L O C K E D I N N E V E R L A N D

Vad ska man säga om jobbet?
Det är blandade känslor kan man ju säga..
Det är skönt när det är lugnt, givetvis, då det bara
är att se om det är någonting som fattas och behövs
fyllas på eller att torka av disken med någon stackars trasa.

Men runt lunchtid.. Då kan vi snacka stress!
Min andra dag idag och vid båda luncherna
har jag ringt mamma och Linus för lite(mycket)
terapisnack. Jag tycker att det är ganska fel att
låta någon som precis börjat att själv ta hand
om en egen kassa. Visserligen har jag förstått
det mesta tror jag men jag är fortfarande NY
och jag känner verkligen pressen.
Stressigt kommer det alltid vara, men jag vet just
nu inte riktigt hur jag ska hantera det bara och jag
finner det något obehagligt då och då.
Det hjälper inte att jag har så höga krav på mig själv.
Känner mig ofta väldigt i vägen och gör jag någonting
fel så skäms jag otroligt mycket, och det är fel för
det är inte så konstigt att det händer i början.

Det är tur att det inte är så jämt och ständigt
och det är verkligen tur att jag har många trevliga
medarbetare, annars skulle jag nog inte klara det.

Imorgon ska jag fråga om jag kan få städa mera.
Har ingenting emot det alls faktiskt, att städa i
själva matsalen eller inne på toaletterna.
Diskar mer än gärna alla brickor och fyller utan problem
på det som saknas (fylla på is och muggar är bara kul).

Tror verkligen inte att jag kommer känna såhär hela tiden
utan bara under en kortare tid framöver, tills då jag har
greppat allt och kan köra på som de andra.

Det ordnar sig, det tror jag verkligen.