L O C K E D I N N E V E R L A N D

Igår började jag tappa hoppet om våren.
Men sedan på ICA när jag skulle handla lite så spelade de Håkan
Hellströms skiva, Det Är Så Jag Säger Det. Varje gång jag lyssnar
på den så får jag sommarkänslor och hoppet tändes på nytt!
Konstig men underbar slump som just då fick mig att undra om
det verkligen var en slump. Det kändes som att det var någon som
ville muntra upp mig, för jag var så deppig igår till och från.

Vet inte varför.

På jobbet dock så träffade jag Louie på kontoret och hon gav mig en
sådan fin present!! Ett vänskapshjärta! Det kändes som värsta äran.
Det var först ett helt hjärta men det var meningen att vi skulle bryta
det och ta varsin halva. Vi hade mamma som vittne.
Först gick den inte att dela och mamma påminde oss om att ifall
det inte gick så är vi inte äkta vänner. Men vi lyckades! Det var så
fint och det gjorde mig väldigt glad!