L O C K E D I N N E V E R L A N D

Var hos Max en snabbis igår och hälsade på mitt älskade finaste
bästaste Frassekattskrälle. Han har det så bra där, men han blev
glad att se mig tror jag. Han spann och dreglade hela tiden!

Oj, vad hans öga matchar klänningen. Säkert med flit.

När jag tidigare gånger har sagt att jag varit trött på jobbet..
Well, det var ingenting i jämförelse med nu. Nej, fy fan.
Hejdå hejdå jobbet.

Förresten. Bara för att jag helst inte vill gå tillbaka dit så
betyder det inte att jag inte gör ett bra jobb när jag väl är
på plats. Älskar mina tanter och gubbar. Men min tid är inne
nu. Det räcker och jag känner att det inte är värt ångesten
som formar sig till en klump i magen så fort jag ska in på
det där kontoret.

Idag såg Louie och jag en affisch på Ludwig. På stan. Det var sjukt
coolt på något vis.

Vi ska på hans spelning på Debaser Medis på lördag. Ser verkligen
fram emot det! Både Louie och jag såg honom när han framförde
några låtar på Bengans, eller vad affären nu heter på Drottninggatan.
Det var första gången jag har sett honom in action så att säga.
Stod och log hela tiden. Om det inte syntes utanpå så kunde åtminstone
jag känna det inuti mig. Det var en väldigt fin känsla. Är inte
Ludwigs bästa vän eller så men jag har känt honom nu i över ett
år och har under tiden fått följa hans väg in på trackslistan.
Är otroligt glad för hans skull och han är verkligen värd det här!

Är hos mormor!
Kändes väldigt konstigt att gå mot huset när man inte möttes
av två galna hunder. Det stämde liksom inte.
Tittade ut över det oändliga havet av blåbärsris där jag så
många gånger tidigare sett de finaste hundarna springa som
tokar. Åh, Ronja och Alice, vi saknar er så.
På något mystiskt vis så känns det ändå som att de finns här.
Känslan av att de plötsligt ska springa emot en så fort de kan
finns verkligen där hela tiden. Eller fanns, då jag gick där
på gångvägen. Sedan förstod man ju, väl inne i huset.
Katten finns kvar, men honom har jag aldrig fått någon riktig
kontakt med. Fast det är bra att han finns, mormor behöver
honom vid sin sida.

Mor och jag var på fotografiska idag och såg tre riktigt intressanta
utställningar. Vi fastnade speciellt för Sandy Skoglunds fotografier
som faktiskt var helt otroliga. De var roliga, knäppa, ganska sjuka
och väldigt fantasifulla. Googla.


(ALLT det gula är ostbågar. Ja, väggarna också.)

På fredag verkar det som att Flykt kommer till Stockholm. Äntligen!
Har typ helt kommit av mig med mitt skrivande så jag berättade
aldrig om att jag hade några riktigt fina dagar i Göteborg.
Det är som att när jag väl har något att skriva om, då blir det för
jobbigt och på tok för lätt att skjuta upp. Jag är ju sådan.
Men man kan ju alltid göra sitt bästa och försöka ändra på sådana
där tråkiga gamla mönster. Så nu sitter jag här och säger att jag
hade det väldigt fint i Göteborg sist. Bortsett från att jag glömde
kameran. Var livrädd för att den var borta om jag ska vara ärlig.
Minns mycket väl hur jag inte tog med den när vi skulle ut.
Kommer ihåg att jag sa "Jag tar inte med mig kameran ikväll".
Men nuförtiden visar det ju sig att mina starka minnesbilder inte
alltid är några att lita på. Fast nu var de det! Haha, för Flykt hittade
den hemma på fönsterblecket(gar googlat på ordet, det finns).
Jag som trodde jag hade kollat överallt.
TUR, för det var Max som gav mig den i 20-årspresent.

Vart var jag? Jajuste. Fredag. Finbesök. Wiiiie!

Har de två senaste nätterna sovit ganska länge. Gillar det iallafall.
Hoppas jag fortsätter med det för sömn är något som man utan
tvekan behöver. Mer än 4 timmar då.

Nu ska brorsan gå så jag måste ge honom datorn. Åh, lite
irriterande men skönt på samma gång. Man får liksom lite mer
tid till annat. Som frukost till exempel.

