L O C K E D I N N E V E R L A N D

Det var himla fint där ute på Dalarö.
Och det var riktigt roligt att träffa allihopa för vi ses på TOK för sällan!
Kvällen bjöd på god mat och trevligt sällskap i kombination med
vacker natur. Det var bara två saker som var mindre bra med kvällen.
Det ena var att vi fick se på när flyttfåglarna satte kursen söderut. Då vet
man att sommaren börjar lida mot sitt slut och det, ursäkta språket,
-suger fett! När förra vintern äntligen var över tänkte jag att jag inte
skulle palla med en till men hey, snart är vi där igen.

Oj, det var inte alls meningen att tvärvända sådär från bilden vackra
Dalarö till vinterdeppen! Vänd tillbaka, shazam!

Stugan vi sedan gick in i för att fly den sjunkande temperaturen var
hyrd av käre gudmor Eva + familj. Mysigt var det, det fanns en super-
skön soffa i manchester som jag helst skulle vilja sno hem.
Det åts kladdkaka, bakad av Frödingegänget och det pratades på om
allt möjligt i flera timmar. Fast jag satt mest och skrattade.
Det var en bra kväll helt enkelt som även inkluderade massa coaching.
Behövde det så det uppskattades verkligen! Sedan sov jag gott i den
sköna manchestersoffan.



Men stopp!
Vad var det andra mindre bra med kvällen? Tja, i ena gardinstången hänge
en docka av typ halm eller något. Den hade en snara runt halsen vilket
var ytterst obehagligt. Speciellt när mamma började dra upp diverse
skräckfilmer och sådant. Inte för att jag har sett någon utav dom men det
betyder inte att mitt huvud inte kan koka ihop läskigheter. Eva fick ta ner den
när vi skulle sova för den var för kuslig. Den var ialla fall inte ond eller något.
Vi överlevde natten och fick även reda på att dockan var till för att jaga bort
häxor och spöken.