L O C K E D I N N E V E R L A N D

Hade funderat länge. Hade vänt blad efter blad då jag ville se mig om efter
så många möjligheter som möjligt.
Sedan var det min tur.
Jag blev vägledd till platsen där det skulle ske och jag förstod
att det var dags att ta farväl av mig själv.
Det var upp till mig nu och jag började än en gång att backa tillbaka till det
säkra där det endast fanns ett svar. Det trygga. Klockan hade tickat
länge och fortsatte sjunga samma melodi medan jag mötte min egna
blick och sökte efter det rätta svaret. Vad var rätt för mig?
Det var några som drog mig åt två olika håll och jag visste inte vem jag
kunde lita på. Det var jag. Det var jag själv som slet och drog.
Tick tack!
Klev allt längre ut mot kanten men det var svårt. Det var bäst att blunda och
bara få det gjort. Jag gav den avgörande signalen och sprang tillsist ut mot
kanten och kastade mig ut i ovissheten.

Hejdå, mitt namn var Paula.

Hej! Jag är Paula.

-
Har ännu inte vant mig vid att ha lugg.
Mamma och jag var och klippte oss igår och det är det texten handlar om(vet att den inte är så bra:P).
Dilemmat: sne(d?)lugg eller en helt vanlig.. lugg?