?
Jag kan inte glömma det jag såg. Att jag ens skulle behöva vara orolig.
Att hans lillebror ens skulle behöva säga "P, du kanske borde gå in dit..".
Blir yr av att skriva det här. Mår illa när jag tänker på det..
Jag är så ledsen. Har ignorerat det inträffade så gott jag kunnat hela
dagen. Nu sitter jag ensam här och kan inte komma ifrån det.
Det jag såg var hemskt. Det som hände, hände intensivt och
inlevelsefullt. Jag tappade andan och backade. Ingen såg mig så det
upphörde inte. Mitt hjärta slets itu på en hundradels sekund.
Jag kunde inte stanna.
Åh. Jag vet inte..
Hade en väldigt bra dag med min mamma och Louie. Smsade L igår
natt och hon kom till mig idag. Även fast det är en bit bort från allt.
Just nu känner jag mig långt bort. Från allting. Mamma och jag
mötte hursomhelst Louie vid stationen och sedan shoppade vi loss
på ICA. Det blev massa gott; Allt som behövdes för nachos, läsk,
Häagen Dazs och jordgubbar(men de hann vi aldrig äta).
Vi lagade mat och åt. Det blev himla gott. Sedan drog vi ut mot skogen,
traskade in där det inte fanns några andra människor i närheten.
Sedan skrek vi. I början kastade vi kottar på ett dött träd som vi fann.
Sparkade, slog. Det var ovant, jag gör aldrig sådant.. Men det var skönt,
behövde det som fan. Sedan skrek vi så mycket vi kunde. Visste inte
innan idag hur det lät när jag skrek. Måste göra det oftare, tror det
är bra för hälsan med tanke på hur mycket skit som jag låter lagras
inom mig utan att få något utlopp för det.
Nöjda lämnade vi skogen. Väl hemma tog vi fram glassen, satte
oss framför TV:n och såg Sverige-Danmark-matchen. Trist att "vi"
förlorade men jag orkar faktiskt inte bry mig speciellt mycket.
Har annat att tampas med för tillfället.
Jag bevittnade något. Igår natt, det har inte ens gått ett dygn. Jag är
fortfarande förfärad. Fruktansvärt obeskrivligt sårad. JAG ÄR ARG.
Så jävla förbannad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sprang därifrån, ignorerade att
telefonen ringde. Ville bara därifrån. Först tänkte jag åka till Lilla
Essingen men vad fan skulle jag göra där? Nej, drog hem.
Men först satt jag på en trottoarkant. Orkade inte någonting, var
så utmattad. Grät och grät. Telefonen fortsatte ringa och tillslut
svarade jag. Hade och har all rätt att vara hur arg som helst, ändå
blir jag praktiskt taget utskälld av personen på andra sidan luren.
Så jag la på. Tårarna fortsatte att rinna nerför kinderna.
Sedan hände något som var ganska komiskt. Ett rådjur kom nästan
hela vägen fram till mig där jag satt trasig på trottoarkanten. Vi tittade
på varandra en stund, den verkade förstå hela grejen och sedan hoppade
den vidare. Jag pallrade mig upp och gick till tunnelbanan, det var askallt.
Tog mig hem, stod 5.30 utanför porten. Ringde mamma som fick
släppa in mig. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Mamma omfamnade
mig. Sedan bäddade hon min säng och hämtade bror. Han höll om
mig och jag kunde inte sluta gråta. När han stod där med armarna
runt mig kände jag en sådan stark frustration och ilska. Visste inte
vad jag skulle ta mig till så jag drog naglarna hårt över ansiktet.
Nu har jag två små sår bredvid ögat. Sedan la jag mig under täcket
och de två filtarna med alla kläder på. Ändå så frös jag så jag
skakade. Älskade Frasse kom och mamma satt på sängkanten.
Hade varit vaken i nästan ett dygn. Somnade. Drömde jobbigt och
vaknade runt 11-tiden. Kunde inte sluta tänka på det som hade hänt.
Hur hade jag reagerat? Hur borde jag ha reagerat? Hur skulle jag vilja
reagera? Då önskade jag att jag hade kastat ett glas i golvet eller något
men nej, det var bra att jag bara drog därifrån. Hade förstått att de skulle
springa efter så jag gömde mig på våningen ovanför ett bra tag.
