En fin jag känner

Jag känner nästan inte igen mig själv.
Svartsjuk och irriterad liksom. Ibland känns det som att jag kokar.
Blir superbarnslig och omogen. Kul tjej den där Paula!

Träffade Max idag och grätochgrätochgrät i hans famn för det där
med Birgit. Men även för annat.

Berättade om att jag drömt om honom natten innan. Sa att jag
tatuerade mig och då ramlade han nästan av bänken. Han hade
samma natt drömt om att han hade tatuerat Mig. Flummigt värre.
Och så började jag självklart tänka "vad betyder det här, varför
drömde vi om samma sak?
".
Kom på mig själv och kände mig töntig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0