Den där kräftskivan...
Kräftskivan var lyckad! Den höll till på en väldigt fin ö vid namn Ornö!
Louie var där tidigt för att förbereda och vi andra samlade ihop oss
på pendeln påväg till Handen runt 16-tiden. Väl vid Handen åkte vi
buss och sedan en färja över till en välkomnande Louie!
Hennes faster som också hyrde stuga på ön tog hand om våran
packning och skjutsade upp den till huset. Vi andra gick.
Plötsligt började det regna som bara fan! Vi skrek übertjejigt och
passade på att överdriva så mycket det bara gick. Okej, inte
Patricia kanske.. (höhö). När vi inte trodde det kunde regna mer
så gjorde det det ändå. Vi blev verkligen hur blöta som helst.
Vi sprang till ett hus och klistrade fast oss längst väggarna då taket
bara "stack ut" lite grann. Vi skrek i panik samtidigt som vi skrattade
så vi grät. Det lilla skyddet vi hade var inte till någon vidare hjälp,
speciellt inte när det började blåsa så att regn attackerade piskande
från alla håll och kanter. Men tillslut hörde vi hur en man stod och
ropade på oss 20 meter bort.
Några blöta sekunder senare stod vi där, hemma hos totala främlingar
vars hallgolv gick från torrt och rent till blött och skitigt. De var så snälla
så och lånade oss tre paraplyer. Vi gick och regnet började avta.
Vi kom fram till huset och oh boy, vad fint det var! Det var som hämtat ur
den mysigaste sagoboken. Kräftskivepeppen exploderade och vi
irriterade oss över den där oskrivna regeln som säger att skivan ska
hållas då det börjar mörkna där utanför. Vi hackade ihop en sallad
som ställdes i kylen. Sedan väntade vi.. Louie, Tove, Hannah och jag
spelade ett spel som förmodligen var det tråkigaste i hela vida
världen. Det handlade om att ta reda på vad som var bäst, -man eller
kvinna. Det passade ju oss globalisar. Verkligen.
Jag vet inte riktigt vad vi sysslade med men tiden gick och tillslut
efter att ha dukat fram allting så var det dags. Bordet var jättefint!
Louie hade varit baotaduktig med att fixa fram allt. Seriöst, hon borde
få kräftskivefixarmedaljen. För det första hade vi en vit pappersduk.
För det andra och det tredje och whatever så fanns det girlanger,
ljuslyktor och andra saker man ska hänga upp. Sedan speciella
kräft-knivar, servetter med avbildade kräftor på och över bordet hade
någon strött konfetti föreställande hästar. Nej jag skoja, kräftor såklart.
(....)
Och ajuste, - tre kg kräftor.
Snacka om att det var gott! Vi åt och snapsade eller hur man nu ska
uttrycka sig. Det var gott med mat och riktigt äckligt med de där
sistnämnda. De har sådana konstiga namn också. Piraten och
Gubben och allt vad de hette. Snapsvisorna var också egendomliga,
men på ett bra sätt!
Det var en riktigt mysig kväll/natt. Mycket dans, sång, sanning och
konsekvens, twister and so on... Dagen efter åt vi frukost i solen.
Louie var där tidigt för att förbereda och vi andra samlade ihop oss
på pendeln påväg till Handen runt 16-tiden. Väl vid Handen åkte vi
buss och sedan en färja över till en välkomnande Louie!
Hennes faster som också hyrde stuga på ön tog hand om våran
packning och skjutsade upp den till huset. Vi andra gick.
Plötsligt började det regna som bara fan! Vi skrek übertjejigt och
passade på att överdriva så mycket det bara gick. Okej, inte
Patricia kanske.. (höhö). När vi inte trodde det kunde regna mer
så gjorde det det ändå. Vi blev verkligen hur blöta som helst.
Vi sprang till ett hus och klistrade fast oss längst väggarna då taket
bara "stack ut" lite grann. Vi skrek i panik samtidigt som vi skrattade
så vi grät. Det lilla skyddet vi hade var inte till någon vidare hjälp,
speciellt inte när det började blåsa så att regn attackerade piskande
från alla håll och kanter. Men tillslut hörde vi hur en man stod och
ropade på oss 20 meter bort.
Några blöta sekunder senare stod vi där, hemma hos totala främlingar
vars hallgolv gick från torrt och rent till blött och skitigt. De var så snälla
så och lånade oss tre paraplyer. Vi gick och regnet började avta.
Vi kom fram till huset och oh boy, vad fint det var! Det var som hämtat ur
den mysigaste sagoboken. Kräftskivepeppen exploderade och vi
irriterade oss över den där oskrivna regeln som säger att skivan ska
hållas då det börjar mörkna där utanför. Vi hackade ihop en sallad
som ställdes i kylen. Sedan väntade vi.. Louie, Tove, Hannah och jag
spelade ett spel som förmodligen var det tråkigaste i hela vida
världen. Det handlade om att ta reda på vad som var bäst, -man eller
kvinna. Det passade ju oss globalisar. Verkligen.
Jag vet inte riktigt vad vi sysslade med men tiden gick och tillslut
efter att ha dukat fram allting så var det dags. Bordet var jättefint!
Louie hade varit baotaduktig med att fixa fram allt. Seriöst, hon borde
få kräftskivefixarmedaljen. För det första hade vi en vit pappersduk.
För det andra och det tredje och whatever så fanns det girlanger,
ljuslyktor och andra saker man ska hänga upp. Sedan speciella
kräft-knivar, servetter med avbildade kräftor på och över bordet hade
någon strött konfetti föreställande hästar. Nej jag skoja, kräftor såklart.
(....)
Och ajuste, - tre kg kräftor.
Snacka om att det var gott! Vi åt och snapsade eller hur man nu ska
uttrycka sig. Det var gott med mat och riktigt äckligt med de där
sistnämnda. De har sådana konstiga namn också. Piraten och
Gubben och allt vad de hette. Snapsvisorna var också egendomliga,
men på ett bra sätt!
Det var en riktigt mysig kväll/natt. Mycket dans, sång, sanning och
konsekvens, twister and so on... Dagen efter åt vi frukost i solen.
Kommentarer
Trackback