Jag såg vad som hände och bilden kommer tillbaka med jämna
mellanrum. Hur fan kan man göra något sådant? Hur fan i helvete?
Jag kan inte glömma det jag såg. Att jag ens skulle behöva vara orolig.
Att hans lillebror ens skulle behöva säga "P, du kanske borde gå in dit..".
Blir yr av att skriva det här. Mår illa när jag tänker på det..
Jag är så ledsen. Har ignorerat det inträffade så gott jag kunnat hela
dagen. Nu sitter jag ensam här och kan inte komma ifrån det.
Det jag såg var hemskt. Det som hände, hände intensivt och
inlevelsefullt. Jag tappade andan och backade. Ingen såg mig så det
upphörde inte. Mitt hjärta slets itu på en hundradels sekund.
Jag kunde inte stanna.
Trasig
Nu ska Louie och jag gå ut till skogen och skrika som bara faaaan.
Helt vanlig dag
Louie och jag snackade med Gudrun Schyman och Ingvar Carlsson.
Missnöjd
Jag får IG i Matte B, men det är bara bra. Inte bättre än G men
hellre det än inget betyg alls. Kan ju alltid ta igen det där senare
i livet om jag skulle behöva det. Sedan så har jag G i Engelska C.
Synd men jag tror att det mest beror på att kursen var FÖR tråkig
för att orka med, för mig alltså. VG i resten. Det känns nästan
tråkigare än engelska-kursen. Skulle känna mig nöjd om jag
åtminstone gick ut med tre MVG:n.
Men STORT plus ändå för att jag ändå får mitt MVG i foto A-kursen.
Mitt favoritämne som jag gärna vill fortsätta med hela livet.
Fick reda på det igår i matsalen. Såg att min fotolärare Micke stod
och pekade på en av mina bilder medan han pratade med
Olle, geografiläraren. Var inte med och satte upp bilderna i måndags
då jag var på dramakryssningen så jag tog aldrig bort de vita kanterna
på mina foton. Så jag gick fram till Micke och frågade om det gick
bra att ta ner dom för att göra de lite finare.
"Ja det går bra. Och det gick bra i kursen också"
"Oj, hur bra?"
"Så bra det kan gå"
"Wiiiee!"
Det var roligt! Men jag känner mig inte nöjd överlag. Jag vet mycket
väl att om jag bara hade lagt ner min själ i skolan så hade jag klarat
det mycket bättre. Men jag orkade inte det. Tror det har berott på
en obotbar skoltrötthet efter att ha studerat i mer än halva livet.
Sedan har det hänt så mycket och jag har haft en hel del annat
för mig såsom teatern och dansen..
Men ändå. Jag önskar det gick bättre så jag kunde få känna mig
som en nöjd student. Jag tycker man är värd det efter alla år.
Känner mig som en missnöjd person utan några som helst planer
på livet. Det är tråkigt.
Inga pansarvagnar tack
Jag är så trött att jag måste gå och lägga mig nu. Ska blir såååå
skönt. Hoppas jag inte behöver drömma att min hand blir överkörd
av en pansarvagn som jag gjorde natten till idag.
Godnatt.
skönt. Hoppas jag inte behöver drömma att min hand blir överkörd
av en pansarvagn som jag gjorde natten till idag.
Godnatt.
President
Bilderna är hämtade från: http://www.photography.marisol.se/2009/05/25/iamx-debaser-medis-21-may-2009/
LOVE
Inte-vilken-som-helst-tisdag
Hungrig som friggin fan! Orkar bara inte trixa ihop något. Planen
är att åka hem till mami och lämna alla sunkiga kryssningkläder
för att sedan åka till hennes(och Max, och mitt) jobb som jag lovade.
Kontoret har flyttat nämligen så jag måste kolla in hur det ser ut.
Vid 18 är det middag hos farmor. Undrar vad det blir för gott idag..
Har vaknat, somnat, vaknat och somnat och drömt om massa
kinatecken.. och vaknat. Sitter nu här och skrålar med musik på
Spotify, men ska sticka hemåt om en liten stund hade jag tänkt.
