Sweeeet
Förra helgen ägde.
På fredagen var det fest hos Kelly och även om inte alla globalare pallrade
sig dit så fick man ändå träffa många och det var underbart! Louie var
tyvärr bara där i en kvart eller något för hon skulle släcka bränder dagen
efter och jag kom fram till att det var den enda godtagbara anledningen.
Tur för henne att det var därför hon var tvungen att gå. Synd bara, för
man ville ju träffa människan!
Det var en riktigt kul kväll tills att jag insåg att någon hade stulit mina
skor. Fick lite panik samtidigt som jag undrade över varför någon skulle
vilja ta dom. Ett par svarta slitna tygskor liksom.. med hål i dessutom.
Nä, jag förstår det inte. Bortsett från det så tycker jag att det var fett
taskigt. WHO DOES THAT? Hade till och med gömt dom under ett himla
skåp. Tur som fan att Kelly har samma storlek som mig så jag kunde
låna skor av henne(som jag sen även fick. Snällt!).
Men om man tänker bort hela skogrejen så hade jag riktigt roligt typ
hela tiden. Åkte sedan hem till Max som hade varit ute med brorsan sin.
Blev jättesur för Max hade lånat ut sin stora breda säng till Marcus
kompis. Inga problem med att hjälpa till med sovplats men vi två fick
då dela på den lilla ytan soffan hade att erbjuda. Så jag kände mig inte
så utvilad dagen efter. Vi undrade lite över varför kompisen inte hade
följt med till Marcus då han bor några minuter därifrån. Jaja, ointressant.
Kompisen var så bakis att hon svimmade, det var lite läskigt. Jag
langade fram ett glas vatten och sedan var jag tvungen att dra! Skulle
ju till en liten mini-reklam-inspelning. Det gick på typ en kvart eller
något.
Efter det satte jag mig på en buss som skulle ta mig hem till papi.
Bussen kördes av den bästa busschauffören någonsin. Han sa
Hej-och-välkommen while smiling till alla påstigande. Man kände sig
väldigt speciell. Han meddelade oss även om att vi var välkomna
i högtalaren. Sedan när vi kom till Skanstull berättade han om alla
valmöjligheter man hade. Byte till tunnelbana och den här och den
där busslinjen. Jag satt och log hela tiden, blev så glad av den resan.
Hittills var lördagen grym! Efter att busschauffören stolt tittade på
när hans passagerare gick av fortsatte bussen att rulla fram på vägen.
När vi åkte förbi huset jag bor i så såg jag en stor folksamling stå där.
De tittade på någonting och gissa vad det va!
Oh yeah, the batmobile! Jag bubblade av lycka och hyllade mig själv
för att jag äntligen hade med mig kameran. Här skulle det fotas!
Ringde pappa, brorsan och Max och talade om den otroliga och
märkliga nyheten. Hade jag sugits in i en serietidning eller vad var
grejen? Näpp, en snubbe hade byggt den helt enkelt. Det hade tagit
tre år eller något. Medan pappa var påväg ut för att träffa mig så
började jag fota järnet. Sen kom han och så stod vi där och
betraktade det ganska så unika fordonet. Mitt emot satte vi oss sedan
vid Lilla Harem. Och där satt ingen mindre ääään.... Batman!
Fast nä, det gjorde han inte men det ryktades om att Robin var inne
på Konsum. Eller något. Nope, det var Kenny som satt där.
Kenny who? Jo ingen mindre ääään... Hellacopters-Kenny!
Vi började snacka och han var hur trevlig som helst. Vet inte hur
länge vi satt där men det var ett bra tag för solen försvann och det
blev ännu kallare än vad det redan var. Då gick vi med honom till
Larry's Corner, en ganska speciell affär på hörnan. Där hyr Kenny
in sig och han har sin egna bokhylla där han ställt sina favoritböcker
som man kan köpa. Kenny's corner. Självaste Larry, från Detroit,
är riktigt trevlig han med. Vi fick espresso och varm choklad och
sen var det dags att gå hem. Vi tog med oss Kenny.
Där satt vi i köket och drack varsin öl och fick höra historier om
när Joe Strummer pratade med bandet när de var på festival
i Australien eller vad det nu var. Aaaawesome. Kenny och pappa
rådiggade min nya klänning och jag var hur glad som helst.
Lördagen var fortfarande gryyym. Men sen skulle Kenny sticka.
Han undrade om vi ville med till Debaser där hans kompis skulle
spela men vi hade annat för oss minsann. Jag skulle hem till Max,
se film och äta massa snacks.
När jag kom till Max blev jag så otroligt trött. Hade varit sjuk från
torsdag kväll och min röst var helt sabbad från festen. Var helt
slut. Så jag somnade bums(bra ord). Efter att ha ätit pizza.
