L O C K E D I N N E V E R L A N D

Nu sticker vi till Canada!
Vi ska iallafall ge det ett försök, man vet aldrig vad som händer
när man ska mellanlanda i USA.

Wish us luck!

Livet.. ja, det får väl tummen upp nu då. Det känns som att jag är
påväg någonstans. Det går väldigt trögt men något Kommer att hända.
Louie måste bara komma tillbaka så vi kan ta tag i vissa saker!

Max är en klippa just nu. Han ska ta hand om älskade Frasse när vi
är i Canada. Herr Frans är en väldigt sällskapssjuk filur så det är det
bästa för honom. Linus och Eva(grannar) ska ta hand om Doris, ge
henne mat och så. Det blir fint! Skönt att det löste sig.
Pratade lite med Max idag på jobbet och vi pratade som normala
människor. Inte för att vi inte brukar göra det men, det blir ju inte
lika ofta vi hörs av nuförtiden. Det glädjer mig att det.. funkar.
Hoppas det fortsätter göra det också.

Det är en sak som jag stör mig på.
Eller okej, det finns flera saker jag stör mig på men det jag ska
berätta om stör mig egentligen inte alls nu när jag tänker på det.
Blir bara lite fundersam.

I tunnelbanan så ser man reklam precis överallt och en av dom
får mig att skriva om det här. Fritidsresor har satsat på att locka
folk med till exempel "Hur vill du minnas nästa vinter?" och sånt.
Självklart har de ställt ut massa bilder också. Bilder på lyckliga
människor som njuter i paradiset. På en av dessa bilder, den
fjärde från vänster, föreställer en man och en kvinna som ligger
på stranden och kysser varandra. Det i sig är inte konstigt men..
vart är hennes kropp? Den är borta. Det är som att hon bara har
ett huvud och en arm. Hajar inte. Det kan ju finnas många
förklaringar.

Hon kanske är nedgrävd till halsen? Hon kanske är hälften
människa, hälften sandstrand. Eller så har hon bara ett huvud
+ en arm. Vad låter troligast?

Ta en titt på den. Jag kanske bara är för trött för att se resten
av kroppen. Nä. Förstår inte.

Vad är det för himla höstväder där ute? Usch.

Jag är lite orolig för att jag håller på att bli sjuk och blir jag
det så är det tveksamt om jag åker till Göteborg. Damn.
Men jag ska dit, jag måste och vill verkligen verkligen dit.
Samtidigt så kan jag ju inte åka och smitta Flykt om jag nu
är sjuk, eller kommer att bli. Fan också.

Får se till att inte bli sjuk helt enkelt.

Jag är en idiot. Verkligen. Rubbad tjej den där Paula!

Vi har här hemma lagt ner timmar på att vända upp och ner
på lägenheten för att jaga rätt på brorsans pass.
Leopold hade ingen aning om vart han hade lagt det.
Han är inte den som är den bästa på att hålla reda på saker
annars heller så det var väl inte så förvånande.

När vi åkte från Värmland i tisdags så hade jag våra
pass i min väska. Några dagar efter när jag satt på huk på
golvet och tittade i samma väska så kom brorsan in och
sa "Jag kan ta mitt pass". "Okej" sa jag och gav det till
honom. Minns att jag tänkte "Vad ska han med det till?"
och sen attt han gick ut ur mitt rum.

Jag minns allt detta väldigt tydligt vilket jag sa flera gånger
nu ikväll. "Jag är 100! 110! Du fick passet". Så vi rotade
igenom alla fickor på alla kläder och vände alla väskor ut och
in(jag googlade, vissa skriver 'utochin' andra som jag
gjorde nu. Vad är rätt?). Mamma och brorsan la till och med
upp en plan för när de skulle gå till passmyndigheten imorgon.
Stackars bror. Och mor.

