På återseende Kalle
Gårdagen var så märklig. Först var det tidigt upp med Max för att hinna
med en buss till Rimbo Kyrka. Kom dit en timme för tidigt men i och med
att det tydligen inte är så populärt att åka till Rimbo på fredag förmiddag
så gick bussarna dit inte alltför ofta. När klockan väl blev elva så befann
vi oss i självaste kyrkan. Det var dags att ta farväl av Toves storebror
Kalle. Bara två dagar tidigare skulle han ha fyllt 23 år. Han låg i en svart
kista. Hans önskan hade varit att det skulle vara mörkt och sorgligt.
För vad är det minsta bra med att någon dör? Att det är en ungdom som
mist livet? Alltsammans var så otroligt sorgligt, jag grät och grät. När hela
Kalles familj stod vid kistan och grät så kunde inte Max hålla tillbaka några
tårar heller. Han hade inte träffat Kalle men var där som ett stöd för mig
så jag inte skulle behöva sitta där helt ensam. Vi la några blommor på
kistan och sa farväl. Fan..
Efter det vandrade alla till ett hus där i närheten och blev serverade mat.
En vän till familjen höll tal som mest bjöd på skratt, det var skönt. Men
sedan tog sonen och en av Kalles bästa vänner till orda och det var så
gripande. Man skrattade och grät om vartannat.
Max och jag tog bussen tillbaka in mot stan och jag sov med huvudet
lutandes mot hans axel(sover alltid så gott när jag åker buss).
Kom fram till Tekniska, gick över gatan och var sen hemma(haha).
Småfixade med saker med Erika och så gjorde vi oss i ordning inför
kvällen.
Vid 19-tiden anlände jag till det första stoppet. Det var en
invigningsfest av en affär som säljer sportkläder. Den ligger mitt emot
jobbet så jag gick dit eftersom mamma tydligen vad där. Vi hade inte
träffats på nästan en vecka så det var fint med en sån där kram man
bara kan få av sin mamma. Var väldigt känslosam då för jag hade fått
ett sms av Tove där hon skrev att hon visste att mitt möte med Kalle
hade varit väldigt speciellt eftersom hon hade fått höra det från honom.
Jag visste ju att det hade varit speciellt för mig men att höra från
Tove att han hade berättat det för henne fick mig såklart att börja
gråta. Jag hade inte haft någon aning om det. Jag är så ledsen att
vi inte kan ses igen. Men Tove är övertygad om att vi båda kommer
göra det igen tillslut. Hoppas det.
Var på Röjk(affären) i några timmar men sedan drog Erika och jag
och åt och efter det gick vi till Theodoras och drack en äcklig öl
(Pripps blå... euw) för TRETTIO SPÄNN! Ovärt. Vi mötte sedan upp
Carro, hennes bror Sebastian, en som hette Christian och sen gick
vi till Ace. Det var väl helt okej där men inte mer än så. Men det var
skönt att dansa, det känns som att det var ett tag sen. Träffade
Max och Ebba där också, det var kul!
Någon gång mitt i allt försvann Erika som smsade om att hon dragit
hem. Vi andra tog en taxi till Hornstull och spenderade den sista timmen
på Strand. Jag bidrog till taxikostnaden med 50-lappen jag hittade
utanför Ace. Det var roligare där. Men det var typ bara en halvtimme
kvar när jag sa "jag tänker inte infinna mig i att bara stå här och hänga
tills de stänger!" så jag vandrade runt och tittade på alla människor
som var där. Hittade ett gäng som stod och spelade vid ett sådant där
fotbollsbord. Fick vara med och hann både vinna och förlora. Det var kul!
Drog ensam ifrån stället när de stängde och fick sällskap till
tunnelbanan av någon fransman som var trevlig till en början men
sen ville han att jag skulle hoppa in i en taxi med honom.
Nej tack idiot. Jag var en chicken sa han och jag svarade stolt
"Yes, yes I am a chicken!" haha, och sen gick jag ner till tågen.
Träffade en Nils där som jag pratade med hela vägen. Mycket
trevligare. Kom hem och somnade till Sex and The City.
Nu är jag vaken och ska iväg och handla till middagen ikväll, samt
några öl och apelsiner och nejlikor!
Innan jag avslutar det här vill jag bara framföra en liten hälsning.
Ey, cancer: kan du inte se till att få cancer och dö?!
Så. Puss hej.
Kommentarer
Trackback
