L O C K E D I N N E V E R L A N D

En stor eloge till min älskade mamma som har triljoner bollar
i luften TJUGOFEM timmar om dygnet typ. Ja, 25. Tyyyp.
Inte nog med Canadaresan där det är så mycket som måste
ordnas och krånglas med. Ni vet.. ska man mellanlanda i USA
så måste man svara på de där ja/nej-frågorna.

"Söker du inträde för att ägna dig åt brottslig eller
omoralisk aktivitet?"

"Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage,
terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan
1933 och 1945 på något sätt inblandad i
förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller
dess allierade?"
(bl.a)

Tar sån tid att överväga svaren. Ska man vara ärlig eller
vågar man ta risken? Vi har valt att ta den där risken för vi
har ju släktingen som gifter sig i Canada och det får vi
bara inte missa. Vad jag gjorde 1937 kan de skita i!*
Hursomhelst. Krångel med resan var det ja. Eller, inte så
mycket krångel egentligen men allt det där vanliga man
måste hålla på att ägna sig åt när man ska resa. Nu har
jag tagit på mig huvudansvaret så vi får se hur det går.
Hoppas vi kommer iväg!

Men mamma var det jag skulle prata om. Hon har läskigt
mycket jobb som tar upp ungefär all hennes tid. Förra veckan
jobbade hon från 11 på förmiddagen till typ 21 dagen efter.
Ingen sömn däremellan inte. Sen två dagar efter, på
söndagen, så åker hon dit igen.

Inte nog med det. Hon har två barn att oroa sig över.
Jag är väl den som sköter sig mest men ändå.

Som vuxen antar jag att folk förväntar sig att man ska
klara av allt sådant här. Det jag har nämnt är ju långt
från allt. Det är rätt sjukt att lägga på en människa.
Men mamma gör det och det ska hon ha creds för!
Hon är pure gold för mig (oj, den har man aldrig hört
förut!). Gud vad cheesy det börjar bli. Dags att stänga
ner. Men jaja. Älskar min mamma, det är ingen
hemlighet.


* Nej jag är inte runt 100 och jag är ännu mindre en nazist.