Igår var det den 2 juni, hugaliga vad tiden går snabbt!
Hursomhelst, då hade Max och jag varit tillsammans i tre
månader. Så efter att ha varit på kryssning och kommit tillbaka
till Stockholm vid 6-tiden så åkte jag hem till Max. Vi sov till 12-
någonting och åkte till min skola för en lektion. Sen tog vi oss
till Hötorget och köpte biobiljetter till I Love You Man! Innan den
började tänkte vi äta något eftersom ingen av oss hade ätit något
och var dödshungriga. Jakten på billiga matställen är svår och
ju längre tid det gick fick vi mer och mer panik. Okej, jag fick det
ialla fall.
"OKEJ JAG ÄTER VADSOMHELST!!!"
"VARFÖR TAR DE INTE KORT HÄR?!!"
"DET BORDE KRYLLA AV BANKOMATER PÅ DET HÄR STÄLLET!!"
Jag struntade i de flesta rödljusen och höll på att bli påkörd
av en cyklist. Tur att Max sa "App-app-app!" så att jag lyfte blicken
från marken. Ja, det var tufft! Men tillslut fick jag min kebab-med-
bröd för 30 spänn. Det var inte så himla gott. Det känns inte som
att jag kommer hitta någon kebab med bröd som smakar bättre
än vad de gör på Ibolina Pizzeria.
När vi ätit gick vi till bion och köpte en Hollywood meny och såg
filmen. Vi hade nog den bästa platsen i salongen. Vi fick sitta
i en soffa längst bak i mitten, jättemysigt! Tack Max för bion!
Efter filmen gick vi till daglivs och köpte det som behövdes till
vår favoriträtt NACHOS DELUXE. Det var gott! Max bruuur kom
också, det var trevligt.
Tack för en fiiinfin inte-vilken-som-helst-tisdag<3
är att åka hem till mami och lämna alla sunkiga kryssningkläder
för att sedan åka till hennes(och Max, och mitt) jobb som jag lovade.
Kontoret har flyttat nämligen så jag måste kolla in hur det ser ut.
Vid 18 är det middag hos farmor. Undrar vad det blir för gott idag..
Har vaknat, somnat, vaknat och somnat och drömt om massa
kinatecken.. och vaknat. Sitter nu här och skrålar med musik på
Spotify, men ska sticka hemåt om en liten stund hade jag tänkt.
Igår var det den 2 juni, hugaliga vad tiden går snabbt!
Hursomhelst, då hade Max och jag varit tillsammans i tre
månader. Så efter att ha varit på kryssning och kommit tillbaka
till Stockholm vid 6-tiden så åkte jag hem till Max. Vi sov till 12-
någonting och åkte till min skola för en lektion. Sen tog vi oss
till Hötorget och köpte biobiljetter till I Love You Man! Innan den
började tänkte vi äta något eftersom ingen av oss hade ätit något
och var dödshungriga. Jakten på billiga matställen är svår och
ju längre tid det gick fick vi mer och mer panik. Okej, jag fick det
ialla fall.
"OKEJ JAG ÄTER VADSOMHELST!!!"
"VARFÖR TAR DE INTE KORT HÄR?!!"
"DET BORDE KRYLLA AV BANKOMATER PÅ DET HÄR STÄLLET!!"
Jag struntade i de flesta rödljusen och höll på att bli påkörd
av en cyklist. Tur att Max sa "App-app-app!" så att jag lyfte blicken
från marken. Ja, det var tufft! Men tillslut fick jag min kebab-med-
bröd för 30 spänn. Det var inte så himla gott. Det känns inte som
att jag kommer hitta någon kebab med bröd som smakar bättre
än vad de gör på Ibolina Pizzeria.
När vi ätit gick vi till bion och köpte en Hollywood meny och såg
filmen. Vi hade nog den bästa platsen i salongen. Vi fick sitta
i en soffa längst bak i mitten, jättemysigt! Tack Max för bion!
Efter filmen gick vi till daglivs och köpte det som behövdes till
vår favoriträtt NACHOS DELUXE. Det var gott! Max bruuur kom
också, det var trevligt.
Tack för en fiiinfin inte-vilken-som-helst-tisdag<3
Bubbel
Humfph
Så trött
