L O C K E D I N N E V E R L A N D

Idag somnade hon in, min Birgit.

Du har inte bara varit en kund. Du har varit min vän, en god en.
Har alltid tyckt om att plinga på din dörr och vänta på att du
ska öppna och släppa in mig.

Vill inte att du ska försvinna, det gör så ont att tänka på att det
är det som väntar. Men jag respekterar ditt val min vän, det gör
jag verkligen. Du har fått gå igenom så mycket. Gud vad du har
varit stark, det är du fortfarande.

Minns när du kom på min dansuppvisning i december. Först hade
jag inte sett att du var där men så plötsligt fick jag syn på dig i
finhatten och den rosa halsduken. Jag blev så glad ska du veta.
Och du var så fin.

Minns när mamma och jag kom förbi dig på julafton, det var du
inte beredd på men du blev glad. Vi hade gjort brända mandlar
till dig och lagt i en fin plåtburk med någon ängel på. Du gav
tillbaka mandlarna för de kunde du inte äta, men burken ville
du spara för den tyckte du var så fin.

Jag kommer sakna dig mer än vad jag trodde jag skulle kunna
sakna någon när jag började det här jobbet.

Först jobbade jag, sen träffade jag Erre, sen pappa och sen Ludwig.
Nu är jag hemma och väntar på Spanien-Portugal-matchen, ska bli
spännande.

Erre är verkligen en underbar människa och han har varit runt
på många ställen i världen flera månader i taget. Han kom nyss
tillbaka och nu ska han om en vecka sticka iväg igen. Först till
England i en, två månader och sen vidare till Peru där han ska
bo i minst ett år uppe i bergen. Tycker om att lyssna när han
berättar om allt han har varit med om, blir så inspirerad till att
själv bege mig härifrån. Har faktiskt planer på det.
Tänkte att eftersom Patricia studerar i Australien så kan man ju
åka och hälsa på i vinter eller något. Skulle vara superkul och så
kom nästa tanke, - "Varför åka tillbaka hem?". Varför inte bo i
något kollektiv och hitta jobb för att stanna ett par månader
eller kanske längre än så? Jobba, spara ihop pengar och dra iväg
till något annat hörn i världen. Träffa människor, göra sådant jag
aldrig gjort förut, fotografera allt jag ser och bara.. leva livet!
Det är verkligen den rätta tiden för det nu. Jag vet att om jag
inte skulle göra det så är det något jag kommer få ångra resten
av livet. Det vill jag ju inte.
Skulle det vara outhärdligt så är det ju bara att åka hem igen.
Inte värre än så.

Jag antar att det ska gå upp och ner. Eller ialla fall så borde det
väl vara helt naturligt men.. ah, jag saknar gamla tider.
Jag saknar Max.

Jag önskar jag kunde ringa och fråga hur det var med honom.
Önskar vi kunde umgås och ha roligt som förut. Vi var bäst
på det.

Blä, jag är ledsen.

---

Annars så är det bra. Men ändå.

Haha, här är Louie och jag i tvåan när vi inte kände varandra så
himla bra. Men vi var båda med i innebandyturneringen. Vårt lag hette
The Kamikazes, det bästa namnet(way better than the Dolphins).

Pow, Anna, Ida, Louie, Maskot?

Den här bilden togs innan vi kickade ass.... eller om det var vi som
fick stryk.. Nej, VI VANN. Vi vann hela turneringen!!!! ;)


Varför inte spela i pyjamasbrallorna? I'm just asking.

Stackars England.
Men nu orkar jag inte bry mig mer om den matchen. Gäsp.

Mamma och jag ska se nästa, Argentina vs Mexico och det
kommer bli mycket roligare. För då kommer vi äta pizza
och pasta och äta massa snacks och dricka massa läsk!
Fett med fett.

