Hur dåligt kan man må?
De finns ju de som mår mycket sämre än mig.. Därför tänker
jag alltid på att jag inte borde sjåpa mig och ta till ett leende
istället. Har såklart kommit på att det är ganska dumt av mig.
Det är klart att man måste få må dåligt, oavsett om det finns
de som mår sämre än en själv. Man borde inte ens jämföra
sig själv med andra. Inte alltid ialla fall. Det är förstås bra att
ibland inse hur jäkligt bra man har det när det kommer till
vissa saker.. Rent materiellt hör jag till de rikaste i världen.
Har det också väldigt bra då jag inte behöver leva i ständig
oro pga mina politiska åsikter och så vidare..
Så visst, jag har det bra. Men mår jag bra? NEJ. Jag mår så
jävla dåligt just nu och har gjort det ett bra tag. Istället för
att verkligen inse det så har jag som sagt tänkt på att jag
är dum och bortskämd som klagar på min situation då jag
ständigt jämfört mig med vissa andra. Jag har tänkt att
jag kanske överdrivit, som om jag bara mådde kasst på
låtsas för att folk skulle bry sig och ta hand om mig. Det är
inte så, men jag har tänkt så för att sen bli arg på mig själv
och än en gång tycka att jag är heldum.
Ronja har dött. Min morfar har dött. Imorgon blir det bårhus.
Trött som FAN på jobbet. Vet inte vad jag ska göra med mig
eller mitt liv(NEJ JAG VET INTE VAD JAG SKA PLUGGA ELLER
NÄR). Det är slut mellan mig och Max nu :´(
Jag gjorde slut och det känns förjävligt just nu. Vill helst
bara åka hem till honom nu nu NU. Men jag måste ta hand om
mig själv först. Jag måste må bra och vara någorlunda nöjd
med mig själv innan jag kan fokusera på någon annan.
Massa massa kramar till dig Lilla P!
Nu vet jag ju inte mer än vad du skriver här. Men, om det nu är till någon tröst, minns jag väldigt tydligt att efter studenten så mådde jag pest och pina. Stora världen hade för mycket att erbjuda och jag visste inte vilken väg jag skulle gå för att hinna med allting. Eller ens veta vad jag ville hinna med. Överjävligt tyckte jag det var att bli "vuxen" och att ses som en vuxen från samhällets synvinkel.
MEN.
Det gick över. Poff, en dag.
Så, ljuset kommer.
Glöm inte att du behöver inte stressa fram några beslut för Framtiden med stort F. Det blir ändå inte som man tänkt sig. :) Och det är bara positivt. Och vad du än tar dig för under transportsträckan, påminn dig själv om att även se den som en del av livet och gör det mest utav den. Även om det är mörkt och deppigt. Kräv inte ner dig i det negativa men se det som en del av livet. En del som går över. Allt du är med om gör dig rikare som människa. :)
Oj, nu blev det värsta moralpredikan. Det var inte meningen. Men tänkte att det är alltid skönt att höra att man inte är ensam om det man upplever.
Stor kram <3
(sen är det förstås extra mkt mer ledsamt nu med allt som har hänt...inte meningen att låta som om det inte spelar in)
