Beloved Sugar
I skolan gick jag från toppen till botten av botten. Ringde min fina mamma som var på sitt jobb. Hon sa "Kom hit, Helena kommer också och vi ska äta lunch. Jag bjuder dig med!", "Mm.. ska bara se om vi har något viktigt på schemat", "Det viktigaste är att du mår bra, kom!".
Jag har verkligen en himla fin mamma. Jag fick hallonpaj och cola och nu sitter jag på hennes kontor och äter glass som hon serverade mig. Ska ta itu med alla miljarder saker jag har kvar.. Att allt är försenat tär verkligen på mig, det är så jobbigt.
Igår skrev jag om hur outhärdligt det är med barnskrik och det står jag fast vid men det finns något som jag tycker så mycket om med de där små varelserna. Ärligheten.
När jag satt på bussen och åkte över västerbron så satt det ett litet barn i sin vagn och försökte ta in alla intryck och händelser. Världen är så stor för en sådan liten krabat vilket bidrar till de stora ögonens förundrade blick.
Att få ögonkontakt med en människa, en liten en, är så fint. Det finns inget förakt där, inget som fördömer en, men nyfikenhet och den där ärligheten som jag nämnde några rader ovan.
De ögonblicken betyder mycket för mig för de är så speciella på något sätt. Misstänker att jag inte förklarar det så bra.
Jag minns en annan gång då jag och en liten pojke satt och tittade på varandra och med ens kände jag mig mycket mindre än honom. Hans ögon utstrålade vänlighet och det lyste om honom när han log.
Sen lyckas världen förstöra en..
Jag har verkligen en himla fin mamma. Jag fick hallonpaj och cola och nu sitter jag på hennes kontor och äter glass som hon serverade mig. Ska ta itu med alla miljarder saker jag har kvar.. Att allt är försenat tär verkligen på mig, det är så jobbigt.
Igår skrev jag om hur outhärdligt det är med barnskrik och det står jag fast vid men det finns något som jag tycker så mycket om med de där små varelserna. Ärligheten.
När jag satt på bussen och åkte över västerbron så satt det ett litet barn i sin vagn och försökte ta in alla intryck och händelser. Världen är så stor för en sådan liten krabat vilket bidrar till de stora ögonens förundrade blick.
Att få ögonkontakt med en människa, en liten en, är så fint. Det finns inget förakt där, inget som fördömer en, men nyfikenhet och den där ärligheten som jag nämnde några rader ovan.
De ögonblicken betyder mycket för mig för de är så speciella på något sätt. Misstänker att jag inte förklarar det så bra.
Jag minns en annan gång då jag och en liten pojke satt och tittade på varandra och med ens kände jag mig mycket mindre än honom. Hans ögon utstrålade vänlighet och det lyste om honom när han log.
Sen lyckas världen förstöra en..
Kommentarer
Trackback
