L O C K E D I N N E V E R L A N D

Vid middagen:

Mamma hällde upp soppan i skålarna och jag blev direkt
orolig "Vadå? Ska jag äta upp allt det där?".
(info: skålarna är väldigt små)
Mamma surplade i sig allt på två röda och langade två
pannkakor på sin tallrik. Själv satt jag med mina rostade
mackor som jag doppade i soppan vars yta/nivå(?) aldrig tycktes
vilja sänka sig nedåt i skålen.
"Kan jag inte få ta en pannkaka?"
"Ät upp soppan först. Man kan faktiskt inte bara äta efterrätt"
Likt en sjuåring tänkte jag att jo det kan man visst det, men
mamma hade pannkakstallriken på sin sida av bordet.
Kunde inte göra något.

Efter ett tag så slog jag till med "Hallå, jag är faktiskt 18, jag får
göra vad jag vill" (Pinsamt Paula, piiinsamt).
"Vem är det som har lagat maten då?"
Damn it! Like a slap in the face!
Med svansen mellan benen fick jag inse att jag inte alls kan
styra och bestämma hursomhelst bara för att jag snart har varit
myndig i ett år. Det var bara att hälla i sig soppan för att sedan
vara mätt så jag bara pallade med EN pannkaka.
Gud vart är världen påväg och när ska jag få ta sådana här
pannkaksbeslut helt själv?