L O C K E D I N N E V E R L A N D

Idag har jag känt att jag bara måste få komma iväg till
London igen. Jag vill bo där, ialla fall under en kort tid, ett
år kanske skulle räcka. Sedan får man se vad som händer.
Men dit vill jag. Människorna där är så underbara och det
finns så obeskrivligt mycket att upptäcka. När jag väl kommer
dit så ska jag hjälpa dem på traven med deras konstiga
matkultur som inte är så mycket att skryta med.

Är ensam hemma. Maya är ute i parken och ska vara hemma
senast 21:00. Vi har chips och colan ligger i kylen.
Wow-feelingen med dagen har avtagit ganska mycket men
så är det och det är väl inget konstigt med det.
Tog aldrig någon nap förresten. Sparar det till natten istället
så jag kan somna utan några svårigheter.

Jag är  r a s t l ö s  men orkar ändå inte göra så mycket.
Seg och trött. Men jag vet att om någon skulle ringa och
meddela om något gratis inträde till det schysstaste
dansgolvet så skulle jag vara där på två röda.
Ja, om jag inte hade lillasyrran att tänka på förstås. Älskar
min Maya oändligt mycket så det är inte synd om mig, det
är inte det jag menar. Det är bara det att jag känner hur jag
verkligen behöver få komma ut snart. Måste få dansa.
Sitter och funderar lite över hur det blir den första maj.
Två alternativ. Antingen H62 och 80-talsdisco eller Dubstep,
traffic m.m. ÄLSKAR Dubstep, men det kommer kosta 150
spänn och det förstnämnda kommer gå på typ 20 eller något.
Skillnaden är slående!