L O C K E D I N N E V E R L A N D

Kom tillbaka helskinnad från Arvika. Dessvärre utan telefon men
den kommer nog tillbaka om jag lyckas få tag på de som håller
i festivalen.

Har nog fått uppleva de flesta känslorna där borta. Kände mig
väldigt ensam ibland. Andra gånger var jag mitt i olika sällskap
som var hur sköna som helst.
Har känt mig så lycklig. Men jag har också känt sorg, svartsjuka
och ilska(nån tog min öl och gick. Iskallt!). Men mest har jag
varit glad och ibland även lycklig som sagt.

Har träffat så många människor! På bussen tillbaka så tog vi
en paus och skulle äta på Max. Bakom mig i kön stod några
tjejer och en av dom sa:

- Alltså, igår så satt jag helt själv och vinade med
grannarna!!!!

- Nää, gjorde du?! Shit!

Jo tjena, det där var det enda jag gjorde. Minus vinet då.
Så på ett sätt är jag glad att jag åkte själv. Hade jag åkt med
några så hade jag ju varit fast med dom hela veckan. Jag vet,
man åker ju med de man tycker om men det blir ändå samma
jargong. Minuset med att hamna i sällskap där alla känner
varandra är att man inte riktigt kan delta i det där interna på
samma sätt. Men det brukar lösa sig. Sen har man massa
interngrejer med dom också och det är ju sjukt kul.