L O C K E D I N N E V E R L A N D

Sitter just nu med mamma hos några fina vänner till familjen.
Tycker så mycket om att vara här! Kombinationen supertrevliga
människor och supergodmat i en sjukt supersnyggt inredd
lägenhet är en höjdare. Med lite Twin Peaks-musik i bakgrunden.

Jag mår bra. Men vi har pratat en hel del om Arne ikväll och det
kommer liksom ifatt en. Gång på gång. Det känns i och för sig
rätt så skönt att man inte har gått och glömt bort allt bara för att
avskedstunden är "avklarad". Men såklart så tar det på energin.

Ser just nu på fotbolls-VM och ska efter det in mot stan igen för
att njuta av lördagskvällen. Jag behöver ha roligt. Jag måste
tänka på annat än allt elände som hänt på senaste tiden.

Ändå så har jag inte berättat om allt här. I tisdags till exempel
så blev Max misshandlad av fem pers. Varför? Jo, han såg de
stå och sparka på en annan och försökte få dom att sluta.
Han tog inte till våld själv men ställde sig liksom mitt i det hela
för att avbryta, om jag förstått det rätt. Rätt som det var låg
han på marken och fick ta emot sparkar mot kroppen. På något
sätt lyckades han ta sig upp och sprang(som bara han kan) tills
han föll ihop på vägen. En polisbil fann honom och tog honom
till sjukhuset där han fick stanna i några timmar. Men han minns
inte så mycket från just det.
Det skulle kunna ha gått mycket värre än vad det gjorde. Det var
liksom "bara" en axel som hoppade ur led och hans knäckta revben
sen tidigare blev sannerligen inte bättre. Sen så fick han massa
sår på kroppen och hade väldigt ont i knäet och armleden.
Men han slapp brutna ben och han slapp döden.