Det har varit en riktigt skön dag idag. Sjöng för mamma
och fick med henne in till köket där jag hade gjort i
ordning ett stort fat med alla möjliga färgglada frukter,
en tallrik med munkar överdragna med glasyr i olika
färger och mönster och så en presentpåse med ett paket i!
Sen så hade jag köpt happy birthday-ljus som jag satte
fast i munkarna. Det var lite festligt måste jag säga! Hade
ordnat med en speciell happy birthday mom-lista på Spotify
som inleddes av Copacobana med Barry Manilow. Passade
frukten tyckte jag PLUS att mamma gillar den. Det mamma
fick var Grey's Anatomy, säsong ett och två. Hon verkade
glad iallafall! Sen så fick hon ett muntligt presentkort; ska
ta med mamma nästa vecka eller något till en bra affär och
så ska hon få välja ut en symaskin!

Efter att ha ätit lite munkar och så, så gick vi till stranden.
Vi var nog kvar där till tre eller något för det var så skönt
att ligga i solen och läsa och inspektera alla andra som
höll till där. Det har alltså varit en riktigt bra dag!
Snart ska vi gå och införskaffa oss mat och annat gott till
matchen. Och än lyser solen!

Grattis världens bästa mamma!!!! Nu ska vi promenera till stranden!

Inte så väldokumterat på själva stället men men!








Dagen efter:


Hade ju råkat glömma colan i frysen:(

Gudmor Eva, mamma och jag begav oss ut på stan för att få en glimt
av det kungliga brudparet.


Vi gick till Gustav Adolfs Torg och satte oss ner ett litet tag.
Ja, ungefär fyra timmar.

I tisdags hade jag den bästa namnsdagen i världshistorien. Och jag
tycker ändå inte att namnsdagar är några direkt speciella dagar.

Det började med att solen lyste och det var varmt och skönt ute.
Som jag och alla andra har väntat på det! Det blir automatiskt
en bra start på dagen när man genom persiennerna märker av
vad det är för ljus. Är det "bra" ljus så är det blått och soligt.
Det blir lättare att kliva ur sängen då.

Hade en ganska lätt dag på jobbet. Fick av en söt tant plus anhörig
en fin chokladask från Victorias och Daniels bröllopsserie.
Inte för att jag gillar choklad med blåbär och lingon men själva
gesten var så fin och det uppskattade jag verkligen!

Tidigare på dagen när jag skulle handla till en annan dam så ringde
mamma och sa något i stil med "Ta ledigt i slutet av augusti".
"Jaha, varför då?", "Vi ska till Kanada", "Whaaat?".
Haha, det var verkligen kul att höra. Men jag förstod nog inte
riktigt innebörden av det. Vadå Kanada? Landet? Huh?
Mormor bjuder mamma, brorsan och mig och själv så stannar
hon hemma. Det är synd men jag är samtidigt så glad och
tacksam över att själv få åka. Vi kommer endast vara där i
några få dagar men huvudsyftet med resan är ett bröllop som
vi är inbjudna till. Det är mammas kusin Pelle som ska gifta sig
med fina Jackie.

Rätt soft namnsdag. Den kommer jag inte glömma.




Som om det tog slut där!




Telefonen ringde igen och än en gång var det mamma som hade
något att säga. Ett brev från Folksam hade kommit. Där stod det
att jag ska få 34000 kronor. Anledningen är att jag är 3% invalid.
Hahaha, hur bra som helst. Försäkringsärendet handlade om min
tid på sjukhuset vid 12 års ålder samt följderna av det.

Efter jobbet så träffade jag min nya vän Johannes! Han bjöd mig
på fika i soliga Kungsträdgården i och med min namnsdag. Vi drack
7up och åt varsin otroligt god(supermegahypergod) bit morotskaka.

Efter ett tag skildes vi åt då jag hade en tid att passa. Så vid 20tiden
klev jag in på Café 60 och fick träffa mina fina vänner; Anna, Tanja,
Amelie, Hanni, Hannah och... PATRICIA! Den sistnämnde bruden
har hållt till i Australien sen januari någon gång men nu är hon här i
några veckor och det är ju hur bra som helst! Synd bara att Louie
inte var med vid fikan.

Runt 22-tiden åkte jag hem och somnade.
Men först kollade jag mailen och upptäckte att jag fått gratis biljett
och presspass till Arvikafestivalen! NICE!