På fredagen var det fest hos Kelly och även om inte alla globalare pallrade
sig dit så fick man ändå träffa många och det var underbart! Louie var
tyvärr bara där i en kvart eller något för hon skulle släcka bränder dagen
efter och jag kom fram till att det var den enda godtagbara anledningen.
Tur för henne att det var därför hon var tvungen att gå. Synd bara, för
man ville ju träffa människan!
Det var en riktigt kul kväll tills att jag insåg att någon hade stulit mina
skor. Fick lite panik samtidigt som jag undrade över varför någon skulle
vilja ta dom. Ett par svarta slitna tygskor liksom.. med hål i dessutom.
Nä, jag förstår det inte. Bortsett från det så tycker jag att det var fett
taskigt. WHO DOES THAT? Hade till och med gömt dom under ett himla
skåp. Tur som fan att Kelly har samma storlek som mig så jag kunde
låna skor av henne(som jag sen även fick. Snällt!).
Men om man tänker bort hela skogrejen så hade jag riktigt roligt typ
hela tiden. Åkte sedan hem till Max som hade varit ute med brorsan sin.
Blev jättesur för Max hade lånat ut sin stora breda säng till Marcus
kompis. Inga problem med att hjälpa till med sovplats men vi två fick
då dela på den lilla ytan soffan hade att erbjuda. Så jag kände mig inte
så utvilad dagen efter. Vi undrade lite över varför kompisen inte hade
följt med till Marcus då han bor några minuter därifrån. Jaja, ointressant.
Kompisen var så bakis att hon svimmade, det var lite läskigt. Jag
langade fram ett glas vatten och sedan var jag tvungen att dra! Skulle
ju till en liten mini-reklam-inspelning. Det gick på typ en kvart eller
något.
Efter det satte jag mig på en buss som skulle ta mig hem till papi.
Bussen kördes av den bästa busschauffören någonsin. Han sa
Hej-och-välkommen while smiling till alla påstigande. Man kände sig
väldigt speciell. Han meddelade oss även om att vi var välkomna
i högtalaren. Sedan när vi kom till Skanstull berättade han om alla
valmöjligheter man hade. Byte till tunnelbana och den här och den
där busslinjen. Jag satt och log hela tiden, blev så glad av den resan.
Hittills var lördagen grym! Efter att busschauffören stolt tittade på
när hans passagerare gick av fortsatte bussen att rulla fram på vägen.
När vi åkte förbi huset jag bor i så såg jag en stor folksamling stå där.
De tittade på någonting och gissa vad det va!
Oh yeah, the batmobile! Jag bubblade av lycka och hyllade mig själv
för att jag äntligen hade med mig kameran. Här skulle det fotas!
Ringde pappa, brorsan och Max och talade om den otroliga och
märkliga nyheten. Hade jag sugits in i en serietidning eller vad var
grejen? Näpp, en snubbe hade byggt den helt enkelt. Det hade tagit
tre år eller något. Medan pappa var påväg ut för att träffa mig så
började jag fota järnet. Sen kom han och så stod vi där och
betraktade det ganska så unika fordonet. Mitt emot satte vi oss sedan
vid Lilla Harem. Och där satt ingen mindre ääään.... Batman!
Fast nä, det gjorde han inte men det ryktades om att Robin var inne
på Konsum. Eller något. Nope, det var Kenny som satt där.
Kenny who? Jo ingen mindre ääään... Hellacopters-Kenny!
Vi började snacka och han var hur trevlig som helst. Vet inte hur
länge vi satt där men det var ett bra tag för solen försvann och det
blev ännu kallare än vad det redan var. Då gick vi med honom till
Larry's Corner, en ganska speciell affär på hörnan. Där hyr Kenny
in sig och han har sin egna bokhylla där han ställt sina favoritböcker
som man kan köpa. Kenny's corner. Självaste Larry, från Detroit,
är riktigt trevlig han med. Vi fick espresso och varm choklad och
sen var det dags att gå hem. Vi tog med oss Kenny.
Där satt vi i köket och drack varsin öl och fick höra historier om
när Joe Strummer pratade med bandet när de var på festival
i Australien eller vad det nu var. Aaaawesome. Kenny och pappa
rådiggade min nya klänning och jag var hur glad som helst.
Lördagen var fortfarande gryyym. Men sen skulle Kenny sticka.
Han undrade om vi ville med till Debaser där hans kompis skulle
spela men vi hade annat för oss minsann. Jag skulle hem till Max,
se film och äta massa snacks.
När jag kom till Max blev jag så otroligt trött. Hade varit sjuk från
torsdag kväll och min röst var helt sabbad från festen. Var helt
slut. Så jag somnade bums(bra ord). Efter att ha ätit pizza.
Kommentarer
Trackback
