L O C K E D I N N E V E R L A N D

Ibland blir man så hungrig att man inte kan förstå att det
är möjligt. Att bli just så hungrig som man råkar vara alltså.
Att man tänkte detsamma någon gång dagen innan är glömt.
Så är det för mig just nu. Vissa dagar äter jag hur bra som
helst, för jag har definitivt inga problem med mat. Mat står
högt upp på sådant-jag-älskar-listan. Men jag har ändå mina
perioder då jag är nära usel på det här med att ordna ihop
något. Om vi backar tillbaka klockan några timmar till exempel
och ser lite närmre på vad jag skrev i bloggen så var jag
ju helt inställd på att laga något. Men nu när Max fortfarande
inte har kommit så tappade jag all energi som krävdes
för att jag skulle orka. Så nu har jag inte ätit någonting.
Runt 11-tiden, imorse, åt jag två ostmackor. Har ätit en
halv bulle som jag fick hos en tant och av henne fick jag
även ett päron. Väl på kontoret åt jag några kakor och
två tuggor av en extremt sladdrig, lös och därmed äcklig
omelett.

När jag kom hem stekte jag två american pancakes.
Ska jag vara nöjd med det? Tror inte det.

Dåligt.