L O C K E D I N N E V E R L A N D

Jag slappnar aldrig av. När Max och jag åkte från jobbet
pratade vi om det. Jag är så stressad hela tiden och
därför går jag runt och spänner mig konstant. Även nu.
Men på tvärbanan när vi pratade om det så försökte jag
släppa på allt och bara vara. Jag lyckades en liten
stund och att gå från det tillståndet av tung stress till att
bara slappna av resulterade i tårfyllda ögon och gråt
i halsen. Sen kom vi fram till Alvik. Kylan slog hårt emot
mig och då kom allt tillbaka. Åkte hem ensam idag.
Gör inte så mycket förutom att jag då kände mig väldigt..
ja, ensam. Men jag fick ett Max-sms som var så fint att jag var
på vippen att börja gråta igen. Gud..

Jag sitter här med ytterkläderna på. Jacka, två tjocktröjor,
t-shirt och braxerna(Max jeans). Ändå så fryser jag som
bara fan! Luktar öl också efter jobbet på Söderstadion.
Måste ta en dusch, tror jag tinar upp då! Ibland är det, det
enda som biter mot kylan.
Jobbet är iallafall kul! Minus för kylan men man är ju bara där
i några timmar.. Ska fixa lite mat och sen ska jag friggin SOVA!

Ps. Jag såg en hare på vägen hem. Ds.