L O C K E D I N N E V E R L A N D

Sitter på mammas jobb och jag vill mest bara gå och lägga mig.

Är här för att prata lite med chefen och sen ska jag hem till papi.
Senare idag ska jag med några andra släktingar ta tåget till Värmland
och som det ser ut nu så kan inte Linus följa med vilket gör mig så
ledsen för jag saknar honom så. Igår när vi pratade i telefon sa jag
att det kändes som eeevigheter sedan sist och frågade hur lång
tid det faktiskt gällde, -"När sågs vi sist egentligen?", Linus: "I förrgår".
Okej, jag har problem, man borde tycka att det inte är så farligt
med två dagar. Men då har man inte träffat min Linus.
Har man det så är Audells omtalade maltbrist ingenting jämfört med
(min) Linusbrist som är en mycket allvarlig sådan, jag måste liksom
ha min dagliga dos.

Han är så snäll också.. När han ringde inatt sa han att han ställde
alarmet så han kunde känna efter om han eventuellt skulle må
lite bättre och därav kanske kunna hänga med till Värmland.
Jag vet att han nog kommer göra det också, men jag tror han säger
så för att mest vara snäll. Det är typ magsår vi pratar om och hur bra
kan man bli över en natt? Men jag hoppas! Jag hoppas innerligt som fan!
Min familj älskar Linus och jag är så övertygad om att resten av släkten
också kommer göra det, så då får de väl träffa honom någon annan
gång. Men jag vill träffa honom nunununuuu!
Vill inte stanna länge hos farmor och farfar för det här känns ganska
så olidligt.

Men men, nu kan jag nog inte sitta mer här för alla..ja, kolleger (:D)
börjar droppa in.

Harebrao! (Förresten, hur många gånger skrev jag Linus namn i detta
inlägg egentligen?^^)