Yellow
Har tänkt på en grej.
Gud vad folk skyltar med sina pojk, -och flickvänner
på ett ganska konstigt sätt. När jag har haft pojkvän
och så, så har jag sagt "min pojkvän" många gånger.
Men jag har undvikt att använda mig av uttrycket
"Han är min!".
Förstår att de flesta menar det på ett gulligt sätt, för
att hylla det de har tillsammans. Men det låter snarare
som en presentation av en egendom, en pryl typ.
Förmodligen har det kanske inte tänkts så mycket på
den där ordkombon ("Han/hon är min UTROPSTECKEN").
Det är inte som att jag sitter och skriver små brev till alla
dessa människor, låter det vara då det inte har något
med mig att göra. Dessutom har jag inte tänkt så mycket
på det förrän typ.. nu.
Istället för att behandla den man är tillsammans med som
någon himla egendom så borde man fokusera mer på
det man tillsammans har. Det som man inte riktigt kan ta på.
Det där som kallas kärlek.
Och i skrivande stund kom något annat upp i mitt huvud.
Ganska fånigt kanske..
Men den här kärleken man med sin käraste skapar, skulle
det kunna kallas konst? Jag menar om man skapar och
rår om den? Eller är den kanske bara där, poff tjohej liksom?
Om kärlek nu är en slags konst, är vi alla då konstnärer?
Konstnärer av abstrakt men kraftfull konst?
Fast nja.. då ses väl kärlek ändå som någon slags produkt,
med tanke på att vi "skapar" den? Oj så förvirrat... (sneglar på
klockan och förstår varför).
Kärlek är något vi inte kan styra över. Eller? Nej Paula, stopp,
gå och lägg dig!
Måste bara lägga till en liten grej. Skrev däruppe: "Men den
här kärleken man med sin käraste skapar". Med ordet sin
lät det kanske som att jag gick emot mina anti-ägande-av
andra-personer-principer. Menade inte så.
Fiiifaaan som jag brukar säga nuförtiden (Damn you Sean Banan!!),
nu måste jag hoppa i säng. Ska nog crasha i brorsans säng
då han inte är här. Då kan jag somna till friends eller något,
niice.
Gud vad folk skyltar med sina pojk, -och flickvänner
på ett ganska konstigt sätt. När jag har haft pojkvän
och så, så har jag sagt "min pojkvän" många gånger.
Men jag har undvikt att använda mig av uttrycket
"Han är min!".
Förstår att de flesta menar det på ett gulligt sätt, för
att hylla det de har tillsammans. Men det låter snarare
som en presentation av en egendom, en pryl typ.
Förmodligen har det kanske inte tänkts så mycket på
den där ordkombon ("Han/hon är min UTROPSTECKEN").
Det är inte som att jag sitter och skriver små brev till alla
dessa människor, låter det vara då det inte har något
med mig att göra. Dessutom har jag inte tänkt så mycket
på det förrän typ.. nu.
Istället för att behandla den man är tillsammans med som
någon himla egendom så borde man fokusera mer på
det man tillsammans har. Det som man inte riktigt kan ta på.
Det där som kallas kärlek.
Och i skrivande stund kom något annat upp i mitt huvud.
Ganska fånigt kanske..
Men den här kärleken man med sin käraste skapar, skulle
det kunna kallas konst? Jag menar om man skapar och
rår om den? Eller är den kanske bara där, poff tjohej liksom?
Om kärlek nu är en slags konst, är vi alla då konstnärer?
Konstnärer av abstrakt men kraftfull konst?
Fast nja.. då ses väl kärlek ändå som någon slags produkt,
med tanke på att vi "skapar" den? Oj så förvirrat... (sneglar på
klockan och förstår varför).
Kärlek är något vi inte kan styra över. Eller? Nej Paula, stopp,
gå och lägg dig!
Måste bara lägga till en liten grej. Skrev däruppe: "Men den
här kärleken man med sin käraste skapar". Med ordet sin
lät det kanske som att jag gick emot mina anti-ägande-av
andra-personer-principer. Menade inte så.
Fiiifaaan som jag brukar säga nuförtiden (Damn you Sean Banan!!),
nu måste jag hoppa i säng. Ska nog crasha i brorsans säng
då han inte är här. Då kan jag somna till friends eller något,
niice.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jättefint skrivet :) tycker verkligen att kärlek kan betraktas som konst!
Postat av: Anonym
det är Hannah som skrev btw x)
Postat av: 40 dagar o 40 nätter (can u gues?)
Haha vet du vad?? Vi måste ligga uppe en hel natt O prata om sånt här.. ;)
Postat av: Elisabeth
Det är väl ingen som ser sin partner som en ägodel? Personen har ju en fri vilja och kan gå när han/hon vill och just därför måste man vårda det man har tillsammans. Jag kan ibland uttrycka mig som du beskrev men snarare "jag är så lycklig att han är min!" men det betyder ju inte att han är min ägodel. Vi är ju verkligen jämställda i vårt förhållande. Men det är bra att reflektera över sånt här. :)
Trackback
