Kärlek kanske är något fint ändå..
Inte det roligaste att läsa om kanske, hur jag längtar efter kärleken som finns, max,
två timmar bort om man tar x2000-tåget. Jag minns mycket väl hur.. ja, irriterande och frustrerande det var att själv vara singel när "alla andra" hade någon. Nu märker jag inte så mycket av det men när jag var singel så fick jag naturligtvis syn på vartenda par som promenerade runt, hand i hand, i vårsolen.
Jag väntade på min tid men började tvivla på om kärleken ens var för mig.
Blev nästan arg. -"Vad faan är kärlek?!"
Att vara arg hör inte till min personlighet, men jag tror nästan att det skulle göra mig gott, att det skulle vara nyttigt att någon gång bli riktigt riktigt arg. Men nej, inte jag inte.
Hursomhelst. Nu när jag har Linus så vill jag ju inget annat än att hålla honom i handen mest hela tiden och det är väl inget konstigt med det... tycker jag NU.
Men om jag vore singel skulle jag dock undrat om inte alla söta paren skulle kunna gå någon annanstans eller bli osynliga. Varför det egentligen? Det handlar inte om att jag missunnar andra lycka, tvärtom, mer av det behövs i denna värld! Det är bara det att... det är så jobbigt att påminnas om sin egna ensamhet.
Det är svårare för vissa än för andra och man har väl sina perioder antar jag. Men det är något med våren..
två timmar bort om man tar x2000-tåget. Jag minns mycket väl hur.. ja, irriterande och frustrerande det var att själv vara singel när "alla andra" hade någon. Nu märker jag inte så mycket av det men när jag var singel så fick jag naturligtvis syn på vartenda par som promenerade runt, hand i hand, i vårsolen.
Jag väntade på min tid men började tvivla på om kärleken ens var för mig.
Blev nästan arg. -"Vad faan är kärlek?!"
Att vara arg hör inte till min personlighet, men jag tror nästan att det skulle göra mig gott, att det skulle vara nyttigt att någon gång bli riktigt riktigt arg. Men nej, inte jag inte.
Hursomhelst. Nu när jag har Linus så vill jag ju inget annat än att hålla honom i handen mest hela tiden och det är väl inget konstigt med det... tycker jag NU.
Men om jag vore singel skulle jag dock undrat om inte alla söta paren skulle kunna gå någon annanstans eller bli osynliga. Varför det egentligen? Det handlar inte om att jag missunnar andra lycka, tvärtom, mer av det behövs i denna värld! Det är bara det att... det är så jobbigt att påminnas om sin egna ensamhet.
Det är svårare för vissa än för andra och man har väl sina perioder antar jag. Men det är något med våren..
Kommentarer
Trackback
