Odödlig

Det är vindstilla därute och jag kan höra hur några fåglar lågmält men vackert sjunger.
Vad är det de berättar?
Kanske planerar de hur de ska ta över människans världskontrollerande hand.
Kanske för de vidare uråldriga berättelser och historier så att de inte ska glömmas bort.
Jag vet inte.

Natten är inte längre ung. Har de inte sovit eller har de vaknat upp igen för att välkomna
den nya dagen?
Jag vet inte.

Natten åldras snabbare än någonting annat just nu. Snart är den förbi och då
kommer fåglarna sjunga allt högre för att välkomna den högt ärade solen.
Kanske har då den vindstilla stunden dött ut liksom natten själv.
Jag är odödlig. Bara tiden kan säga upp mig. Men nuet varar förevigt, därav
min odödlighet. Jag är här för att stanna.
Någon gång kanske jag sjunger om mina berättelser. Du får lyssna om du vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0