Sen ville mamma titta igenom min resväska. Jag tänkte "okej
gör det du. Jag har redan gjort det men whatever". Och så
hände det otroliga, passet var återfunnet!!!!!!
Tydligen hade jag aldrig givit brorsan passet. Han blev så
lättad att han började gråta och själv började jag skratta.
Som fan. Varför hade jag så tydliga minnen av något som
aldrig hade inträffat? Sjukt stört ju. Det var inte bara det att
jag trodde att brorsan hade passet, tänker på de där detaljerna.
Jag satt på huk på golvet, det var repliker och även tankar!
Jag var verkligen riktigt säker på att det var så. Känns som att
jag fortfarande är det även fast jag vet att det inte stämmer.
Både roligt och samtidigt lite oroväckande. Men men, slutet gott
allting gott!

Vill göra något fint för bror min nu.

Hahahaha, den här har jag inte sett förut. Hemsk men.. hahahaha!

Nu är det grått där ute.

Jag är stressad. Vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Har verkligen ingen aning och det hjälper inte när somliga
släktingar försöker pressa fram ett svar ur en.
"Vad ska du plugga?", "Du måste plugga snart", "Du måste
ha en plan" och så vidare.

JAG VET INTE VAD JAG VILL. ÄN.

Jag antar att det kommer komma idéer. Åtminstone så
hoppas jag innerligt att de ska komma.
Antar att det är en av anledningarna till att jag måste
komma bort härifrån ett tag. Fastnar i vardagen här
och vet inte hur jag ska ta mig ur den.

Möten med nya människor är en av nycklarna till att ta
sig framåt. Antingen genom att man blir tipsad eller erbjuden
något viktigt nummer till nån chef och liknande, eller också
att man kommer fram till nya insikter gällande sig själv
och livet. Det är väldigt intressant och häftigt att man kan
möta en annan människa och bli inspirerad. Kanske till
den grad att man tar tag i sig själv och gör någonting
utav det.

Första gången jag var i London så träffade jag en kväll
en australienare som talade om för mig hur han hade
gjort sig av med allt. Tanken på att han inte behövde allt
han ägde slog honom. Så han sålde bilen, TV:n och alla
andra saker och sen började han resa runt.
Efter den kvällen var jag så peppad på att komma hem
och göra detsamma. Inte för att jag har någon bil att
sälja eller något annat heller för den delen. Inget som
någon skulle vilja köpa iallafall. Men jag kom på att jag
hade så mycket och inte ens hälften är sådant som jag
verkligen behöver.
Men när jag kom hem igen så drogs jag direkt in det
gamla vanliga och ganska så snabbt så glömde jag bort
mina planer på enkelhet.

Det är det jag måste komma bort ifrån, allt det vanliga.
Visst, det är tryggt på ett sätt men också så himla tråkigt.
Beundrar de drivna människorna som vet vad de vill
och hur de ska ta sig dit men jag är inte en sån person.

Jag ska börja med att resa. Det ska bli så otroligt givande
och jag tror jag kommer utvecklas väldigt mycket som
person. Men det kommer också bli svårt. Speciellt att
åka bort från det man vill ha med sig.
Det ingick inte i mina planer att jag skulle träffa någon
på ett tag, men så fick jag syn på Flykt. Det kommer
bli svårt att åka ifrån. Känner det redan nu.

Haha.

Jag sov ganska bra inatt. Nu är det en ny dag och hela tiden
tickar klockan fram mot fredag. Det är det bästa med tiden
innan kommande helg!

Ska nog äta frukost och se på film. Tänkte ta och se klart på
The Reader där bl.a Kate Winslet är med.

Senare ska jag försöka få ordning på mitt rum som tycks vara
en evigt pågående kamp. Hur svårt ska det vara egentligen?
Vet inte var felet ligger, hos rummet eller hos mig.

Här sitter jag och gör ingenting.
Eller ja, jag tänker. Och lyssnar på musik som jag trallar med i.
Kent - Utan dina andetag. Fan vilken bra låt.
Lite skillnad från någon minut sedan då jag gjorde situps och
dylikt till Work med Ciara ft. Missy Elliott. Haha. Förra terminen
på dansen så tränade vi styrka till den låten så det är väl därför
jag känner till den, hänger ju inte direkt med i musiksvängarna
nuförtiden.

Har inte så mycket att göra. Mamma och jag var och köpte
Grey's Anatomy season FIVE förut på Buylando. Efter det
köpte vi lite mat och sånt så när vi kom hem så gjorde jag
bruschettas och stekte halloumi till det. Mm, gott. Medan vi
åt började vi titta på Grey's och den håller fortfarande måttet
även om den aldrig kan vinna över Friends, Seinfeld eller 24.