Ska strax iväg till jobbet. Ah, så skönt att inte behöva vara på
jobbet 7.30 som de flesta andra där. Tänker inte vara kvar
länge till. Men FÖRST måste jag hitta ett annat jobb. Tips
tips?

Drömde att jag var en nära vän till kronprinsessan, det var kul!

Var förbi veterinären och köpte specialfoder till älsklingskatterna.
När jag stod vid kassan och betalade så klev en kvinna ut från
något rum, helt röd i ögonen. Hon sa hastigt hejdå till kassörskan
och gick därefter. Förstod vad hon precis hade fått vara med om
och kunde känna vad hon kände. Tog kvittot och gick ut.
Kvinnan hade inte hunnit långt så jag frågade om hon var okej.
"Min hund..", det var nog allt hon sa och så kom tårarna.
Åh stackarn. Jag sa att jag varit med om detsamma men det var
flera år sedan nu. Så därför blir det specialfoder för hela slanten
numera! Avslutade samtalet med att önska henne det bästa.
Sen tog jag tåget hem.

Känner mig ganska värdelös just nu.

Men ska sova och hoppas på en bättre dag och sinnesstämning
imorgon.

Kom på en grej. Det var nån person som verkligen irriterade
mig i helgen. Ingen jag känner. Har inte träffat honom förut
och lär inte träffa honom igen. Whatever, var på Morfar
Ginko och vi började prata några styckna. Så får jag frågan
vad jag tycker om att göra och jag sa självklart att jag älskar
att dansa. Vadå för dans? Afrikansk dans svarade jag då,
det var allt jag hann säga. Sedan började den där killen
fråga på ett väldigt störigt sätt "Vad är afrikansk dans?"
Det var inte det att han var intresserad av vad det var jag
dansade utan det handlade om att debattera på ett fett
jobbigt sätt. "Jag menar, jag tycker det är lite konstigt.
Finns afrikansk dans? Vad är det? Finns det europeisk
dans också då eller? Finns det asiatisk dans?"

Vad skulle jag svara på det? Blev apsur. Svårt att förstå
om man inte var där.

... och sen dog kamerans batterier.

Nu ska jag laga ihop det jag gjorde igår kväll.
Det var mm-m-m och enkelt att göra.
Berättar mer sen när jag har ätit!

Oj. Nu känner jag mig plötsligt väldigt ledsen igen.

Har haft en superbra helg! Inte så peppad för att städa imorgon
och dagen efter det och så vidare fram till nästa helg. MEN men,
det är som det är. Chefen frågade hur mamma hade det på sin
semester och jag sa att det nog är skönt att vara ledig och att
hon behöver det. Då sa chefen att hon trodde att jag också
skulle behöva det. Hon har verkligen rätt. Men nu är det bara
en månad till och sen ska jag till Arvikafestivalen. Om jag nu
får biljetten.. Då har jag en vecka ledigt och sen så är jag kanske
ledig ännu en vecka i början av Augusti. Åh vad skönt.
Känner däremot att jag inte kan vara ledig så mycket mer än
så av ekonomiska skäl.

Sitter just nu med mamma hos några fina vänner till familjen.
Tycker så mycket om att vara här! Kombinationen supertrevliga
människor och supergodmat i en sjukt supersnyggt inredd
lägenhet är en höjdare. Med lite Twin Peaks-musik i bakgrunden.

Jag mår bra. Men vi har pratat en hel del om Arne ikväll och det
kommer liksom ifatt en. Gång på gång. Det känns i och för sig
rätt så skönt att man inte har gått och glömt bort allt bara för att
avskedstunden är "avklarad". Men såklart så tar det på energin.

Ser just nu på fotbolls-VM och ska efter det in mot stan igen för
att njuta av lördagskvällen. Jag behöver ha roligt. Jag måste
tänka på annat än allt elände som hänt på senaste tiden.