Bror fyllde 18 i torsdags. Stort grattis till honom!
Den här bilden är tagen i Canada när vi var en snabbis i Chinatown.

Jag känner just nu att jag måste börja träna.
Jag måste få min kropp i god form för jag trivs inte som jag är
för tillfället.

Jag är rätt kul.
Jag säger att jag ska göra det och det och det. Vad händer?
Absolut ingenting. Sådant jag får gjort är saker som att
införskaffa specialfodret till katterna och comviq-kompis-
påfyllning. Det är typ det.

Har jag börjat dansa? Nej.
Har jag sparat ihop en enda krona till Australien? Nej.
Har jag fortsatt "träna"? Nej.
Har jag börjat med matlådor? Nej.
Har jag lärt mig hur kameran fungerar? Nej.
Har jag städat och rensat ut skiten ur rummet? Nej.
Har jag tagit körkort? Nej.
(Tro mig, den här listan fortsätter)

Jag kommer då och då på saker som jag vill göra. Små och
större projekt. Men ingenting händer. En sådan enkel sak som
att dammsuga rummet får vänta i veckor oftast.
Det är jag som har makten, det är jag som kan se till att något
händer men vid de orden tar det stopp.
Gud vad irriterad jag är och tårarna bara rinner.

Men nu ska jag ringa en kund och säga att jag kommer imorgon.
Det blir ingen städning, endast en handling. För jag visste inte ens
att hon var hemma från semestern fast hon har varit det i två, tre
veckor nu. Visste jag det så skulle hon fått sitt hem städat förra
måndagen. Dessvärre hade jag ingen aning om hemkomsten då
kontorsmänniskorna av någon okänd anledning inte hade talat om
det för mig. Så nu måste jag ringa henne. Skulle gjort det i fredags
när jag fått reda på att hon kommit hem, men jag la såklart det
på hyllan i två dagar. Nu ska jag ringa gör att jag måste, för att
jag inte kan vänta längre. Hoppas hon inte blir arg.

Jag är trött på mig och jag är trött på jobbet och jag har inte lust
med något alls just nu. Önskar Frasse var här.
Sen måste jag dammsuga och sånt. Det kommer jag göra för det
var något mamma sa att jag skulle göra. Annars hade jag väl inte
gjort det heller antar jag. Men hon står och manglar i tvättstugan
så jag får fan ta och skärpa mig så hon får komma hem till ett hem
med lite färre smulor och damm på golven.

Jag skriver det här för att det är skönt att få ur sig det på något vis.
Ganska skönt att skriva.
Orkar inte prata om det.
Ok, bra.

Jag saknar Frasse så sjukt jävla mycket. Det är verkligen tomt här
hemma utan honom och det stör mig enormt mycket att jag inte
kan få träffa honom precis när jag vill. Mitt älskade kattskrälle!

Han verkar ha det bra hos Max och det är jag glad för. Max
älskar Frasse och Frasse älskar Max. Dessutom verkar han tycka
om Göran också. Kan inte tänka mig ett bättre hem om han nu ska
bo någon annanstans. Eller jo det kan jag, det skulle vara om
jag hittade mitt egna ställe.

Men så är det inte nu. Kommer inte flytta på ett bra tag och då
måste det vara på det här sättet.
Det är svårt att åka hem till Max hela tiden bara. Han är ju min
förra pojkvän och han träffar någon annan nu. Vore lite konstigt
om hans galna ex åkte hem till honom stup i kvarten. Akward.
Men Max vet hur mycket jag älskar min katt, han har ju varit med
i nästan två år. Så han har sagt att jag får sova över där någon gång
om jag vill. Antingen sover han på soffan eller så är han hos sin
flickvän. Det lät rätt okej tycker jag. Måste få träffa Frasselove.

Känner mig ledsen idag och jag vet inte riktigt vad som ligger bakom
det vilket gör det ännu värre nästan.

Ska fixa något att äta så jag får lite energi.

Okej då var man hemma igen då.
Det är både segt och tråkigt men ändå lite skönt på samma
gång. Om jag inte hade jobbet så skulle det vara ännu bättre!
Har inte direkt tid till att skriva mer just nu för jag måste göra
mig i ordning.

Efter jobbet ska jag hem till Max och hälsa på mitt hjärtegryn,
Frasseälsklingen, och sen bär det av hem där det ska lagas
linssoppa. Mm!