Nu sitter jag här som sagt. På en filt som jag har lagt på golvet.
Pratade nyss med Flykt och åh säger jag bara. På fredag, då ska
jag minsann åka ner till Göteborg för andra gången i mitt liv.

När jag börjar tänka mer på en viss grej så blir jag mer och mer
ledsen och besviken. Lite arg blir jag också för den delen!

Hur kan man sitta och snacka en massa om att man känner sig
sviken och sårad när den beter sig precis likadant själv?*

Tycker det är dålig stil och jag förstår det inte riktigt.

Snacka om att det är hög tid för att sova nu!

Har varit en lugn kväll hemma och det har varit så skönt.
Jag är helt slut trots att jag inte gjort något speciellt.
Det kan i och för sig ha något att göra med att klockan
är 03:27. Kanske.

Pratade nyss med Flykt, det var.. roligt! Och lite jobbigt
för vi kommer alltid fram till att det är hur många dagar
kvar som helst till att vi ska ses. Det är oftast så.
Men det är väldigt fint att ha någonting att längta efter
och se fram emot. För att få tiden att gå lite snabbare
så ska jag gå och lägga mig nu. Ska somna till det
HIMYM-avsnittet jag alltid somnar till och så ska jag sova
ut!

Saknar baronessan förresten.

Jag har nyss tagit ett stort steg mot en nyare och hälsosammare
mig! Det jag gjorde var att INTE köpa cola fast jag ville. Från
början hade jag tänkt mig att köpa hem en flaska 1,5 l cola.
Men när jag kom till ICA så ändrade jag mig och var påväg att
lägga ner en burk i korgen istället. Men gjorde jag det? NÄ. Jag
kom på att vi hade vatten i kranen hemma och att det var riktigt
längesedan jag drack ett glas med sådant. Det blir liksom nästan
lite speciellt!

Har inte frågat om jag får sno bilden(men det är ju inte coolt att
fråga om man får sno något!). Det är iallafall en sjukt söt bild på
Flykt + missemini. Iiiiiih.

Det blir inte nån tripp till Göteborg för mig den här helgen.
Har fått en ny kund som jag ska ha på fredagar vilket strulade
till det och därför kunde jag inte åka igår kväll. Men nästa
vecka, då ska jag åka. Tittar på biljetter nu och det är så
mysigt på något vis. Titta på tider och priser, jämföra sj
med swebus och så. Ska beställa ikväll när jag vet hur lång
tid det kommer ta hos nya kunden. Om det blir som jag önskar
så ska jag boka 15:25-tåget, då kommer jag fram 19:22 till
Göteborg.

Har varit duktig och ätit yoghurt till frukost, värsta framsteget.
Tänker verkligen försöka bli lite nyttigare och hälsosammare.
Nyss gjorde jag "massa" sit-ups också. Är verkligen i riktigt
dålig form haha. Men det ska jag nog kunna råda bot på.
Eventually.

Ska göra mig i ordning nu inför jobbet.

Om jag var trött på jobbet förut, vad är jag då nu?

Jag vill v e r k l i g e n inte gå till jobbet. Men jag måste såklart
vilket är superirriterande. De två kommande lönerna kommer
vara två riktigt löjliga i och med mina tre veckor semester, även
fast det inte är tre veckor i rad. Att många av mina kunder
också har tagit semester gör det inte så mycket bättre. Visst
har jag gått från ett lugnt till ett ännu lugnare schema vilket
har varit skönt, men det ger mig förstås mindre att göra
och därav färre slantar på kontot!

Jag vet att jag borde jobba mer men jag saknar helt och hållet
den där glöden, den där energin. Även fast jag har ett mål,
att åka till andra sidan jorden, så känner jag mig inte motiverad.
Störigt.


(målad av min farbror Renato Olivares)

Tillbaka i Stockholm(skrev jag ens om att jag åkte till Värmland?)! Kommer
inte stanna här länge till för jag tror att jag ska till Göteborg på torsdag
eller fredag(!!!!!!!!!!!!!). Bara tanken får mig att le såhääär mycket :)

Jag var väldigt PEPP i lördags!! Ser ut som att jag är 12 och ska på
pyjamasparty. Eller, man kanske var för stor för det då? Äh, inte
jag. Ska nog arrangera ett i år!