Ändå så har jag inte berättat om allt här. I tisdags till exempel
så blev Max misshandlad av fem pers. Varför? Jo, han såg de
stå och sparka på en annan och försökte få dom att sluta.
Han tog inte till våld själv men ställde sig liksom mitt i det hela
för att avbryta, om jag förstått det rätt. Rätt som det var låg
han på marken och fick ta emot sparkar mot kroppen. På något
sätt lyckades han ta sig upp och sprang(som bara han kan) tills
han föll ihop på vägen. En polisbil fann honom och tog honom
till sjukhuset där han fick stanna i några timmar. Men han minns
inte så mycket från just det.
Det skulle kunna ha gått mycket värre än vad det gjorde. Det var
liksom "bara" en axel som hoppade ur led och hans knäckta revben
sen tidigare blev sannerligen inte bättre. Sen så fick han massa
sår på kroppen och hade väldigt ont i knäet och armleden.
Men han slapp brutna ben och han slapp döden.

Igår var jag ute och hade sjukt kul med baronessan!
Vi var på.. ja, gissa. På ett ställe som är sååååå jag.
Precis! Sturecompagniet. Haha.

Hungrig!
Men jag ska sova nu och så är det med det!
Imorgon bitti ska jag däremot norpa en avocado.
Mmmm avocado med örtsalt! Det är grejer det.

Världen är SJUUUUK!!!! En efter en går och dör
nu. Vad fan är det som händer? Jag bara undrar,
heeello?!?!?! Först Ronja, sen Arne, sen försäkrings-
gubben Arne och igår så dog ännu en. Ingen jag
kände men en av mammas närmsta kollegor
förlorade sin pappa. Han blev 62.

När mamma ringde och berättade detta så började
jag nästan skratta. Inte för att det på något sätt
går att finna något roligt i det som hänt men det
är ju rubbat. På riktigt.

Alla bara dör. SLUTA UPP MED DET.

Igår var jag ute!

Kände lite att livet behövde firas så jag åkte och mötte Erika
och hängde på Pop Dakar* vid Universitetet. Det var trevligt men
jag frös så mycket att jag kände mer för att åka hem istället.
Om man bortsåg från temperaturen så var det dock riktigt kul!
Det kändes bra att få komma ut och träffa lite folk. Det var
värt att frysa en stund.

Träffade Ludwig där. Han hade spelat på stora scenen och höll
sig mest backstage(inomhus!) men ibland kom han ut och utbytte
några ord.

Kom hem ca 01:30, helt ok tycker jag! Gick in och släckte hos
mamma som såklart vaknade och tyckte att jag såg ut som ett
läskigt japanskt barn.



* Pop Dakar är en endags-festival som hålls en gång per år.
Först trodde jag att det hette Poke Tha Car.

Det var väldigt fint allting. Enkelt och fint.

Men mycket känslosamt såklart. Herregud vad jag har gråtit den
senaste tiden.. Idag var absolut inget undantag. Kanske lägger upp
några bilder någon gång.

Snart så anländer släktingarna hit till Kårsta. Bror, mor och jag

Tänk att jag delar kompishjärta med en BARONESSA!!!!

Imorgon så ska vi till Rimbo.
På fredag är det avskedstagande(begravning) av Arne
och vi sover kvar hos Marianne tills på lördag.

Märkte att när jag kom hem, ganska nyss, så sjönk jag direkt minst
fem streck på den där tröttometern. Det är någonting med det här
stället... Det beror säkert på att det kan liknas med en soptipp och
att det bara blir värre och värre hela tiden. Längtar inte hem längre
känner jag..

Vet att jag inte kan gå runt och hoppas på att lägenheten ska städa
sig själv tills jag kommer hem från jobbet en dag. Tja, hoppas kan
man ju men herregud, är jag fem eller? Jag måste ta tag i det med
de andra men när ska någon utav oss orka? Måste sätta mig ner och
strukturera upp någon superseriös plan på hur jag ska gå tillväga.

Ska börja i mitt rum. Vill måla om och slänga ut gamla hyllor. Måste
rensa ut all skräp som utgör ca 75% av rummet.. Suck..
Mår man mindre bra så blir det verkligen inte bättre av att komma in
till det här. Nä fy. Ändring ska det bli på detta! Känner bara att jag
skulle behöva en liten hjälpredartrupp! Till mitt rum alltså.