L O C K E D I N N E V E R L A N D

Nu är det helg!!! Max har jobbat både dag och kväll så jag ska strax
in till köket för att koka ihop något ätbart.

Innan så körde jag lite step up med Wii fit. Det är rätt kul måste jag
säga, det spelet har bjudit på många skratt! När jag gjorde the
body test så sa boarden (swenglish<3) att jag vägde 49,5. Har inte
vägt under 50 på hur länge som helst. Men jag tror inte riktigt att
det stämmer. Dessutom bryr jag mig inte så mycket om det.. tror jag.

Häromdagen läste jag på Jasmines blogg att hon nog inte hade bråkat
med någon utanför familjen. Smågnabb kanske men inga större
varianter. Förutom med mig. O, jag minns det så väl. Vi gick i fyran tror
jag och det där bråket pågick i säkert flera veckor. Det handlade
mest om svartsjuka. Jasse och jag hade alltid varit för oss själva,
mestadels, och när vi plötsligt blev tre så blev det helt fel.
Det borde inte vara några problem tycker man men jag kan ändå förstå
varför vi båda kände som vi gjorde. Vi var med varandra konstant
från tvåan till nian typ. Vi delar otroligt många minnen. Hon är nog en
av de jag delar flest med faktiskt. Allt från att baka kladdkaka men att
glömma mjölet (hur man nu kan glömma det!) till att dansa inför hela
skolan. Eller när vi skickade miljontals lappar till varandra i skolan där
vi ritat små pysseluppgifter till den andre, när vi tränade våra studsbollar,
gick påskkärringar, lekte bergsklättrare i snön, skrattade åt när dagis-
barnen gick över gatan och åt den där mannen i ridstövlar, när vi praoade
tillsammans i Bryssel och drack massa cola(Jasse stod för alla rapar)
och fnissade när min farfar knäppte på tangenbordet med sina pekfingrar...
listan är närmare oändlig.

Nu umgås vi inte som vi gjorde då. Det kanske skulle ha varit konstigt,
vi var som ett gammalt gift par. Men jag vet att hon finns där och det är
jag så glad över. Och om det någon gång skulle vara något skulle jag
inte tveka en sekund över att ställa upp.