Igår kväll somnade jag med Frasse i famnen. Okej igår natt,
typ imorse. Det var inte meningen att jag skulle somna just
då, skulle först sätta igång avsnittet av How I Met Your
Mother som jag alltid somnar till. Men jag råkade blunda lite
för länge och vips så snubblade jag in i drömmarnas värld.
Att jag inte hade tänkt sova just då egentligen tror jag var
en bidragande faktor till att jag drömde obehagligt. Det var
en orolig dröm. Nu när jag tänker på den så var den så
fånig. Men ändå, känslan och stämningen var riktigt creepy.

Stod i kö till toaletten på något ställe, jag vet inte rikigt vad
det var för plats men det spelar ingen större roll. En ganska
kraftig snubbe går ut från en av toaletterna med orange dörr,
han går förbi mig och tafsar på mig medan han går. Jag blev
arg såklart. Så vad gör jag? JO, jag tar ett fiskben(ett sådant
man hittar när man äter fisk ibland och blir glad för att man
funnit innan man råkat svälja det) och kastar det på idioten
som vänder sig om och blir lika arg han. Varför kan man ju
unda över men jag blev iallafall rädd så jag kastade mig
in i ett av wc-båsen och låste. Inifrån hörde jag nån tjej som
sa, - "Vad gott det ser ut!!!" och någon annan som sa "Hon
kanske har bitit på den?". Jag var rädd därinne på toan.
Min plan var att vänta ut de utanför, men sen började den
där killen försöka bryta sig in i mitt bås. Då vaknade jag
och hade fortfarande Frasse i famnen, det kändes tryggt.

Hade ätit fish 'n' chips till middag och hade hittat ben i fisken.
Tror det kan ha planterat fiskbenkastnings-idén i mitt
undermedvetna. Hur bär sig hjärnan åt för att koka ihop sådant
där?

En stor eloge till min älskade mamma som har triljoner bollar
i luften TJUGOFEM timmar om dygnet typ. Ja, 25. Tyyyp.
Inte nog med Canadaresan där det är så mycket som måste
ordnas och krånglas med. Ni vet.. ska man mellanlanda i USA
så måste man svara på de där ja/nej-frågorna.

"Söker du inträde för att ägna dig åt brottslig eller
omoralisk aktivitet?"

"Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage,
terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan
1933 och 1945 på något sätt inblandad i
förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller
dess allierade?"
(bl.a)

Tar sån tid att överväga svaren. Ska man vara ärlig eller
vågar man ta risken? Vi har valt att ta den där risken för vi
har ju släktingen som gifter sig i Canada och det får vi
bara inte missa. Vad jag gjorde 1937 kan de skita i!*
Hursomhelst. Krångel med resan var det ja. Eller, inte så
mycket krångel egentligen men allt det där vanliga man
måste hålla på att ägna sig åt när man ska resa. Nu har
jag tagit på mig huvudansvaret så vi får se hur det går.
Hoppas vi kommer iväg!

Men mamma var det jag skulle prata om. Hon har läskigt
mycket jobb som tar upp ungefär all hennes tid. Förra veckan
jobbade hon från 11 på förmiddagen till typ 21 dagen efter.
Ingen sömn däremellan inte. Sen två dagar efter, på
söndagen, så åker hon dit igen.

Inte nog med det. Hon har två barn att oroa sig över.
Jag är väl den som sköter sig mest men ändå.

Som vuxen antar jag att folk förväntar sig att man ska
klara av allt sådant här. Det jag har nämnt är ju långt
från allt. Det är rätt sjukt att lägga på en människa.
Men mamma gör det och det ska hon ha creds för!
Hon är pure gold för mig (oj, den har man aldrig hört
förut!). Gud vad cheesy det börjar bli. Dags att stänga
ner. Men jaja. Älskar min mamma, det är ingen
hemlighet.


* Nej jag är inte runt 100 och jag är ännu mindre en nazist.