Stolt

Fick ett sms idag som jag förstod var från Marianne.
Automatiskt fylldes jag av hopp och tänkte att hon skulle
berätta om att allt bara har varit en bluff och att Arne
i själva verket lever. På riktigt, det var det första som
dök upp i huvudet på mig.

Men nej tyvärr. Arne finns inte kvar i denna värld.
Inte kroppsligt ialla fall. Men vi håller honom kvar hos
oss genom att prata om honom och tänka på honom..
Det känns bättre när vi pratar om honom. Jag älskar
när mamma berättar om hur det var när hon var liten
och hur Arne var då och även efter det. Jag blir så
himla stolt på något vis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0